onsdag, december 02, 2009

Mitt tal för att rädda Rinkeby-Kistas Kvinnofridsenhet

Mitt tal den 25 november på FN:s dag mot mäns våld mot kvinnor.

Den 25 november är en dag för att åminnas tillståndet för kvinnor och barn världen. Kvinnor som lever i förhållanden där de utsätts för dagligt våld av sin partner och deras barn som lever i våldet genom sina föräldrar. En tredje del av världens befolkning har någon gång utsatts för ett sexuellt övergrepp. Detta säger något om vår värld i dag. Det handlar om bristen respekt för varandras kroppar, för varandras integritet och inte minst våra kön.


I dag står jag här tillsammans med er för att hylla de kvinnor som överlevt de mest horribla omständigheterna av mäns våld, och för att hedra de kvinnor vars liv har tagits av män.

Men istället för att blicka ut över världen skulle jag vilja ta er tillbaka hit till Sverige. Ett av världens mest jämställda länder. Ni kanske tror att jag är ironisk. Men jag vet att Sverige är ett av världens mest jämställda länder. Men vi har fortfarande mycket kvar att göra i vårt eget land. Under de senaste åren har kvinnors anmälningarna om våld i relationer ökat med 34 procent, en EU-studie visade i år att Sverige toppar anmälningarna av våldtäkt per capita jämfört med 10 andra EU-länder.


Kvinnor och tjejer slås, våldtas och förgrips på. Våra kroppar är fortfarande ett slagfält för mänskliga rättigheter.


Låt mig gå ännu närmare den plats vi befinner oss på i dag. I Stockholm har anmälningarna om kvinnofridskränkningar ökat med 5000 procent de senaste tio åren. Och då i en tid då kvinnorna och barnen i Stockholmen behöver stödet som allra mest, väljer Stockholms stad att skära bort stora delar av kvinnofridsarbetets finansiering.


I en tid då Stockholms kvinnor och barn behöver stödet för sin våldsutsatthet som allra mest, då avskaffar Stockholms stad Rinkeby-Kistas kvinnofridsteam. Förslaget läggs till stadsdelsnämnden den 17 december, då politikerna förväntas ta beslutet. 2,5 miljoner ska skäras bort från kvinnofridsarbetet i denna del av staden.


Och samtidigt meddelar finansborgarrådet Sten Nordin i går att staden satsar 7 miljoner kronor på att fira bröllopet mellan kronprinsessan Victoria och Daniel.


Rinkeby-Kistas kvinnofridsteam är prisbelönta i Sverige för sitt systematiska arbete för kvinnofrid ett område där många det socioekonomiska utanförskapet är stort. De ger stöd åt många av de kvinnor som i dag som mest behöver samhällets stöd, de som inte klarar av att prata svenska, har ett socialt nätverk utanför sin familj och är våldsutsatta.


Kvinnor runtom i Stockholm hänvisas inte längre till de skyddade boenden som finns i kvinnojourernas regi, där kvinnor och barn kan söka skydd med stöd och där en utbildad person finns nära dygnet runt. Istället har nedskärningarna krävt av socialsekreterarna att hänvisa dem till vandrarhem, eller inget alternativt boende alls.


Jag pratade med chefen för kvinnofridsteamet som är bestört över nedskärningarna. Arbetet läggs ned i sitt nuvarande skick och det enda som blir kvar är tre socialsekreterare. Enligt chefen kommer heller inte kvinnor utan barn inte längre prioriteras när de söker stöd i Rinkeby-Kista. Allt i nedskärningens namn.


Men jag tror på att kalla detta för nedskärningens konsekvens. Detta är en solklar prioriteringsfråga. Det är en skandal att en av Sveriges och Stockholms mest viktiga och kunniga kvinnofridsteam läggs ner. Det är dags att vi alla tillsammans samlas, kvinnor och män, med gemensam röst och övertygar social- och arbetsmarknadsnämnden att ändra sitt beslut.


Det finns pengar om det finns en vilja. Och vi måste vara villiga att arbeta för kvinnofrid. Annars är alla handlingsplaner, utredningar och politiska förklaringar ingenting mer än papperstigrar.


Det är dags för Sten Nordin och den borgerliga alliansen i Stockholm att förstå att kvinnofrid inte är marginell kvinnofråga, utan en fråga om frihet och frid för oss alla. Lever inte kvinnor och barn i frihet och frid från våld, lever ingen av oss i frihet och frid.