Sexköpslagen hotad

Vid årskiftet avslutade Etnografiska muséet i Stockholm sin lovvärda utställning om trafficking, alltså sexhandeln med kvinnor i Sverige.

I december ställde Carina Hägg, riksdagledamot för s, en fråga till ansvarig minister om vad EU-minister Cecilia Wikström egentligen menade på en konferens i Frankrike i höstas för kvinnofrid när hon föregrep den nu pågående utredningen/utvärderingen av sexköpslagens slutsatser genom att berätta att svensk sexköpslag skulle ändras och införa en förmildrande straffskala för män som köpt sex av en "frivilligt" prostituerad kvinna.

Sveriges sexköpslag är unik i sitt slag, i alla fall fram till årsskiftet då Norge med Sverige som förebild infört liknande lagstiftning för att ta krafttag mot sexköpande män.

Sexköpslagens konstruktion är unik på det sätt att den menar att den är den som står för efterfrågan som bär ansvaret för sexköpet, det är inte den prostituerade kvinnan som ska bära skuld för att hon erbjuder sin kropp till försäljning.

Jonas Trolle, kriminalpolis vid Stockholms Kommission mot människohandel, har beskrivit på alla föreläsningar jag har bevistat av honom att kvinnor som är offer för prostitution och människohandel alla är offer och det finns inget "fritt val" att tala om. Det är dessutom svårt att särskilja vad som egentligen är "trafficking" och "prostitution". En utländsk kvinna eller inte, det spelar inte så stor roll för mannen som köper kvinnans kropp för att få ha sex med henne.

Justitieminister Beatrice Asks svar är ett typiskt "goddag yxskaft"-svar. Hon svarar inte ens på Carina Häggs fråga - vad menade egentligen EU-ministern på konferensen i Frankrike? Att regeringen har en bestämd uppfattning innan utredningen presenterats? Att sexköpslagen som den ser ut idag kommer att försvinna?

Det gäller att hålla ett vakande öga på regeringen i den här frågan.