Lucka 15: EU:s klimatpaket ett luftslott

Förra vecka avslutades EU:s klimatmöte i Poznan. Efter flera veckors diplomatisk kovänderi presenterades något som statsminister Fredrik Reinfeldt menar är en av de "största bedrifterna" i EU:s historia.

Jag hade gärna gjort en lyckorusig saltomortal tillsammans med statsministern om avtalet faktiskt hade inneburit att EU:s medlemsländer åtog sig verkliga steg för ett hållbart klimat. Men vad vi efter toppmötet i Poznan? Bland annat detta:

- Målet om att minska koldioxidutsläppen med 20 procent till 2020 räknas inte från idag, utan från den minskningen som har skett sedan 1990.

- Indirekta subventioner ges till de värsta nedsmutsarna, nämligen kolkraftverken. De mest omoderna kolkraftverken undantas från att betala för utsläppsrätter för många år framöver.

- Ännu ett undantag ges till 90 procent av den elintensiva industrin, som nu slipper betala för utsläppsrätter, på grund av att de är konkurrensutsatta från industrier utanför EU.

- I överenskommelsens kalkyl inhämtas minskningen av utsläpp i huvudsak från länder utanför EU.

Vad ger nu detta för signaler? Ja, bland annat brist på ansvarstagande och feghet. Vi har inte tid att förlora i kampen för klimatet. Alarmerande rapporter om hav som kollapsar och klimathot kommer hela tiden.

Jag delar besvikelsen över EU:s klimatpaket och jag hoppas självklart att Europaparlamentet som ska ta ställning i veckan kräver skärpningar av överenskommelsen.