fredag, oktober 24, 2008

Om jag vore en kille...

...skulle jag inte huga för att prata jämställdhetspolitik.

5 Comments:

Blogger Magnus said...

Gud, vilken spännande bloggning! Så kort, utan motivering och med hemliga ord. Min hjärna är i spinn.

Vad gör man när man hugar (eller inte)? Skulle du eller skulle du inte vilja vara man? Varför är jämställdhetspolitik det första valet av det du inte skulle huga?

Tell me more, tell me more! :-)

25 oktober, 2008 10:44  
Blogger Zaida said...

Vad roligt att du gick igång på mitt inlägg! Men det var så enkelt att när jag satt och skrev och tänkte på vad jag ville säga egentligen som kommentar till denna nya låt av Beyonce ( som jag då uppenbarligen diggar både budskapsmässigt och musikaliskt), så var det bara det jag ville säga.

Konstaterandet öppnar upp för frågan, skulle jag som politiker egentligen vilja vara en kille?

Det som är lockande med den tanken är ju att jag skulle utan problem kunna prata mig blå om jämställdhet, alla skulle tycka att det var det mest politiskt korrekta att yppa över mina läppar.

Jag skulle få stående ovationer på konferenser om jämställdhet, när jag som man talade om jämställdhetspolitiska självklarheter.

Något som män som Claes Borgström och Jonas Trolle åtnjuter, personer som jag har stor respekt för.

Men jag är inte man, och därför får man portionera sparsamt med sina feministiska iakttagelser. Ett hänsynstagande en jag aldrig behövt ta om jag hetat Claes eller Jonas.

25 oktober, 2008 15:31  
Blogger Emma said...

Bra video, faktiskt.

26 oktober, 2008 12:01  
Blogger Magnus said...

Hmm, nackdelen med at läsa folks bloggar i RSS-äsare är att jag missar såna enkla saker som att det faktiskt var en youtube-videokopplat till det du skrev. Och plötsligt blev det hela lite mer begripligt. Vilket på sitt sätt var lite synd. För den korta bloggningen var verkligen kraftfull för sig själv.

Men du har tyvärr fel. Att vara kille och öppna munnen i jämställdhetsdebatten innebär nästan garanterat att man blir nerskjuten, hånad för att man är pk å inte fan får man några ovationer. Om man inte är kändis förstås, men de får ju alltid ovationer.

Jag är en bitterpitt.

26 oktober, 2008 13:57  
Blogger Zaida said...

Haha! Bitterpitt! Passar ju lika bra som bitterfitta! Detta begrepp borde finnas i bokform snart.

29 oktober, 2008 10:55  

Skicka en kommentar

<< Home