Sex and the commercial

Jag erkänner, jag äger hela Sex and the city-boxen. Jag har sedan serien startade inte kunnat slita mig från de smarta, roliga dialogerna och de befriande diskussionerna om kvinnors sexualitet och kvinnors behov. Så självklart ville jag se vad filmen hade att bjuda på.

Inte så mycket visade det sig. OK, i och för sig har jag förmodligen fel om man köper att karaktärerna genomgått en exempellös personlighetsförändring, att filmens story inte utgår från seriens tidigare befriande budskap om kvinnlig sexualitet.

Jag rekommenderar filmen för de som föredrar att kolla på kvinnornas makalöst dyra kläder och accessoarer och dessutom få simultan information om vilken designer som har tillverkat klänningen eller väskan som kameran för ögonblicket vilar sitt fokus på. Men förvänta er ingen intressant berättelse.

Allt var inte rakt igenom värdelöst dock. I en scen håller Samantha tal på "the rehearsal dinner" inför Carries bröllop. En kostym fortsätter att ihärdigt avbryta Samantha med sitt stora ego. Varpå Samantha ryter ifrån:

"Hey, dickwad! I'm talking here!

Detta var den skönaste behållningen av filmen överhuvudtaget (jag var ensam om att skratta högt i biosalongen åt detta). Annars kände jag inte igen någon av karaktärerna eller fick inte heller den sedvanligt efterlängtade dosen kvinnlig sexuell empowerment från Samantha.

På det hela får Sex and the city inte ett betyg av mig. Jag rekommenderar ingen att se filmen, låna hellre boxen av en kompis, eller ladda ner.