Okunnighet om mäns våld på Sveriges ambassad

Det var ett år sedan jag gick samma väg hem i Paris som den mördade svenskan gick. Det får mig att få kalla kårar över hela kroppen. Det kunde lika gärna varit jag som tagit fel taxibil och blivit utsatt för en våldtäkt och mördats, eller "bara" våldtagits.

Jag var också ute sent den kvällen, till klockan fyra och festade på samma uteställe La Scala som ligger bredvid Louvren. Jag hade svårt att hitta en taxi som kunde ta mig hem och kommer ihåg hur jag desperat försökte få vilken taxibil som helst att ta mig som kund.

Vi kvinnor vet att det kan hända vem som helst av oss. Nästa gång kan det vara jag som har otur när jag går den vägen hem, eller den taxibilen jag hoppar in i kan visa sig vara den taxibilen med chauffören som våldtar mig.

Det är det som kallas för kontroll och makt över kvinnors liv när vi alla kollektivt är rädda för något eftersom vi vet att offren har utsatts för mäns övergrepp på grund av en sak - de är kvinnor. När en kvinna våldtas för att hon är kvinna skickar det omedelbart en signal till övriga kvinnor i världen om vad vi riskerar att utsättas för på grund av vårt kön.

Det är därför man har diskuterat i termer om att alla män är potentiella våldtäktsmän. Inte på grund av att det är ett faktum, utan för att det är ett rationellt antagande alla kvinnor måste göra på väg hem efter en kväll ute på stan.

Är inte det tragiskt om något?

Nu varnar svenska ambassadören, Gunnar Lund, i Frankrike svenska flickor för att gå ensamma i natten på Paris gator. Återigen ska kvinnor som redan går runt och är halvt livrädda på väg hem från krogen få myndighetsdirektiv om att det är bäst att stanna hemma, att inte ens gå ut och festa på kvällen, för det blir ju onekligen konsekvensen om man inte ska få gå ensam på Paris gator enligt ambassadören.

Detta löser inga problem på något sätt. En början till lösning tycker jag skulle vara om Gunnar Lund läste Eva Lundgrens nyckelbok på området: Våldets normaliseringsprocess, för att förstå vad mäns våld mot kvinnor beror på.

När ambassadör Lund uppmanar unga svenska flickor att stanna hemma fråntar han män deras ansvar för deras våld och sexuella våld mot flickor och kvinnor. Han riktar ljuset mot offren istället för mot förövarna. Han passar samtidigt på att agera svensk beskyddare åt svenska flickor, som om dessa vore mer skyddsvärda alternativt mer utsatta än flickor av andra nationaliteter i Paris. Det är minst sagt uppseendeväckande beteende från en diplomat.