Min första ambulansfärd

Även om det var en vecka sen så gör det fortfarande ont. Jag tänkte att jag skulle berätta min historia om hur det gick till när jag åkte ambulans för första gången, och man kan ju hoppas den sista.

Jag hängde på en snowboardgrupp och under dagen hade vi gjort en fantastisk resa på våra brädor genom de tre dalarna (även kallad Les Trois Vallées) och var på väg hem till Val Thorens. Jag hade dagen till ära lyckats förhandla bort 45 minuter jag egentligen skulle jobbat till senare för att kunna följa med en av snowboardguidernas grupp på dagsturen.

Vi var på väg hem och jag tog det lugnt för att jag kände hur benen började kännas som Jell-O. Och faktiskt, jag tänker alltid på att se upp för de som åker framför mig.

Jag började ta fart på min bräda inför ett plant område. Min fart ökade snabbt och i en backsidesväng såg jag i ögonvrån hur en kille i min grupp körde som en torped rakt emot mig. Jag kommer ihåg hur jag tänkte - ok, nu är det kört. Krocken gjorde att jag kastades nerför backen och voltade några gånger. Under färden ner hörde jag hur ryggen knäckte till.

Jag kvicknade till snabbt och kände hur min rygg fullkomligt pumpade av smärta. En kille i gruppen stannade kvar och hjälpte mig och skaffade hjälp.

Sedan kom en man från Securité de Pistes med en ambulanssläde därefter ambulans till sjukhuset.

Tack och lov fick jag ingen fraktur i ryggen eller något ännu värre. Under de veckor jag har varit här inser jag att om man är med om en olycka och inte får men för månader framöver eller till och med bestående men så har man änglavakt.

Och det inser jag verkligen att jag har. Så mitt tips till alla som beger sig ut i en backe - se upp för dårar och inte minst, ta hänsyn till de som är framför dig.