Hon var verkligen provocerande, hela tiden
Framför sin bebis mördades Zenia av sin sambo Dan. Sambon dumpar därefter kroppen i oljetanken vid huset och rapporterar henne som saknad dagen efter till polisen och håller uppe den charaden i en månad.
Istället för att fälla mannen för mord som åklagaren åberopat blir han dömd för dråp och brottets lägsta straffvärde, sex år.
Kvällsposten gjorde det enda kloka, de ringde upp lagmannen i målet samt tre av nämndemännen och frågade hur de tänkte.
Berith, 67: Jag kan förstå att släktingar och så kan tycka att det [...] Men det är även för honom ju.
Björn, 67: Det här var något som gjordes i hastigt mod efter en ganska lång tids provocering. [...] Vi såg allmänt att Dan Jönsson i sig inte är någon mördare. Han är en mycket timid människa och fick mycket goda vitsord av sina arbetskamrater.
Alf, 69: Allt sammantaget är ju tragik på högsta nivå. Men den här killen är så konflikträdd. Han hade gått och samlat på sig. Det ballade ur helt enkelt. [...] Under båda rättegångsdagarna kom det fram mer och mer att Zenia inte var guds bästa barn. Hon var verkligen provocerande, hela tiden.
Slutsatsen blir således enligt nämndemännens resonemang att en man som mördar sin sambo i stund då han provocerats av henne måste vi ha förståelse med. Det händer ju att man kan få lust att döda sin sambo när man bråkar, och sedan händer det faktiskt att man hänger sig till impulsen att mörda henne.
Eh, va?
Ska en domstol år 2007 anse att när en kvinna som provocerar sin sambo, då han mer rätt att mörda sin kvinna än om hon inte gjort detta?
Ett annat talande uttalande är från lagmannen Jan, 66 år, som ursäktar sig till journalisten med att säga "vi hade ju bara hans version att tillgå".
Kanske för att hon var mördad?
Ska vi verkligen behöva kämpa för kvinnors rätt att få provocera sin sambo utan att få förlåtande ögon från våra domstolar den dagen hennes sambo väljer att mörda henne?
Istället för att fälla mannen för mord som åklagaren åberopat blir han dömd för dråp och brottets lägsta straffvärde, sex år.
Kvällsposten gjorde det enda kloka, de ringde upp lagmannen i målet samt tre av nämndemännen och frågade hur de tänkte.
Berith, 67: Jag kan förstå att släktingar och så kan tycka att det [...] Men det är även för honom ju.
Björn, 67: Det här var något som gjordes i hastigt mod efter en ganska lång tids provocering. [...] Vi såg allmänt att Dan Jönsson i sig inte är någon mördare. Han är en mycket timid människa och fick mycket goda vitsord av sina arbetskamrater.
Alf, 69: Allt sammantaget är ju tragik på högsta nivå. Men den här killen är så konflikträdd. Han hade gått och samlat på sig. Det ballade ur helt enkelt. [...] Under båda rättegångsdagarna kom det fram mer och mer att Zenia inte var guds bästa barn. Hon var verkligen provocerande, hela tiden.
Slutsatsen blir således enligt nämndemännens resonemang att en man som mördar sin sambo i stund då han provocerats av henne måste vi ha förståelse med. Det händer ju att man kan få lust att döda sin sambo när man bråkar, och sedan händer det faktiskt att man hänger sig till impulsen att mörda henne.
Eh, va?
Ska en domstol år 2007 anse att när en kvinna som provocerar sin sambo, då han mer rätt att mörda sin kvinna än om hon inte gjort detta?
Ett annat talande uttalande är från lagmannen Jan, 66 år, som ursäktar sig till journalisten med att säga "vi hade ju bara hans version att tillgå".
Kanske för att hon var mördad?
Ska vi verkligen behöva kämpa för kvinnors rätt att få provocera sin sambo utan att få förlåtande ögon från våra domstolar den dagen hennes sambo väljer att mörda henne?
posted by Zaida at 00:23
3 Comments:
Nu handlade det ju inte om att kvinnan bara varit "provocerande", utan så här skriver Kvällsposten:
"Sambon hade förolämpat och provocerat honom. Hon sa att han skulle flytta därifrån och att han aldrig mer skulle få träffa sin son."
Betänker man sedan att hon "inte var Guds bästa barn", så träder fram inte bara den psykiska misshandeln den dagen och hotet att kidnappa det gemensamma barnet, utan också långvarig misshandel som sannolikt också innehöll fysiskt våld - vilket ju tidningar idag inte nämner när det riktas mot män till följd av obligatorisk feministisk vinkling.
Summa summarum blir den "provokation" - som tidningen förminskar det till - just den typ av misshandel som feminister - särskilt ROKS - brukar ta för given ha föregått varje gång en kvinna mördar sin man (fastän det är så bara i en bråkdel av fallen).
Exempelvis kunde vi häromveckan läsa om hur en kvinna försökt mörda sin man genom att sticka en kniv i bröstet på honom, och då gick man redan i den första rapporteringen ut med förmildrande omständigheter om de "provokationer" som lett fram till mordförsöket. Vill du kritisera också detta ställningstagande för brottslingen, som sannolikt bygger på förövarens uppgifter?
Och vilken tror du anledningen är till att pressen i ditt fall med mannen som råkade döda sin hustru i ett gräl, inte skrev något om att offret tidigare hotat med att kidnappa deras gemensamma son?
När du kräver att ett avdagatagande i ett gräl till följd av tidigare misshandel och hot inte ska ge kortare fängelsestraff än överlagt mord, men bara när det gäller män, är det inget annat än att kräva kvinnors rätt att misshandla och hota sina män så mycket de vill, utan någon som helst påföljd, och således ett krav att kvinnans position i relationen ska vara den som självklart god och rättvis samtidig åklagare, domare och bödel.
Det finns ett namn för den åsikten.
Skönt att det finns någon som ser helheten o inte bara en ögonblicksbild. Femton år av olika hot och provokationer sätter djupa spår ända in i själen. När hon vrålar att man "kan glömma barnen" och att man helst skall vara borta inom de närmsta timmarna, så blir man djupt sårad. Nästa dag kan hon säga att det inte finns någon anledning att bryta förhållandet och att hon "vill bli gammal tillsammans". Har många gånger försökt lämna henne, men tyvärr inte lyckats. Verkar som att enda sättet för mig att bli av med henne, är om jag tar bort mig själv. Har bara inte fattat modet till det ännu. Tyvärr är det är nog många män som blir psykiskt misshandlade av sina kvinnor. Men det verkar som att det är något fult och omanligt när en man har känslor.
//Trött
"Tyvärr är det är nog många män som blir psykiskt misshandlade av sina kvinnor. Men det verkar som att det är något fult och omanligt när en man har känslor."
Här har vi varför det går snett.
På vilket vis blev det fult av förövaren att visa känslor?
Han köpte sej ett straff på sammanlagt 3,5 år för att ha dödat sin sambo på 3 olika sätt!
Snacka om att kunna använda sina "känslor" på ett manipulativt sätt!
Det finns INGA som helst bevis för att han blev provocerad dagen han slog ihjäl, ströp o slutligen dränkte henne i oljetanken, jag blir KRÄKFÄRDIG på folk som försöker rättfärdiga hans val!
Hur många kvinnor tror ni blir "psykiskt misshandlade" varje dag?
Tror ni en bråkdel av oss mördar mannen ifråga?
Nä, vi fortsätter i en själslig misär.
Ang Dan och hans makabra brott finns det en anledning att hon inte orkade längre.
En tidning avslöjar inte allt.
Två år av kontinuerlig misshandel samt inblick i hur han systematiskt skadade sina andra barn psykiskt fick henne att fatta ett beslut han inte kunde ta till sig.
Kommentera inte saker ni inte har någon inblick i, kommentarer av det här slaget lämnar förödande sår hos oss närmsta.
Med era ord menar ni "icke-feminister" att hennes liv inget var värt, att det är rätt att döda om man utan vittnen senare påstår att man blev provocerad?!
Jag har bara ett ord kvar; SKÄMS!
Skicka en kommentar
<< Home