En diskrimineringsombudsman, ett slag i luften

Jovisst, jag hänger med lovkören i att det är bra att vi har ett intersektionellt angrepp på diskriminering. En handikappad, svart, ung, kvinna är sällan bara diskriminerad på grund av en av de tidigare faktorerna. Detta är inget nytt.

Men regeringens förslag skjuter inte bara förbi målet utan misslyckas helt i sin konsekvensanalys.

Maria Abrahamsson kallar dagens system med olika ombudsmän för ett virrvarv. Jo, visst. Men frågan är om en ombudsman som ersätter fyra ombudsmän gör ett bättre jobb. Dessa tankar dyker upp hos mig:

- Vad innebär sammanslagningen för de olika diskrimineringsgrundernas finansiella understöd? Får könsdiskriminering lika mycket som homofobi? Kommer en differentiering att ske? Jag gissar att regeringen är medvetna om att anmälningarna om könsdiskriminering i skola och på arbetsmarknaden är mångdubbla fler än övriga anmälningar.

Nu var detta min mjuka fråga.

- Har regeringen funderat på vad som får diskriminerare att sluta diskriminera? Rätt rättsliga instrument är effektiva i det konkreta arbetet. Men ett stort företag i Sverige är inte rädd för våra larvigt låga bötessummor som döms ut, de är rädda för en sak - dålig PR. Den största makten mot diskriminering i samhället ligger fortfarande hos media, och detta är en alldeles för osäker rättssäkerhetsgaranti att luta sig mot.

Så jag blir milt sagt lite besviken när Aftonbladet okritiskt köper regeringens debattartikel rakt genom att i sin artikel konstaterar att regeringens förslag gör diskrimineringsarbetet tydligare och effektivare.

Jag är står inte för mitt partis ståndpunkt att vi borde ha en diskrimineringsombudsman. Jag är för en diskrimineringsmyndighet där olika ombudsmän huserar med möjlighet att ha lätt kontakt med varandra för att underlätta varandras arbete och öka rättssäkerheten för medborgarna. Utan denna möjlighet finns ingen möjlighet att differentiera de olika ekonomiska behoven för de olika diskrimineringsgrunderna, inte heller finns den mänskliga möjligheten att handskas med alla ärendena på ett rättssäkerhet sätt.

Den nya diskrimineringsombudsmannen kan inte bara behöva stor möjlighet att jobba övertid, utan en stor portion tålamod medan ärendena hopas på hög och samtalen från irriterade medborgare köar i växeln.