Efterlyses: politikermakar

Idag publicerar Politikerbloggen min krönika om fler att fler män borde intressera sig för familj och hemmabestyr, annars kommer det bli svårt för kvinnor ta sig fram i politiken.

Efterlyses: Politikermakar

För några veckor sedan kastade Stockholms finansborgarråd Kristina Axén Olin in handduken för att under en begränsad tid ta tag i sina alkoholproblem. Kristina Axén Olin är Stockholm stads mäktigaste politiker och hon är kvinna.

Enbart några dagar efter nyheten briserade om hennes politiska paus gick SVT:s VD, Eva Hamilton, ut och deklarerade (Metro 15/11) att en kvinna som har för ambition att göra karriär och samtidigt ha familj behöver “skaffa sig en bra karl”. Hamilton dryftar det som många kvinnor ofta låter hindra dem från att avancera, nämligen planerna på familj och även svårigheterna i sig som kvinna att ta på sig ledarrollen.

Hamilton sätter fingret på vad det är som förmått de kvinnor som idag befinner sig på toppositioner inom politik och näringsliv - nämligen en karl som inte är rädd för att bli tagen för mindre av en man för att han sätter ett värde vid att ta hand om barnen, hemmet och allt det som rör familjebestyr. Ett perfekt exempel på detta är till exempel EU:s förste vice kommissionärs, Margot Wallströms, man som följer med på hennes jobb i världen och sköter hus och barn.

Men i vårt samhälle finns inget respektabelt epitet för dessa män som tycker att det är en skön grej att bolla matlagning, blöjbyten och städning medan partnern jobbar på karriären. På 70-talet raljerades det om dessa “velourpappor” som av Jan Guillou porträtterades som män som sprang omkring i “byxor utan gylf och försökte prata med ljus röst”.

Denna kommentar fällde Guillou efter att han bevistat en av RFSU:s mansläger, där tanken var att problematisera genusordningen och bryta de könsroller som cementerar männens överordning av kvinnan.

Organisationen Män för jämställdhet är idag en av de mest progressiva föreningarna på den feministiska banan som jobbar för att befria män från den konstruerade normen som överordnar dem kvinnor. På deras hemsida förklarar de sin syn på saken:

“Mäns överordning över medmänniskor å ena sidan kräver isolering, förakt för svaghet och avstängt känsloliv å den andra hos männen. Den överordnade manlighetens baksida hålls emellertid aldrig fram eftersom det är så skambelagt för män själva, och ofta genant för andra, när män visar svaghet och tvivel på sig själva. Sådana vittnesmål sorteras snabbt bort och når inte offentlighetens ljus.”

När jag först hörde talas om Kristina Axén Olins alkoholproblem tänkte inte jag att vi har alkoholpolitiskt problem att ta tag i, jag insåg att finansborgarrådets livssituation varit övermäktig; inte nog med att Axén Olin gjort en stenhård och spikrak karriär till positionen som högsta bossen över stadshuset så har hon skött hus och hem med tre barn och man hemma. Vem mäktar med det? Ja, ingen man har hittills lyckats bolla den bedriften, det har ju alltid funnits en kvinna i bakgrunden som tagit hand om de där “mjuka värdena” livet.

Därför efterlyser jag idag fler män som vågar bli politikermakar. Utan fler män som tar ett större ansvar i hemmen genom att ta ut minst hälften av föräldraledigheten, hushållsgörat och övrigt som betraktas som “vårdande” - kommer möjligheterna för kvinnor i att förverkliga politiska visioner vara minimala jämfört med männens. Låt er inspireras av männen till kvinnor som till exempel Margot Wallström och Eva Hamilton.

Det är nu dags för politikermaken att äntra samhällsscenen.

ZAIDA CATALÁN
Jurist och kommunfullmäktigeledamot (mp)