Regeringen stirrar ner
Det är en andaktsfull väntan som alla kvinnorganisationer deltagit i under det senaste året. Det har gång på gång aviserats färdigställande av en nationell handlingsplan om mäns våld mot kvinnor. För att vara en plan om handling så har den omgärdats av mer prat.
Liksom, som idag när jämställdhetsminister Nyamko Sabuni förhandsläcker lite information om regeringens arbete med planen. Det går ju långsamt det där med att jämka ihop fyra partier, lika bra att läcka ut lite så att folk tror att de gör något.
Man kan ju bara spekulera, men det är inte utan att man undrar varför det inte kommit någon handlingsplan på ett år. Hur svårt ska det vara för de borgerliga partierna att få ihop en åsikt om arbetet mot mäns våld mot kvinnor?
Nä, det gäller att inte stirra sig blind på män som slår i handlingsplan som ska handla om mäns våld mot kvinnor. Det kan faktiskt lika gärna handla om män med utländska härkomst som slår en kvinna eller varför inte en man som slår en man - då kan vi ju inte prata om mäns våld mot kvinnor.
Det är med viss bävan och en stor portion nyfikenhet jag inväntar regeringens presentation av sin nationella handlingsplan om mäns våld mot kvinnor.
Kommer regeringen våga ta i frågan om vem det är så mest slår? Nämligen män.
Kommer regeringen våga fråga sig varför män slår kvinnor i den omfattningen som sker? 20000 våldsanmälningar per år samt 3500 våldtäktsanmälningar är en del av den officiella kakan av mäns kränkningar mot kvinnor.
Kommer regeringen att komma med förslag som gör mer än att skrapar på ytan?
Stora frågor med viktiga svar.
Medan fyra partier försöker jämka ihop partiprestige fortsätter våldet mot kvinnor i vårt samhälle. Kvinnojourer går på sina knän för att få verksamheten att gå ihop. Mäns våld väntar inte på regeringen, det verkar snarare som att det är regeringen som väntar på att inse att mäns våld mot kvinnor existerar.
Liksom, som idag när jämställdhetsminister Nyamko Sabuni förhandsläcker lite information om regeringens arbete med planen. Det går ju långsamt det där med att jämka ihop fyra partier, lika bra att läcka ut lite så att folk tror att de gör något.
Man kan ju bara spekulera, men det är inte utan att man undrar varför det inte kommit någon handlingsplan på ett år. Hur svårt ska det vara för de borgerliga partierna att få ihop en åsikt om arbetet mot mäns våld mot kvinnor?
Regeringen har inte ”stirrat sig blind” på könsmaktordning, att det är män som slår kvinnor, säger Sabuni, som talar om våld också i enkönade relationer eller så kallat hedersrelaterat våld.
Nä, det gäller att inte stirra sig blind på män som slår i handlingsplan som ska handla om mäns våld mot kvinnor. Det kan faktiskt lika gärna handla om män med utländska härkomst som slår en kvinna eller varför inte en man som slår en man - då kan vi ju inte prata om mäns våld mot kvinnor.
Det är med viss bävan och en stor portion nyfikenhet jag inväntar regeringens presentation av sin nationella handlingsplan om mäns våld mot kvinnor.
Kommer regeringen våga ta i frågan om vem det är så mest slår? Nämligen män.
Kommer regeringen våga fråga sig varför män slår kvinnor i den omfattningen som sker? 20000 våldsanmälningar per år samt 3500 våldtäktsanmälningar är en del av den officiella kakan av mäns kränkningar mot kvinnor.
Kommer regeringen att komma med förslag som gör mer än att skrapar på ytan?
Stora frågor med viktiga svar.
Medan fyra partier försöker jämka ihop partiprestige fortsätter våldet mot kvinnor i vårt samhälle. Kvinnojourer går på sina knän för att få verksamheten att gå ihop. Mäns våld väntar inte på regeringen, det verkar snarare som att det är regeringen som väntar på att inse att mäns våld mot kvinnor existerar.
posted by Zaida at 10:36
2 Comments:
— "Kommer regeringen våga ta i frågan om vem det är så mest slår? Nämligen män."
Kan man resonera på samma sätt i fråga om etnicitet och säga att det är invandrare som begår mest våldsbrott och därför ensidigt fokusera på "invandrares våld mot svenskar"? Skulle inte tro det, va?
Och ändå är det så att partnervåldet är mindre snett fördelat mellan könen än våldsbrottsligheten mellan olika etniska grupper, vilket ju Michael Alonzo exemplifierade i Svenskan i veckan, där han berättade om hustruns systematiska misshandel. (Det är förstås i det sammanhanget lite gulligt att du bland dina exempel inte vågar nämna ens att en kvinna kan ta till våld.)
Kommer regeringen eller du att våga fråga er vad våldet i verkligheten beror på när kvinnor misshandlar män i samma omfattning som män kvinnor? - Som du vet, så har ju alla studier som gjorts i ämnet visat att våldet är jämnt fördelat mellan könen.
Eller har du någon vetenskaplig studie som visar att män misshandlar kvinnor mer än tvärtom? En enda?
Skicka en kommentar
<< Home