Kast med liten journalist i glashus

Batteriet dog och så tog sagan slut med min Powerbook. Det är lång och tråkig väntan jag sitter på just nu för att få min nya MacBook som jag har beställt. Av någon anledning sitter Apple och rullar tummar i tre veckor innan jag kan få datorn. Jaja, vad är väl en bal på slottet. Istället får jag nöja mig med, till min bloggproduktivitets förtret, med att suga i mig min oumbärliga internetdos på jobbet.

Idag ringde en kompis och ville prata om hur illa hon tyckte att Ulrica Schenström hade blivit behandlad av media. Och jag vet inte hur många gånger jag har pratat om den här heta potatisen nu. En sak kan jag däremot konstatera. Nu har dörren öppnats till en annan dimension av granskande av politikers och journalisters relationer.

Jag ser fram emot att alla journalister som valt att kasta sten i glashus och påpeka sin egen förträfflighet när de aldrig beblandar sig med politiker i inofficiella sammanhang, antingen väljer att skippa Almedalen nästa år eller helt enkelt får sina dubbelmoraliska kakor granskade framifrån och baklänges på plats i den vackra gotländska staden.

Jag har under den senaste perioden haft många saker att göra och styra upp i mitt liv som har föranlett att jag har fokuserat min energi utanför min politiska blogg. Det är en del av charmen med livet tycker jag, att i vissa stunder så behöver vi samla energi för att göra helt andra prioriteringar för att kunna komma tillbaka i en annan form med ny energi.

Jag har bland annat fått jobb i alperna som platsguide för UCPA. Jag kommer att stationeras i Val Thorens. Det är ett av mina livs äventyr som jag ger mig ut på. Jag ser fram emot detta med enorm förväntan. Kommer jag att stå ut med fransmännen? Kommer mina inte-alls-gore-tex-materials-skidbyxor stå ut i 3,5 månader i alperna? Har dom internet i alperna? Stora frågor med små svar. Men det viktigaste av allt är att få göra någonting som jag tycker är läskigt och utmanar mig själv.

Nu måste jag skynda mig iväg på middag. Trevlig helg på er alla!