Backlash för jämställdheten
Jag bänkade mig längst fram på regeringens presskonferens där de presenterade sin "handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer".
56 förslag varav 20 av dem var nya.
Några förslag var bra. Till min stora glädje har regeringen lyssnat på tidigare ställt krav, som jag skrev om igår bland annat, att tillsätta en haverikommission varje gång en kvinna mördas av en man.
Även att utreda ett förbud mot porrkonsumtion för sexualbrottsdömda fångar var riktigt bra.
Men sedan ställde TT:s Owe Nilsson den mest intressanta frågan av dem alla till de fyra statsråden som satt på podiet: gör regeringen någon skillnad på mäns våld mot män respektive mäns våld mot kvinnor?
Justitieminister Beatrice Ask tog sig an att svara på frågan och gjorde det genom att snacka förbi frågan och prata om förslagen i handlingsplanen.
Och visst är det så, handlingsplanen innehåller konkreta bra åtgärder. Men om man ser den i ljuset av att den avskriver maktperspektivet som ständigt genomsyrat regeringens arbete under de senaste decennierna, den som erkänner ett vi lever i ett samhälle som underställer kvinnan mannen och att därför ser vi även i våldsproblematiken hur kvinnor drabbas av mäns överordning när de i slås, skräms och våldtas av män i sin närhet.
Den förståelsen för våldet fanns inte. Punkterna fanns, men inte förståelsen för våldets grunder som är det som för arbetet framåt.
Jag kan inte annat än fråga mig om den borgerliga regeringen diskvalificerar majoriteten av genusforskare i Sverige och världen som arbetar utifrån könsmaktsförståelsen som gör kön och makt till de centrala bitarna när vi pratar om varför män använder våld mot kvinnor.
En sak är att inte gilla den tidigare regeringens politik, en annan är att bortse från empirisk forskning.
Detta är ingenting annat än en backlash för jämställdhetsarbetet i Sverige.
56 förslag varav 20 av dem var nya.
Några förslag var bra. Till min stora glädje har regeringen lyssnat på tidigare ställt krav, som jag skrev om igår bland annat, att tillsätta en haverikommission varje gång en kvinna mördas av en man.
Även att utreda ett förbud mot porrkonsumtion för sexualbrottsdömda fångar var riktigt bra.
Men sedan ställde TT:s Owe Nilsson den mest intressanta frågan av dem alla till de fyra statsråden som satt på podiet: gör regeringen någon skillnad på mäns våld mot män respektive mäns våld mot kvinnor?
Justitieminister Beatrice Ask tog sig an att svara på frågan och gjorde det genom att snacka förbi frågan och prata om förslagen i handlingsplanen.
Och visst är det så, handlingsplanen innehåller konkreta bra åtgärder. Men om man ser den i ljuset av att den avskriver maktperspektivet som ständigt genomsyrat regeringens arbete under de senaste decennierna, den som erkänner ett vi lever i ett samhälle som underställer kvinnan mannen och att därför ser vi även i våldsproblematiken hur kvinnor drabbas av mäns överordning när de i slås, skräms och våldtas av män i sin närhet.
Den förståelsen för våldet fanns inte. Punkterna fanns, men inte förståelsen för våldets grunder som är det som för arbetet framåt.
Jag kan inte annat än fråga mig om den borgerliga regeringen diskvalificerar majoriteten av genusforskare i Sverige och världen som arbetar utifrån könsmaktsförståelsen som gör kön och makt till de centrala bitarna när vi pratar om varför män använder våld mot kvinnor.
En sak är att inte gilla den tidigare regeringens politik, en annan är att bortse från empirisk forskning.
Detta är ingenting annat än en backlash för jämställdhetsarbetet i Sverige.
posted by Zaida at 16:00
4 Comments:
Japp! Backslash kan man kalla det men jag tror inte vi ser det så av samma anledning.
Själv ser jag det mesta säjs/skrivs om "mäns våld mot kvinnor" som ren smörja som varken kan stärka kvinnors ställning eller hjälpa utsatta i nöd. Den så kallade "forskning" som bedrivs i det här landet är sällan mycket mer än radikalfeministisk propaganda (som tex saker av Eva Lundgren)
Här har vi dock ett par andra forskares resulatat.
D.G. Dutton & T.L. Nicholls 2005
Results show that the gender disparity in injuries from domestic violence is less than originally portrayed by feminist theory. Studies are also reviewed indicating high levels of unilateral intimate violence by females to both males and females. Males appear to report their own victimization less than females do and to not view female violence against them as a crime. Hence, they differentially under-report being victimized by partners on crime victim surveys. It is concluded that feminist theory is contradicted by these findings and that the call for bqualitativeQ studies by feminists is really a means of avoiding this conclusion.
Just den feministiska teori de här kritiserar är den som fått i närmaste fritt spelrum i politiken i sverige och jag kan inte annat säja än att detta är djupt beklagligt och ett steg BAKÅT både för jämnställdheten och för utsatta individer.
Om Du(Zaida)hade rätt...
Om det är så att männen har makt och kontroll över samhället på kvinnors bekostnad så skulle väl
män som misshandlas av kvinnor och de män som diskrimineras i vårdnads- och umgängestvister
inte ha problem att få en likvärdig behandling?
Jag undrar hur Du kan försvara
att så sker som en person som sätter lika behandling av alla människor så högt?
Varför måste samhället reagera mycket starkare på ett mord på en kvinna än på en man, har de inte samma människovärde?
Detta är ju en intressant kommentar: ” En sak är att inte gilla den tidigare regeringens politik, en annan är att bortse från empirisk forskning.”. D v s som de politiska ideologerna som huserar på Uppsalas genusavdelning gör?
Resultaten från den empiriska forskningen tenderar ju de facto gång på gång att visa att det är en marginaliserad grupp av män som står för majoriteten av våldet mot kvinnor. Det är socialt utslagna individer som är kraftigt överrepresenterade bland gärningsmännen: multi-kriminella, fattiga, lågutbildade individer. D v s klassiska resultat, som även håller för våld män mot män. Om just våldet mot kvinnor skulle förklaras av mäns överordnade position per se, varför ser vi de här mönstrena?
Lundgren & Co. inser att det är ett problem för deras politiska hypoteser, och mörkade ju t o m mycket av dessa resultat (som fanns även i deras egen undersökning, som framkom tydligt när granskarna fick göra statistiska körningar på det).
Genusvetenskap skulle kunna bli mycket intressant ämne, om de svenska forskarna just började syssla med objektiv empirisk forskning. Det gör dem inte idag, tyvärr. Det som gör mig lite rädd dock, är att många politiker nog inte skulle bry sig om sådana resultat, särskilt om de gång på gång pekar bort från hypotesen om en könsmaktsordning som förklaring.
Skicka en kommentar
<< Home