Skrämmande kvinnosyn i rättsväsendet
Vi är många som undrar hur hovrätten kommer att döma i våldtäktsåtalet mot stureplansprofilerna, imorgon kommer svaret.
Samtidigt passar fyra kammaråklagare i Expressen på att avfärda Peter Erikssons förslag på att införa samtyckesrekvisit i våldtäktsparagrafen. Samtidigt publicerar Aftonbladet senaste rönen från Christian Diesens forskning på Stockholms universitet som pekar på fler anmälningar om våldtäkt, och allt färre domar mot våldtäktsmän.
Samt ett hedervärt upprop från 132 män som kräver att män tydligare sätter ner foten mot den grumliga kvinnosynen.
Kammaråklagarna Rolf Hillegren, Anders Halfwordson, Anna Pettersson och Anders Sundholm kallar Peter Erikssons förslag för skamlöst. Det är inte betydelselösa anklagelser som kommer från några av rättsväsendets mest inflytelserika aktörer. Så här argumenterar de:
Pinsamt nog verkar inte åklagarna vara medvetna om att våldtäkt inom äktenskapet inte förbjöds förrän 1965. Inte nog med detta, första gången en dom med anledning av detta förbud kom inte förrän 1984.
Våldtäkt har i princip varit kriminaliserat i alla tider, men detta kan tyvärr inte tolkas som att rätten i alla tider värnat och skyddat kvinnor mot sexuella övergrepp. Sexualbrottslagstiftningen har snarare syftat till att skydda mannens exklusiva tillgång till ”sin” kvinna än att tillförsäkra kvinnor sexuell integritet. Våldtäkt har alltså setts som en kränkning av mannens rättighet. Det är därför våldtäktslagen konstruerats för en överfallssituation. Detta trots att vi idag vet att sju av tio våldtäkter begås av en man som kvinnan känner.
Åklagarna fortsätter:
Ska jag verkligen behöva länka till Brottsoffermyndighetens remissvar på Sexualbrottskommitténs betänkande i fråga om samtycke? Okej, då. Brottsoffermyndigheten inte bara säger ja till samtyckeskravet, de tycker att det är en mycket angelägen fråga och att tiden verkligen är mogen för denna reform.
För en månad sen skrev samma åklagare på Brännpunkt:
Att vakna i fel säng. Smaka på den. Det är precis detta som är grunden till åklagarnas syn på en kvinna som anmäler en man för våldtäkt. Det är ditt fel kvinna. Du borde inte ha supit den där kvällen, trippat hem med den där flörten och trott att du skulle fått en trevlig kväll. Det är den kvinnosynen som åklagarna projicerar på samhället.
Det är skrämmande att vi har åklagare som dessa i de svenska rättsväsendet.
Samtidigt passar fyra kammaråklagare i Expressen på att avfärda Peter Erikssons förslag på att införa samtyckesrekvisit i våldtäktsparagrafen. Samtidigt publicerar Aftonbladet senaste rönen från Christian Diesens forskning på Stockholms universitet som pekar på fler anmälningar om våldtäkt, och allt färre domar mot våldtäktsmän.
Samt ett hedervärt upprop från 132 män som kräver att män tydligare sätter ner foten mot den grumliga kvinnosynen.
Kammaråklagarna Rolf Hillegren, Anders Halfwordson, Anna Pettersson och Anders Sundholm kallar Peter Erikssons förslag för skamlöst. Det är inte betydelselösa anklagelser som kommer från några av rättsväsendets mest inflytelserika aktörer. Så här argumenterar de:
Peter Eriksson hävdar trosvisst att en lagändring skulle bli normgivande och jämför med sexköpslagen. Han konstaterar att sexköp inte längre är lika accepterat. Det är svårt att förstå parallellen. När var våldtäkt accepterat? Vidare påstår han att förslaget skulle ge ökad rättssäkerhet. Därmed når han en svårslagen höjdpunkt i okunnighet eller skamlöshet. Vilken sansad bedömare tror att ett meningslöst förslag kan få en sådan effekt?
Pinsamt nog verkar inte åklagarna vara medvetna om att våldtäkt inom äktenskapet inte förbjöds förrän 1965. Inte nog med detta, första gången en dom med anledning av detta förbud kom inte förrän 1984.
Våldtäkt har i princip varit kriminaliserat i alla tider, men detta kan tyvärr inte tolkas som att rätten i alla tider värnat och skyddat kvinnor mot sexuella övergrepp. Sexualbrottslagstiftningen har snarare syftat till att skydda mannens exklusiva tillgång till ”sin” kvinna än att tillförsäkra kvinnor sexuell integritet. Våldtäkt har alltså setts som en kränkning av mannens rättighet. Det är därför våldtäktslagen konstruerats för en överfallssituation. Detta trots att vi idag vet att sju av tio våldtäkter begås av en man som kvinnan känner.
Åklagarna fortsätter:
Vi har många kolleger men vi känner ingen som har förståelse för hans förslag. Även RÅ och Åklagarmyndighetens utvecklingscentrum i Göteborg som utövar tillsyn över våldsbrotten har en tveksam inställning till lagstiftning om samtycke. Därtill kommer att frågan utretts tidigare utan bifallsrop från remissinstanserna. Borde inte en sådan upplysning mana honom till eftertanke? Tyvärr ger hans agerande inga förhoppningar på den punkten.
Ska jag verkligen behöva länka till Brottsoffermyndighetens remissvar på Sexualbrottskommitténs betänkande i fråga om samtycke? Okej, då. Brottsoffermyndigheten inte bara säger ja till samtyckeskravet, de tycker att det är en mycket angelägen fråga och att tiden verkligen är mogen för denna reform.
För en månad sen skrev samma åklagare på Brännpunkt:
Det är närmast omöjligt att driva en undersökning med en målsägande som bara har en känsla av att ha våldtagits därför att hon vaknat i fel säng.
Att vakna i fel säng. Smaka på den. Det är precis detta som är grunden till åklagarnas syn på en kvinna som anmäler en man för våldtäkt. Det är ditt fel kvinna. Du borde inte ha supit den där kvällen, trippat hem med den där flörten och trott att du skulle fått en trevlig kväll. Det är den kvinnosynen som åklagarna projicerar på samhället.
Det är skrämmande att vi har åklagare som dessa i de svenska rättsväsendet.
posted by Zaida at 10:41
1 Comments:
Att den nya sexualbrottslagen skulle bli ett "fiasko" - åtminstone ur feministisk synvinkel - var väl en lågoddsare, särskilt med tanke på att det i praktiken bara innebar en semantisk omdefinition av "sexuellt övergrepp" till att kallas "våldtäkt", vilket inte hade någon som helst straffrättslig betydelse. Men du tycks faktiskt ha missat att fler döms till våldtäkt nu än två år tidigare.
Artikeln i Aftonblaskan är förresten bedrägligt lögnaktig. Smaka på den här formuleringen:
"Förra året frikändes mer än var femte åtalad våldtäktsman, 22 procent."
Enligt grundläggande rättsprinciper ska en åtalad betraktas som oskyldig tills motsatsen bevisats, men här har den socialistiska tidningen pekat ut dem som våldtäktsmän bara på grundval av att en anmälan gjorts. Vilka möjligheter att i praktiken bli frikänd vid en falsk anmälan och ses som oskyldig också av vanligt folk har en helt oskyldigt utpekad med den här föråldrade manssynen?
Och med tanke på hur vanligt det är att falska anmälningar görs av just våldtäkt, så är det särskilt viktigt att i dessa fall behandla den åtalade mannen som oskyldig. Till skillnad från tidigare, när bara utländsk statistik fanns, så har vi nu också en svensk studie över antalet falskanmälningar tillgänglig, som visar att minst 20 procent är falska, och då har man ändå bara räknat de fall av överfallsvåldtäkt som aldrig inträffat.
Dessutom börjar de ideliga försöken att klistra på varje kritiker av omvänd bevisbörda åsikten att "kvinnan får skylla sig själv" bli riktigt osmaklig. Har ni verkligen inga sakliga argument?! När målet i de fall som inte berör överfall beror så mycket på kvinnans eget vittnesmål, så är det inte konstigt att en anmälan där kvinnan inte minns vad som hänt knappast kan leda vidare till åtal. Det är sådana fall av vårdslösa anmälningar, där kvinnan inte ens vet om rekvisiten uppfylls, som åklagarna talar om.
Skulle man göra samma sak mot dig - som inte alls klarar av att handskas med falskanmälningarna i dina resonemang eller ens tanken att en anmäld faktiskt kan vara oskyldig - så skulle man klistra på dig åsikten att du tycker att enbart kvinnans anmälan ska räcka för fällande dom. Men så oseriösa ska vi väl inte vara?
Skicka en kommentar
<< Home