Blinda som leder blinda

Det är inte lätt att vara klok när man är sjuk. När febern har slagit över till yrhet i huvudet och näsan inte slutar blöda snor.

Min snålhet har lett mitt till att ta cykeln till jobbet under veckan och min nyfikenhet har fått mig att gå på möten och träffa vänner på kvällarna. Et voilà! Ett paket snorsjukt Zaida kommer lastat.

Och det gör mig lite ledsen, för den här veckan har varit en viktig vecka. Den burmesiska kampen för demokrati har trappats upp och världens ögon betraktar civilkuraget hos burmeserna som står upp mot juntaregimens förtryck. Må det här vara början på en riktig demokratisk förändring av Burma.

Sedan har rättegången mot stureplansprofilerna som står anklagade för våldtäkt nått hovrätten. Jag stod utanför säkerhetssalen vid polishuset på Kungsholmen i Stockholm torsdagsmorgon med min snoriga näsa tillsammans med många andra som ville manifestera sitt stöd till kvinnan som utsatts för våldtäkt.

Idag orkade inte kvinnan, målsägande, sitta kvar under advokaternas försvarsplädering. Jag är imponerad av hennes styrka att anmäla, gå genom en rättsprocess i tingsrätten och nu fullfölja två dagars process i hovrätten som följts av en tung mediabevakning.

Uppmärksamheten som det här fallet har fått och de högljudda protesterna mot behandlingen av henne under rättegången i tingsrätten är oerhört bra för alla kvinnor som hädanefter utsätts för våldtäkt. De får veta att samhället inte accepterar våldtäkt, eller heller att om vi super till, har på oss kortkort med matchande lipgloss och har onenightstands - så kan inget av detta rättfärdiga en mans våldtäkt mot oss.

När jag gick på gymnasiet i lilla pappersbruksorten Mönsterås i Kalmar län hade jag en tjejkompis som gick på Barn- och fritidsprogrammet som på en rast berättade för mig och några tjejer att hennes kille ville ha så mycket sex att hon ofta fick komma på bortförklaringar som att hon hade huvudvärk eller något annat för att slippa undan.

Jag sitter bredvid henne och hör mig själv spontant brista ut "Lägg av! Det där får du aldrig acceptera!". Sedan sa jag till henne att sex ska hon ju ha med sin pojkvän när båda två är sugna, inte bara när en vill.

Jag kommer ihåg hur jag tittade in i hennes stora bruna ögon och hur hon i tystnad registrerade vad jag sa, som om det var första gången någon någonsin uppmuntrat henne att stå upp för sin sexuella och kroppsliga integritet.

I efterhand skrämmer mig tanken av att det är så. Att många tjejer som börjar ha sex i gymnasieåldern inte har någon som stöttar dem i att sätta gränser. Och dessutom skrämmer mig mest tanken av att vi har killar som utnyttjar sina egna flickvänner sexuellt, genom att få dem att göra saker de inte riktigt känner sig säkra med att göra.

Vi tjejer lär oss från tidig ålder hur vi ska behaga killarnas behov. Det är bara att slå upp första bästa skvaller- alternativt livsstilsblaska för att påprackas tio tips på hur killen bäst tillfredsställs, eller min favorit "tio tips: hur han vill bli förförd". Och låt mig inte börja med den icke-existerande sexualkunskapundervisningen i grundskolan.

Profithungriga livstilstidningar som lever på människors osäkerhet lär oss hur vi ska leva våra liv och hur vi ska behandla vår nästa. Det är sjukt.

Förr i tiden vände vi oss till kyrkan, till våra äldre för att få svar på livets frågor. Idag har vi sexspalter och "relationsspecial" i tidningarna. Förr pratade vi med människor om våra liv, idag frågar vi profitdrivna tidningar om råd - blinda som leder blinda, om du frågar mig.

Vi pratar allt mindre med varandra - in real life. Är det bara jag som saknar det?

Jag röstar för tjejer som röstar för tjejer. Jag tror på tjejer som vägrar passa sig i ledet och ifrågasätta den förberedda mallen de ska placera sig i utifrån sitt kön. Genom att peppa varandra får fler tjejer styrkan att stå upp för sin kroppsliga och sexuella integritet. Det är viktigt nog.