"Ditt liv kommer att sakna ett rum dit bara du har nyckeln."

För några veckor sedan publicerade LUF:s tidning Liebling en artikel jag skrivit på temat integritet och övervakningssamhället.

Den personliga integriteten - en förhandlingsvara

Om det går som det vill för regeringen kommer riksdagen under våren klubba följande beslut:

1. Preventiva tvångsmedel. Här vill man införa avlyssning av telefoner när inte misstanke om brott föreligger. Detta är en ny rättsordning som införs då man frångår den grundläggande rättssäkerhetsprincipen om att hellre fria än fälla, när man börjar använda integritetskränkande medel för att förhindra brott istället för att lagföra brott.

2. Buggning. F d chefsjustitieombudsmannen Claes Eklundh skrev i remissvaret att man ska vara medveten om att buggning och vanlig avlyssning är två helt skilda saker: "det rör sig i realiteten inte om en gradskillnad utan om en artskillnad mellan buggning och ett så integritetskränkande medel som hemlig tvångsavlyssning." Tunga instanser som JO och lagrådet avstyrkte förslaget i sina remissyttranden. I förslaget finns mycket otydliga skrivningar om vad som motiverar förslaget från början och även vilka som ska utsättas för detta. Begreppet "terrorist" definieras mycket löst.

3. FRA. Här vill regeringen införa vad jag kallar för en generell avlyssning av svenska folket. Förslaget innebär att Försvarets radioanstalts signalspaning utvidgas till att gälla kabeltrafik, nämligen all mobil- och e-posttrafik. Spärrar som ska säkra medborgarnas integritet sägs vara att avlyssningen bara ska gälla trafik som passerar nationsgränsen. Vad regeringen inte verkar veta är att i princip all internettrafik passerar Sveriges gränser, internet lyder inga statsgränser utan är ett globalt nätverk. Denna typ av avlyssning blir än mer graverande när man betänker att regeringen och regeringskansliet undantas från kravet på att söka tillstånd för begäran om avlyssning hos FRA. Vem som helst kan drabbas och inga riktiga rättssäkerhetsgarantier presenteras.

Så vad är felet egentligen? Folk som inte har några skelett i garderoben sägs ju inte behöva oroa sig. Men protesterna handlar inte om vem som har skelett eller inte. Det handlar om rätten till privatliv, rätten att inte behöva veta att alla dina aktiviteter och åsikter eventuellt registreras och lagras. Ditt liv kommer att sakna ett rum dit bara du har nyckeln.

Vi har sett i historiens gång vad som har skett då staten har lagrat extensiv information om medborgarnas privatliv. Under flera årtionden åsiktsregistrerade Säpo vänsteraktiva människor. Detta ledde till att flera hundra människor förnekades anställning eller utsattes för andra oacceptabla konsekvenser i ett land som har grundlagsfäst åsiktsfrihet. När Anna Lindh dog utsattes hennes sekretessbelagda journaler av ett flertal intrång. Och man måste vara medveten om att enda sättet naziregimen kunde hitta alla judar var för att de var registrerade som sådana i statens register.

I Sverige har vi en historia av att lita på den "goda staten". Det är ju gulligt. Men verkligheten fungerar alltid annorlunda. Det kommer alltid att finnas människor med makt och inflytande som kan missbruka tillgången till massiv information om medborgarnas privatliv.

Förutom att förslagen i sig är häpnadsväckande dåligt belagda är det dessutom ett faktum att den förra och nuvarande regeringen helt struntat i att säkra reella rättssäkerhetsgarantier samtidigt som dessa förslag införs. Enligt Europakonventionen ska staten vid ingrepp i privatlivet säkra tillgång till efterhandsinformation för den utsatta för integritetskränkning och dessutom rätt till skadestånd då intrånget varit lagvidrigt. Efterhandsinformation i en viss form har diskuteras för preventiva tvångsmedel, men inte för förslaget om FRA:s avlyssning av e-post- och mobiltrafik.

Inte heller har den socialdemokratiska eller borgerliga regeringen valt att ta hänsyn till den pågående parlamentariska utredning, integritetsskyddskommittén, om läget för den personliga integriteten i Sverige.

I dagsläget känner jag till några få borgerliga riksdagsledamöter som kommer att rösta emot de tre förslagen. Det är långt ifrån en majoritet som kan stjälpa förslagen.

Det som skrämmer mig mest är tystnaden som råder kring dessa förslag som i grunden är ett paradigmskifte i svensk integritetshistoria. Aldrig tidigare har staten varit på randen att få så många lagliga verktyg för att i detalj kartlägga oss allihopa.

Zaida Catalán
Jurist och kommunfullmäktigeledamot (mp)