Svartsjuka, my ass
Det är en och en halv timme kvar innan seminariet om våld i hederns namn börjar som jag ansvarar för. Lagom till frukostfilen fick jag dock redan min första kalldusch. Brottsförebyggande rådet släpper en rapport om att det dödliga våldet mot kvinnor minskar, en nyhet som DN lyfter fram genom att trycka på behovet av bättre skydd för kvinnor som utsätts för våld. Bra så.
Men där det börjar bli intressant är den lilla statistikcirkeln som finns under artikeln och den förklarande texten om vilka som är motiven till mäns dödliga våld mot kvinnor. Det står är att svartsjuka och mannens kontrollbehov är "de vanligaste motiven till att mannen dödat kvinnan".
Det är här jag måste lugna ner mig och börja andas djupt.
Först undrar jag varför det inte framgår tydligt om rapporten menar att det är det motivet han uppger till våldet. Och om det är så att de här motiven som framgår är framtagna av forskarna, varför har ni dessa motiv?
Sen när blev det ett "motiv" att få döda sin kvinna för att man är "svartsjuk" och har "kontrollbehov". Vi är väl för fan alla svartsjuka och har konstiga kontrollbehov någon gång i livet. Ingen är perfekt. Men vi går inte och dödar vår partner för det.
Den feministiska våldsforskningen ifrågasatte för 30 år sedan antagandet att det finns individuella avvikelseförklaringar att söka för mäns våld mot kvinnor. Forskaren Åsa Eldén förklarar det här bäst i ett betänkandet ett Slag i luften (SOU 2004:121, s 51 f)
Vart tog den feministiska våldsforskningen vägen på Brå?
Men där det börjar bli intressant är den lilla statistikcirkeln som finns under artikeln och den förklarande texten om vilka som är motiven till mäns dödliga våld mot kvinnor. Det står är att svartsjuka och mannens kontrollbehov är "de vanligaste motiven till att mannen dödat kvinnan".
Det är här jag måste lugna ner mig och börja andas djupt.
Först undrar jag varför det inte framgår tydligt om rapporten menar att det är det motivet han uppger till våldet. Och om det är så att de här motiven som framgår är framtagna av forskarna, varför har ni dessa motiv?
Sen när blev det ett "motiv" att få döda sin kvinna för att man är "svartsjuk" och har "kontrollbehov". Vi är väl för fan alla svartsjuka och har konstiga kontrollbehov någon gång i livet. Ingen är perfekt. Men vi går inte och dödar vår partner för det.
Den feministiska våldsforskningen ifrågasatte för 30 år sedan antagandet att det finns individuella avvikelseförklaringar att söka för mäns våld mot kvinnor. Forskaren Åsa Eldén förklarar det här bäst i ett betänkandet ett Slag i luften (SOU 2004:121, s 51 f)
"En grundläggande tanke som förenar avvikelseperspektiven är att de förutsätter en skillnad mellan Vi (icke våldsamma, icke våldsutsatta) och Dem (våldsamma, våldsutsatta). Brantsæter konstaterar att ”forskningen − och media − tycks förmedla bilder av ’övergriparen’ som en person ingen av oss känner igen oss i”. Män som använder våld blir per definition avvikande män, det vill säga män som inte är vanliga, normala män. Den centrala frågan blir således varför just dessa män slår medan andra inte gör det. Utifrån avvikelseperspektiven förstås våld som ett marginellt problem och förövare och offer som särskilda avvikande individer. Den största uppmärksamheten riktas mot de våldsutövande män som kan definieras som mest avvikande − de svårt psykiskt sjuka, tyngst kriminella, hårdast missbrukande eller män från särskilt patriarkala kulturer. Ett stort avstånd skapas därmed mellan Vi
och Dem.
Avvikelseperspektiven förenas också av att man inte ställer djupgående frågor om mönstret att förövare nästan uteslutande är män eller om hur våld kan kopplas till vår kulturs föreställningar om maskulinitet och om relationen mellan kön och makt. Att tala om våld som en avvikelse innebär på så sätt ett osynliggörande av att våldet sker i ett könat sammanhang och har en könad aktör. I stället för att ta fasta på det kulturella och samhälleliga sammanhang där män utövar våld, lyfter man fram olika slag av avvikelser som orsak till att män slår. Män som anses utöva våld för att de har för höga halter av testosteron, är psykiskt sjuka, har haft en svår uppväxt eller kommer från en särskilt patriarkal kultur kan inte på allvar ställas till svars för sina handlingar. På så sätt ansvarsbefriar avvikelseförklaringar män."
Vart tog den feministiska våldsforskningen vägen på Brå?
posted by Zaida at 08:30
6 Comments:
Det har ju alltid funnits olika uppfattningar om detta. Och precis som brottsofferjourerna gör en annan analys än kvinnojourerna (i alla fall ROKS), så speglar BRÅ en annan uppfattning än Eldén och co. Det blev ju också som du kanske kommer i håg en hel del debatt om just detta när Slag i luften kom.
Själv tycker jag den analys som framgår så tydligt i citatet är alldeles för förenklad. Jag ställer inte upp på att det är männen som inte slår som är undantagen.
Det betyder inte att det inte finns en våldsnorm inbakad i den traditionella mansnormen. Och denna mansnorm påverkar så klart alla män, liksom den påverkar alla kvinnor.
Det är ingen som säger att män som inte slår är undantag. Det som "Elden och co" säger är ju att det berör alla män att kvinnan i vårt samhälle är underordnad mannen, det är allas ansvar att motarbeta detta.
Men det kan man väl hävda samtidigt som man menar att kontrollbehov och svartsjuka kan vara utlösande faktorer?
Jag uppfattar din text som att du vänder dig emot just det, eller?
Nej, inte riktigt. Det står: "I stället för att ta fasta på det kulturella och samhälleliga sammanhang där män utövar våld, lyfter man fram olika slag av avvikelser som orsak till att män slår. "
Alltså, samhälleliga och kulturella sammanhang har relevans! Men om samhället såg att avsändaren alltid är en man skulle ett mer genomgripande arbete genomföras för att förebygga och motverka mäns våld.
Det får väl anses ganska relevant att de män som anmäls och döms för våld mot kvinnor systematisk och signifikant skilje sig från en genomsittlig man vad avser saker som: utbildningsnivå, ålder, inkomst, geografi etc.
De är dessutom oftast multi-kriminella och finns i registret p g a många andra förseelser.
Att blunda för detta och tala om "en samhällsstruktur" som förklaringen får ju då vissa problem, varför är det så att de som påverkas av denna påstådd samhällsstruktur är så signifikant annorlunda från en genomsnittlig man? En annan orskak är förstås att den feministiska forskningen lider av enorma problem av att vara vetenskaplig, d v s att leva upp till kravet på testbara och falsifierbara hypotoser.
...t ex det du citerar...hur testar man sådana hypoteser eller teorier? Generellt går det inte. Då har man lämnat vetenskap, och rör sig i andra filosofiska diskussioner. Det kanske andra gör bättre än forskare och utredare på BRÅ.
Skicka en kommentar
<< Home