Mitt dröm-1-maj
Jag önskar att jag kunde skriva att jag hade varit och lyssnat på ett 1 maj-tal i år, men jag vill inte ljuga. Jag låg och dividerade imorse när jag vaknade obakis och utvilad. Men varken Wanja Lundby Wedin eller Carin Jämtin kunde tända mitt intresse hos mitt lediga tisdagsmorgonsjag.
Ok, jag vet att jag kommer från en rörelse där 1 maj är ett fenomen som bemöts med ett kryddmått axelryckning, en deciliter skepsism och en dito tystnad. Men jag är den som tänker att finns det en röd dag utsatt för politisk kamp borde denna tas tillvara på.
K o n s t r u k t i v i t e t stavas det.
Men jag är aldrig långt ifrån den där känslan av att jag inte riktigt förstår vad folk håller på med bland röda fanor på 1 maj. Och då menar jag inte de personer som tagit ställning för något dagspolitiskt viktigt och väljer att gå med i ett 1 maj-tåg, jag menar de där övervintrade blås- och truminstrumentaliserna, röda fanbärarna och knutna nävarna för ett kommunistiskt Sverige som får mig att dra på smilbanden och sätta mig på närmsta café för att istället analysera poängen med 1 maj.
Tänk om vi kunde uppdatera 1 maj. Trycka på reload och finna ett Sverige som tog tillfället i akt den 1 maj för att uttrycka sitt missnöje, sin rädsla och sin aggression mot missförhållanden, diskriminering, bristen på rättvisa och solidaritet i världen och kräva handling mot klimathotet. Jag nöjer mig inte med att se facken och sossepampar domdera kring krav de knappt själv står fast vid när förhandlingarna når kritiskt läge. Jag vill att 1 maj blir folkets demonstrationsdag.
Och så kanske några peppade personer som är för mer kärlek, omtanke och empati människor emellan kan gå med där också.
Det vore mitt dröm-1-maj.
Ok, jag vet att jag kommer från en rörelse där 1 maj är ett fenomen som bemöts med ett kryddmått axelryckning, en deciliter skepsism och en dito tystnad. Men jag är den som tänker att finns det en röd dag utsatt för politisk kamp borde denna tas tillvara på.
K o n s t r u k t i v i t e t stavas det.
Men jag är aldrig långt ifrån den där känslan av att jag inte riktigt förstår vad folk håller på med bland röda fanor på 1 maj. Och då menar jag inte de personer som tagit ställning för något dagspolitiskt viktigt och väljer att gå med i ett 1 maj-tåg, jag menar de där övervintrade blås- och truminstrumentaliserna, röda fanbärarna och knutna nävarna för ett kommunistiskt Sverige som får mig att dra på smilbanden och sätta mig på närmsta café för att istället analysera poängen med 1 maj.
Tänk om vi kunde uppdatera 1 maj. Trycka på reload och finna ett Sverige som tog tillfället i akt den 1 maj för att uttrycka sitt missnöje, sin rädsla och sin aggression mot missförhållanden, diskriminering, bristen på rättvisa och solidaritet i världen och kräva handling mot klimathotet. Jag nöjer mig inte med att se facken och sossepampar domdera kring krav de knappt själv står fast vid när förhandlingarna når kritiskt läge. Jag vill att 1 maj blir folkets demonstrationsdag.
Och så kanske några peppade personer som är för mer kärlek, omtanke och empati människor emellan kan gå med där också.
Det vore mitt dröm-1-maj.
posted by Zaida at 19:31
3 Comments:
Men gumman, 1:a maj har länge varit exakt det du skrev om: "finna ett Sverige ... att uttrycka sitt missnöje, sin rädsla och sin aggression mot missförhållanden, diskriminering, bristen på rättvisa och solidaritet i världen och kräva handling mot klimathotet." + en massa kärlek.
Var har du övervintrat?
"Alexandra":
Först av allt, jag accepterar inga härskartekniker bland mina kommentarer. Jag låter din kommentar stå kvar för att kunna svara på ditt påhopp.
Du talar om den 1 maj vars agenda bestämts av facken, socialdemokrater och kommunister. Jag har aldrig kunnat identifiera mig med den snäva problematiseringen av samhällsproblemen som de målat upp varje 1 maj. Sedan finns det även en anledning till att jag inte valt något av de partierna, jag är själv för liberal och frihetlig för att kunna passa in i ett rött parti.
Det jag skriver om är en vision om ett annat 1 majfirande i Sverige. Där fler känner sig välkomna att protestera.
Facken, socialdemokrater och kommunister är ganska många människor med ganska många olika åsikter. Det finns nog plats för ett liberal/grön/borgartåg också i det sällskapet. Till och med ett tåg för alla som i största allmänhet tycker att saker och ting kunde vara bättre om folk kramades lite mer.
Skicka en kommentar
<< Home