Snart, snart, snart...

Har ni läst Pluras svartblogg? Jag har läst. Först undrade jag vad för kommersiell ploj det hela var. Senare, efter en djup förälskelse med hans ord, förstod jag att den var just det.

Men jag skiter i det. Hans tankar och ord tränger in. Där inne. Jag kan komma på mig själv att jag längtar djupt och innerligt efter att leka med ordet så. Snart. Snart, när jag inte hela min vecka är uppslukat av jobb och möten.

Maryam Yazdanfar skriver om ensamhet. Känner jag igen mig? Check. Ibland önskar jag att jag levde i en galen studentlägenhet i Paris, eller varför inte i Buenos Aires. Men det är en annan tid. Snart.

Nu, datorn i knäet och tekoppen i en handen och en motion i andra.