Leave them kids alone

Om jag hade varit i Köpenhamn igår hade jag förmodligen stått utanför Ungdomens hus och kännt tårarna rulla nerför mina kinder medan huset revs ner.

Tårar för en förlorad fristad för de ungdomar som inte passar in i den givna mallen för hur ungdomar ska vara och formas. Ett sorgset hjärta för att samhället återigen tar i med knytnävarna istället för med förståelse när de ska "ta itu" med de som befinner sig i samhällets periferi.

Jag försvarar aldrig våld. Men som jurist vet jag en sak, ordningsmaktens våldsmonopol måste förvaltas försiktigt och noggrant. Och därför skakas jag av ryktena om att antiterrorstyrkor sattes in mot ungdomarna som försökte kämpa för sitt hus.

Och ordet förvånad räcker inte riktigt till för att beskriva hur fantastiskt dumt jag anser att myndigheterna i Köpenhamn har skött det här återtagandet av huset.

Men nu vet vi att den frikyrkliga organisationen har fått som de vill. "Satans" hus köptes, revs och ska nu ersättas av ett religiöst centrum.

Tänk att det helt plötsligt blev så mycket viktigare med äganderätten i förhållande till ungdomars rätt till ett ställe att få känna sig hemma på.

Jag har aldrig varit i ungdomshuset i Köpenhamn. Men jag var på ett liknande ställe i Oslo under G8-mötet som hölls i stan 2002 på sommaren. Ett i princip övergivet hus i utkanten av centrum som tagits över av ungdomar som använde det för att göra de saker de ville göra, nämligen ha möten, studiecirklar, laga veganmat till försäljning och för att dela ut till hemlösa och även inhysa de som inte hade någon annan stans att bo.

Det som förenade dessa ungdomar var ett utanförskap. En känsla av att inte höra hemma i systemet som bara passar för de som känner sig bekväma i 9 till 5-livet, och inte heller drömmer om villa, volvo, vovve & unge. Några hade rymt hemifrån, några hade blivit utkastade hemifrån, några var punkare, några hippiesar. Men alla kände de att de hade ett hem att gå till.


Att ta detta från ungdomarna utan att erbjuda ett annat ställe som alternativ är bara oförståeligt och osjysst.

Lyssna gärna på P1-morgon från gårdagen där Jörgen Huitfeldt intervjuar författaren Anna-Lena Lodenius om orsakerna till ungdomarnas protester. En mer fördomsfull, subjektiv, svartmålande intervju av ungdomarna får man leta efter.