Au revoir, Persson
Att vara politiker på toppnivå är ingen spahelg. Det kunde vi lätt konstatera efter tredje avsnittet av Eric Fichtelius dokumentär om Göran Persson. Det var många känslor som dök upp när jag tittade på programmet.
Precis inledningsvis insåg jag att det här var ju behandling av posttraumatisk stress. Eller nåt. Jag satt och inväntade GP:s kommentarer om hur de egentligen hade sett oss miljöpartister när de begav sig den där eftervalsförhandlingsperioden från helvetet 2002.
Men sedan började historien veckla ut sig och flera intressanta detaljer till GP:s person framträdde. Mannen berättar att han inte hade ett socialt liv överhuvudtaget på flera år. Att hans äktenskap inte existerat under merparten av tiden. Samtidigt som han öppenhjärtligt bufflar vidare i den tonen vi i princip lärt känna som GP:s typiska ledarstil.
Då inser jag jag att jag är inte den att döma Göran Persson. För att jag vet vad som krävs på toppen. Vad svenska folket och media kräver av de som befinner sig på Rosenbad. Och det är faktiskt ingenting som normala människor vill utsätta sig för. Att då GP blir buffligare än buffligast i sin framtoning är egentligen inte alls konstigt, utan bara en konsekvens av de kraven som ställs på en man i hans position.
Och jag är så lättad över att han inte längre är statsminister och partiordförande för socialdemokraterna.
Precis inledningsvis insåg jag att det här var ju behandling av posttraumatisk stress. Eller nåt. Jag satt och inväntade GP:s kommentarer om hur de egentligen hade sett oss miljöpartister när de begav sig den där eftervalsförhandlingsperioden från helvetet 2002.
Men sedan började historien veckla ut sig och flera intressanta detaljer till GP:s person framträdde. Mannen berättar att han inte hade ett socialt liv överhuvudtaget på flera år. Att hans äktenskap inte existerat under merparten av tiden. Samtidigt som han öppenhjärtligt bufflar vidare i den tonen vi i princip lärt känna som GP:s typiska ledarstil.
Då inser jag jag att jag är inte den att döma Göran Persson. För att jag vet vad som krävs på toppen. Vad svenska folket och media kräver av de som befinner sig på Rosenbad. Och det är faktiskt ingenting som normala människor vill utsätta sig för. Att då GP blir buffligare än buffligast i sin framtoning är egentligen inte alls konstigt, utan bara en konsekvens av de kraven som ställs på en man i hans position.
Och jag är så lättad över att han inte längre är statsminister och partiordförande för socialdemokraterna.
posted by Zaida at 09:16
5 Comments:
Bortsett då ifrån att han var ännu buffligare när han tillträdde som ordförande.
"Att då GP blir buffligare än buffligast i sin framtoning är egentligen inte alls konstigt, utan bara en konsekvens av de kraven som ställs på en man i hans position."
Det är lustigt att det bara är han som är så bufflig och inte alla andra i hans position. Det får mig att tro att du har fel: det är inte kraven som följer med positionen som har gjort GP till en buffel - jag tror att det är ett personlighetsdrag som alltid har funnits. Möjligen har det accentuerats av jobbet.
Värt att komma ihåg är också att han valde en annan ansats till positionen än flera av hans företrädare (och även som det verkar hans efterträdare).
Jag har fel? Du verkar tycka någonting som jag redan skriver.
Konstigt det här med att polemik är mer intressant än samtal i de här kommentarsfälten. Tråkigt.
Jag läste det du skrev som att du menade att buffligheten kan förklaras som en följd av kraven som ställs på honom, var det inte det du menade?
I alla fall var det så jag tolkade det, och det håller jag inte med om. Menade du att det inte är så håller jag säkert med dig :-)
Hur som helst instämmer jag i att det är skönt att han inte längre är statsminister, fast förmodligen inte utifrån samma perspektiv ;-)
Man undrar ju om det var nödvändigt med en "buffel" eller ej. Det är ju många som anser det. I någon mening är det väl rätt, ekonomin var väl rätt usel vid den tiden och impopulära beslut måste ju också tas. Samtidigt lider ju så många fortfarande av följderna.
En sak jag funderat på är hur mp ser på vad GP sade i ett avsnitt, något i stil med att man måste ordna ekonomin och arbetslösheten innan folk orkar oroa sig över miljöfrågor. När tyckte GP att det var dags att lansera reformer på miljöområdet, som han väl egentligen vurmade för? Detta får väl ses som en fråga riktad till Zaida, antar jag.
Skicka en kommentar
<< Home