Foie gras är inte V.I.P. längre
Jag läser att den s.k. delikatessen gåslever som blivit förbjuden i Chicago numera blivit underground-coolt och serveras gratis till päronskivorna på tallriken för att kringå lagen.
Frågan är nu om vi ska bry oss om gässen som tvångsmatas på gåsleverfarmerna. Är det intressant nog för oss människor att ta fasta på de lagar vi tvingat fram på grund av vår kunskap om hur barbarisk gåsleverframtagningen är? Vem bryr sig om att en gås får ett ihåligt tjockt metallrör nedkört i hela halsen för att bli itryckt fett alla dagar om året för att vi ska få gå på lyxrestaurang, vara lite vippiga för bordssällskapet och beställa nåt jävligt dyrt som foie gras.
Jag tror iallafall inte att Anna "Rör inte min mat" Johansson, även senast muf:s vice förbundsordförande, bryr sig så mycket. Enligt henne är det här en "kul" artikel.
Foie gras, gåslever, är ingenting annat än en sjukdom som människan ger gäss som går en plågsam och långsam död till mötes genom tvångsmatningen de tvingas utstå. Det finns inte ord för att beskriva hur grotesk framställningen av foi gras är, därför låter jag den här undercover-filmen nedan tala för sig själv.
Frågan är nu om vi ska bry oss om gässen som tvångsmatas på gåsleverfarmerna. Är det intressant nog för oss människor att ta fasta på de lagar vi tvingat fram på grund av vår kunskap om hur barbarisk gåsleverframtagningen är? Vem bryr sig om att en gås får ett ihåligt tjockt metallrör nedkört i hela halsen för att bli itryckt fett alla dagar om året för att vi ska få gå på lyxrestaurang, vara lite vippiga för bordssällskapet och beställa nåt jävligt dyrt som foie gras.
Jag tror iallafall inte att Anna "Rör inte min mat" Johansson, även senast muf:s vice förbundsordförande, bryr sig så mycket. Enligt henne är det här en "kul" artikel.
Foie gras, gåslever, är ingenting annat än en sjukdom som människan ger gäss som går en plågsam och långsam död till mötes genom tvångsmatningen de tvingas utstå. Det finns inte ord för att beskriva hur grotesk framställningen av foi gras är, därför låter jag den här undercover-filmen nedan tala för sig själv.
6 Comments:
ytterligare ett exempel på att moderat empati inte sträcker sig längre än den egna plånboken...
ih! fy fan!
hur står folk ut med att jobba med nåt sånt?
och vem vill äta nånting som har framställts på det sättet?
Har aldrig reflekterat över detta tidigare. Blev riktigt ledsen när jag såg på videon du länkar till. :-(
Jag ser när jag läser ditt inlägg att du kommenterar att Anna har skrivit att hon har läst "en kul artikel" åsyftandes just artikeln i DN om "foie gras". Jag håller med om att ordet "kul" är ett dumt uttryck, och onödigt provocerande.
Av allt att döma från hennes egen blogg tror jag dock inte att hon med "kul" menar just djurplågeriet, utan snarare enbart (förhoppningsvis) hur förbud förändrar konsumenters beteende. Medan hon som nationalekonom fokuserar just på den mikroekonomiskt- teoretiska biten av sammanhanget, så fokuserar förmodligen du på den djurrättsliga biten av sammanhanget.
Världen är inte svart och vitt, även om det är lätt att göra den så. Inte konstigt att det blir lite väl mycket pajkastning inom politiken och samhällsdebatten när folk envisas om att enbart se problemen ur just deras, korridorliknande, perspektiv.
m_fantastico:
Du har absolut en poäng. Jag kanske inte läste hennes text med större förståelse för hennes "kul"-inställning till artikeln. Du har en uppfriskande inställning som jag verkligen skulle önska att politiken präglades mer av.
Jag har tänkt skriva om foie gras flera gånger, men inte känt att jag haft tid. Precis som du skriver är det en sjukdom, och behandlingen av dessa djur totalt oförsvarbar. Tyvärr är det ju bara en i raden av fruktansvärda djurförtryck vår kapitalistiska värld bistår.
Det är intressant hur människor tolkar det man skriver. Det jag menade var att när politiker försöker reglera och förbjuda finns det alltid uppfinningsrika människor som lyckas kring gå syftet med regleringen. Vilket var fallet med gåslevern. Oavsett politisk färg är jag övertygad om att det som driver oss som är politisktaktiva är viljar att försöka förändra och påverkar vår värld till att bli en bättre värld för alla. Vissa tror det är via regleringar vissa inte... /Anna
Skicka en kommentar
<< Home