Genom svårigheterna mot stjärnorna

Min homage till 2006:

Vad är tiden? Ett löfte om förändring? En risk om förändring? För mig är det framförallt det förra. Speciellt just nu.

När jag ser tillbaka på 2006 ser jag ett stelnat leende. Ett sånt där underbart leende som kommer från hjärtat, men som bara stannat eller dragits ner av betydelsefulla händelser.

Jag tittar tillbaka en otänkbart många timmar på kontoret och en helvetisk valrörelse. Jag ser tillbaka på alla resor och alla äventyr jag upplevt.

2006 var året jag lärde mig att åka snowboard, tog tre dykcert och blev en rescue diver. Och det var året då jag verkligen lärde mig klättra berg. Det var året då jag blev mer solbränd än någonsin och nog fick uppleva de mesta soltimmar någonsin i mitt liv.

2006 var året jag satsade på att komma in i riksdagen och misslyckades. Det var året då jag bestämde mig för att välja en ny väg i livet.

Framförallt vill jag tacka alla människor som sprungit ut och in ur mitt liv det här gångna året. Ni är alla ihågkomna. Tack för alla de utmaningar ni serverat mig, de leenden ni skänkt mig och de skratt ni gett mig.

2007 kommer att rocka röven. Jag vet vad jag vill göra. Jag tänker se till att det händer. Det gäller att drömma stort mina vänner!

Jag skickar en nyårskram till alla som vill ha en. Må 2007 bli en tid då vägen kommer er till mötes.