Framtiden är vår, tjejer!
Min dag spenderades idag på promenad längs minnenas väg. Bland bortglömda terminskalendrar från högstadiet och gymnasiet, aktivistpapper från PETA, Vegan Outreach, vägbeskrivningar under EU-toppmötet i Oslo, gamla brev och dikter skrivna på post it-lappar. Jag hittade talet jag höll till pappa på hans begravning.
Med blöta ögon och snuvig näsa på ett kallt golv försvann 10 år av mitt liv och in trädde ett tid som levts för länge sen.
Bland banankartongerna började jag tänka på hur det var att vara den jag var för så länge sen. Jag skrev Grön Ungdoms första kärleksmanifest (fan va fint det var!). Jag skrev kärleksdikter.
Min gamla anslagstavla var ett kollage av känslor. Runt en bild från den stora demonstrationen, där en grön fana intensivt dras över bildens panorama med en folkmassa som till synes aldrig tar slut, fanns nedtonade bilder på träd i blåskala.
Så där på golvet började jag tänka på Mona Sahlin, Ségolène Royale och Hillary Clinton. Hur mycket skit dessa kvinnor måste ha gått igenom för att slutligen nå den fantastiska möjligheten de står inför nu. De kan alla få möjligheten att bli sitt lands första kvinnliga ledare.
Och detta förde självklart tankarna vidare till den nya tiden vi står inför. En tid där kvinnligt ledarskap kommer att normaliseras. Jag välkomnar utvecklingen med öppna armar. Jag önskar mina medsystrar en mindre svårgenomträngd väg för att komma fram till maktens rum.
Däremellan städar jag undan mina flyttkartonger och blickar mot horisonten.
Med blöta ögon och snuvig näsa på ett kallt golv försvann 10 år av mitt liv och in trädde ett tid som levts för länge sen.
Bland banankartongerna började jag tänka på hur det var att vara den jag var för så länge sen. Jag skrev Grön Ungdoms första kärleksmanifest (fan va fint det var!). Jag skrev kärleksdikter.
Min gamla anslagstavla var ett kollage av känslor. Runt en bild från den stora demonstrationen, där en grön fana intensivt dras över bildens panorama med en folkmassa som till synes aldrig tar slut, fanns nedtonade bilder på träd i blåskala.
Så där på golvet började jag tänka på Mona Sahlin, Ségolène Royale och Hillary Clinton. Hur mycket skit dessa kvinnor måste ha gått igenom för att slutligen nå den fantastiska möjligheten de står inför nu. De kan alla få möjligheten att bli sitt lands första kvinnliga ledare.
Och detta förde självklart tankarna vidare till den nya tiden vi står inför. En tid där kvinnligt ledarskap kommer att normaliseras. Jag välkomnar utvecklingen med öppna armar. Jag önskar mina medsystrar en mindre svårgenomträngd väg för att komma fram till maktens rum.
Däremellan städar jag undan mina flyttkartonger och blickar mot horisonten.
posted by Zaida at 19:57
7 Comments:
Jag tror inte att någon av dem tre du nämnde kommer att lyckas... Fransyskan vet jag inte mycket om men hon ligger under i opinionsmätningarna mot Sarkozy. Sen har vi en amerikansk Clinton, och om hon blir vald har USA:s president antingen hetat Bush eller Clinton sedan den 20:e januari 1989 (24 år om Mrs. Clinton skulle bli president nu till nästa val), vilket jag skulle tro att amerikanerna är lite trötta på. Och som förövrigt börjar likna gammeleuropeisk aristokrati och inte västerländsk demokrati... Vad gäller Mona Sahlin, ja, det säger väl sig självt?
Gu va neggo man kan va. Tagga ner och se det härliga att det faktiskt finns positiva världsnyheter idag också!
Å andra sidan vill jag inte att nån av dom kommer till makten. Jag tycker att det finns (korkade vita män, ve å fasa, gud visa mig barmhärtighet!) andra som är bättre lämpade för de högsta posterna i dessa länder. Att man föds i ett visst köns tecken behöver väl inte per automatik betyda att dom är mest kompetenta att leda länder? Själv hoppas jag på Bill Richardsson (D) mot John McCain (R) (ve å fasa, patriarkathjärntvättad som jag är!)
Tack för ett välskrivet inlägg, Zaida!
Vår tid kommer, var så säker! :)
Även de mest hårdnackade civilisationerna verkar kunna utvecklas... även om seg konservatism har varit kolan länge.
Demokraterna har ju även en svart (Barack Obama) som verkar slåss om presidentposten. Undrar vilket som sticker mest i ögonen på bakåtsträvarna....? ;-)
mvh
Lunken
btw
http://www.usaval.se/president/clinton-leder-stort-i-ny-opinionsmatning/
Angela Merkel också! Ségolène Royal tror jag vinner. Och jag tror och hoppas att Hillary vinner. Allt detta sammantaget, tre kvinnor som ledare för dessa tre länder kan bara göra världen gott - på många sätt.
Skicka en kommentar
<< Home