Plats 93

Till höger om mig sitter en sosse, till vänster en miljöpartist. I måndags var det första samlingen av kommunfullmäktige i stadshuset. Jag har fått tilldelat plats 93. Och det känns hur coolt som helst att jag har en stol med mitt namn på i Stockholms stadshus. En av 101 ledamöter.

När vi steg in i kommunfullmäktigesalen slogs jag av hur konservativt respektingivande den gamla lokalen är. Det kanske är närmare 10 meter högt tak med trästuckaturer och målningar. Bakom mig har jag ett närmare tre meter högt fönster som blickar ut över vattnet i Mälarstranden.

Jag kunde tillsammans med Åsa Romson konstatera efter en stunds begrundande av de enormt stora stolarna i salen att livet som kommunfullmäktigeledamot för 100 år sedan ackompanjerades nog av breda arslen. Ju fetare desto mer respektingivande.

När sedan ålderspresidenten för kommunfullmäktige välkomnade oss och lockade med möjligheten att i framtiden kunna inta hans plats kände jag dock snarare en vämjelse inför de folkvalda organens förstoppning.

Det är i alla fall ingen risk att den här politikern stannar på stol 93 för länge. That's a promise.