Ja till Jorden, Ja till trängselavgifter

Apollo 8:s bild på jorden från rymden 1968. Startskottet för mänsklighetens förståelse att vi är beroende av varandra, den sköra atmosfären och ekosystemen på jorden. Även startskottet för den moderna miljörörelsen.

Jag är helt omskakad efter att ha varit och sett Al Gores En obekväm sanning igår på bio. Det finns inga argument ingenting som går att säga emot hans metodiska och överväldigande vetenskapliga bevis för att den globala uppvärmningen är här och den håller på att skena iväg. Sambanden mellan ökade koldioxidhalter i atmosfären bidrar till uppvärmningen som i sin tur smälter glaciärer och nord- och sydpolerna. Han berättade att bara om en del av nordpolen skulle smälta skulle världens havsnivå öka sex meter. Och den håller på att smälta bort precis just nu. Detta är bara räknat på en del av polerna. Skulle både nord- och sydpolerna smälta bort skulle havsnivån öka över 12 meter.

I filmen visades bilder på vad som skulle hända om havsnivån ökade "bara" sex meter. Städer som Shanghai, Peking, Mumbai, New York och hela Holland skulle dränkas. Vi pratar alltså inte några hundratusen på flykt från miljökatastrofer. Vi snackar städer som var och en inhyser mellan 40-60 miljoner invånare. Alltså flera hundra miljoner flyktingar världen över. Och om den globala uppvärmningen fortsätter i de här takten, dvs en spikrak kurva uppåt, kan detta ske inom loppet av 50 år.

Men något som skakade om mig in i benmärgen och ut i mina kalla kårar, var hur han visade att golfströmmen mycket snart kan sluta att fungera. Golfströmmen som gör livet möjligt i Europa. Som ger oss ett behagligt klimat här. Han visade att klimatförändringar har under planetens historia visat sig ibland inte komma pö om pö utan kan komma väldigt plötsligt. Och eftersom motorn till golfströmmen i nordpolen håller på att smälta bort blir risken för en ny istid där vi bor mycket överhängande.

Om tio år. Om TIO ÅR kan detta ske. Jag har hört talas om vad som kan hända innan. Men igår kväll. I biosalongsmörkret låg min haka nere i golvet och och jag kände rysningar ända in i benmärgen.

Detta fick mig att tänka på när DN för en månad sedan proklamerade fastighetsskatten som valets viktigaste fråga. Den dagen la jag pannan händerna och skakade på huvudet. Har vi verkligen bara kommit så långt i vårt perspektiv på världen vi lever i? Tänk om vi inte har ett värld att leva i. Hur ska vi då kunna bry oss om fastighetsskatten?

Nu tänker jag fortsätta glädja mig över att Al Gore peppar för trängselavgifter i Stockholm stad. Rösta ja du också! För en framtid där vi kan leva i vår huvudstad i ekologisk balans.