onsdag, september 13, 2006

Det är inte sant.

Min vän Anna. Anna som blev gruppvåldtagen. Idag meddelade polisen henne att "i brist på bevis" läggs förundersökningen ned mot de män som trasat sönder hennes liv inifrån.

Anna har vanligtvis syntetiska naglar som sätts på, på en salong och som bara kan tas bort med ett speciellt medel. De sitter som berg. Dessa naglar var bortslitna varenda en. I ett desperat och fruktlöst försök att värja sig mot våldsmännen.

Männen menar att "hon var med på det".

Min vän tillhör nu en av 92 procent kvinnor som anmäler våldtäkt men som inte får en rättslig upprättelse.

Vi lever inte i en rättsstat. Vi lever i ett samhälle som inte bara godkänner våldtäktsmän. Det uppmuntrar män att förgripa och våldföra sig på kvinnors själar för att känna sig som "någon" genom makten som kan förnimmas genom förlamandet av någon annan människas vilja.

Jag är chockad. Jag är förstummad. Jag har inte ord. Jag letar efter förklaringar. Jag försöker förstå varför Anna inte bemöts av ett rättsväsende som gör allt i sin makt för att ställa hennes förövare inför rätta. Varför inte hennes upprättelse är prioriterad.

Den andra våldtäkten sker i rättsväsendet. Maria-Pia Boëthius ord från hennes bok Patriarkatets våldsamma sammanbrott & Varför våldtäkt finns.

Medan poliser, åklagare, domare, riksdagsledamöter, statsråd och statsministern sitter och lapar en caffe latte efter en hård arbetsdag förstörs kvinnors liv därför att ingen vill tro på dem när de berättar vad män har utsatt dem för.

Komplotten tjocknar. Och rättvisan visar sig vara en illusion.

När ska vi sluta sanktionera samhällets våldtäkt på kvinnan? Vi kan göra det idag. Nu, inte sen. Nu, kan vi. Om vi vill. Frågan är bara om vi vill.

6 Comments:

Blogger jimpan said...

Det är sorglig, minst sagt, hur systemet fungerar (om man nu kan säga att det alls fungerar).

14 september, 2006 21:38  
Blogger Krohnman said...

Sorgligt är inte nära nog att göra historian rättvisa. Jag blir fanimig fysiskt illamående. Det här verkligen inte okey!

14 september, 2006 22:01  
Blogger Peter Kjellman said...

De här elndiga missförhållandena kan vi göra något åt i och efter valet. Det är partierna som föreslår nämndemän, och det är ett uppdrag som kräver stor integritet och och stort omdöme. Men alltför ofta skickar man stolvärmarna på de här uppdragen, som i regel inte anses så attraktiva.

Nämndemannauppdragen måste uppvärderas, och partierna måste skicka duktigt och stridbart folk till domstolarna, och inte göra uppdragen till tröstepris för seggubbar man inte vill ha med i de kommunala nämnderna. Om de inte passar i en kommunal nämnd, vad har de då i en domstol att göra, där de ska fatta beslut om enskilda människors väl och ve?

14 september, 2006 23:45  
Anonymous Anonym said...

Jag blev själv våldtagen av två män. Anmälde. Ledde inte vidare till åtal, brist på bevis. Har inget förtroende kvar... Den ene mannen erkände att den andre hade samlag med mig, men ändå "brist på bevis". Helt sjukt...

Fin blogg du har. =) Lycka till på söndag!

15 september, 2006 15:29  
Anonymous Anonym said...

Tag två djupa andetag, backa 2 meter och se på saken objektivt. du är i stark affekt och inte direkt en objektiv part i det hela. Jag har suttit ting och upplevt hur "systemet" funkar.


"Min vän tillhör nu en av 92 procent kvinnor som anmäler våldtäkt men som inte får en rättslig upprättelse.

Vi lever inte i en rättsstat."

Din definition av rättsstat är alltså att Den som anklagar någon för något ska ha rätt...?

Är inte en rättstat en stat där människor anses oskyldiga till motsatsen är bevisad? Där åklagaren måste bevisa att ett brott begåtts och att man inte kan bli dömd på en anklagelse?

Uppenbarligen har i det här fallet åklagaren lagt ned åtalet eftersom det inte går att bevisa, "brist på bevis". Du menar att det tydligen finns det. Alltså är det så att antingen: a) ignorerar åklagaren bevisningen, b) du ljuger om att det finns bevisning eller c) din uppfattning om bevisningens styrka inte överensstämmer med åklagarmyndighetens. Jag tror varken att du ljuger eller att åklagaren begår ett tjänstefel som vilken jur.kand som helst skulle uppmärksamma och få nämnda åklagare ute i kylan. Jag tror nog på C. Åklagarmyndigheten, som ju, så att säga, har en hel del erfarenhet att gå på om vad som räknas som bevis i tingsrätterna runt om i landet. Det faktum att åklagaren inte ens driver vidare fallet visar att bevisningen inte hade en snöbolls chans i helvetet att hålla i tingsrätten.

jimpan said...
Det är sorglig, minst sagt, hur systemet fungerar (om man nu kan säga att det alls fungerar).

Vad är det som är sorgligt? Att åklagaren inte väljer att ta upp ett fall i domstol? vet du hur ofta det händer? Vet du VARFÖR det händer? Jo, därför att det SAKNAS BEVISNING. Tycker du det är bra att åklagare ska ta upp fall till tingsrätten där de kastas ut efter en kvart och kostar skattebetalarna pengar? Fall som saknar bevisning? Menar du att om man bortsåg från detta, dvs man enbart tog upp fall på en anklagelse och dömer på detta, att systemet fungerar?

"De här elndiga missförhållandena kan vi göra något åt i och efter valet. "

Vadå, att åklagarens beslut ska vara politiskt styrda? Att åklagare, mycket mycket kompetenta jurister, ska kunna ändras av politiker? Eller hur menar du att valet ska ha någon inverkan? Att vi ska rucka på bevisbördan i rättsfall eftersom pöbeln vill ha blod?

"Den ene mannen erkände att den andre hade samlag med mig, men ändå "brist på bevis". Helt sjukt..."

Samlag är frivilliga. Ett samlag som är ofrivilligt är ett övergrepp, en våldtäkt. Var det så att den ena mannnen erkände att den andre våldtog dig eller att ni hade samlag?


Det låter på vissa som att det inte går att dömas för våldtäkt i dagens Sverige. Trots att det varje dag görs det. trots att det sitter många dömda för det.

Det går inte att, när t.ex. ett domslut upprör en, att hävda att det är något fel i systemet bara för att man inte får sin vilja igenom.

Joy Rahman, incestfallet i uppdrag granskning och mordet på Catrine da Costa är solklara exempel på när man går på "instinkter" och känslor istället för bevis, fakta och juridik. Och där det blir rättsskandaler och justitiemord.

16 september, 2006 17:41  
Anonymous Anonym said...

Visst är det tråkigt för din vän, men du som jurist borde ju ändå ha en insikt om hur saker och ting fungerar.

Det ska krävas bevis för att dömma någon för brott. B E V I S.

Även ifall både du och jag vet att hon antagligen inte var med på det så måste det bevisas. TÄnk om det vore tvärtom? Att det enda som krävdes var att kvinnan sa: Han våldtog mig. Det vore också fruktansvärt.

Bli advokat som jobbar för detta istället för att sitta och slå dig på bröstet i kommunfullmäktige. Där gör du ju verkligen ingen skillnad.

29 september, 2006 13:46  

Skicka en kommentar

<< Home