Frihet - en gång om året
Where did we go wrong
Where did we lose our faith
My brother is in need
But can he depend on me
Do you think if one of you tried
Maybe you could find
A better friend than any other
If you gave more than you took
Life could be so good
Come on and try
Nows the time
'Cause you're free
To do what you want to do
You've got to live your life
Do what you want to do
- Free, Ultra Nate
Jag hör stilettklackarnas bestämda klang mot asfalten och En Vouges Free your mind dunkas ut genom högtalarna. Det är Pride. Och det är okej att vara precis hur du vill. Är du kvinna utklädd till man som tänder på en man utklädd till kvinna. It's fine, baby. Kör hårt. Det är Pride en gång om året. En gång då normer kastas ut genom fönstret och livet blir friare.
En vecka om året ser vi fler människor än någonsin på Stockholms gator som vågar hålla hand med sin älskling av samma kön. En vecka om året kommer transpersonerna ut på gatorna, lysande av stolthet ackompanjerat av ett pride-armband. (I ärlighetens namn åker nog inte dogtagen på, för den skulle paja den noggrant sammanvägda outfiten för dagen.)
En gång om året får stolta föräldrar till homo-, bisexuella eller transbarn stående applåder av 350 000 personer tre timmar konstant när de går i pridetåget.
Jag skulle vilja tacka Carl-Johans vackra pojkvän Markus för en urskön karaokebattle i Playstationtältet. Jag vill tacka Arja Saijonmaa för att hon berörde oss till tårar när hon sjöng "Jag vill tacka livet" i Pride Park. Jag vill tacka Ulrika Larsson på Normal förlag för en oerhört bra organiserad unga kandidaterdebatt i Pride House där jag deltog. Tack igen för de inspirerande dedicationera av böckerna vi fick som tackgåvor! Och tack även till Ulrikas fru Erika som tillsammans med Ulrika inspirerade med sina feministiska ord.
Jag vill även tacka min mamma för att hon gick med i Pridetåget i tre timmar i gassande sol och höll i vår miljöpartibanderoll. Och tack min underbara syster för din ursnygga dans, sång och fantastiskt smittsamma skratt. Jag älskar er.
Och med Jan Guillous ord: Nu är det 51 veckor kvar igen till det blir pridevecka igen.
Andra bloggar om: Pride, frihet, kärlek, glädje, livet
posted by Zaida at 20:57
6 Comments:
Killen som håller i banderollen ser inte så stolt ut. :-(
Med sin t-tröja valde Zaida att göra reklam för sej själv.
Smakfullt.
Ja, jag valde att göra reklam för min egen riksdagskandidatskampanj eftersom jag befann mig i ett forum där mina väljare rör sig. Det är inte konstigare än när en välbärgad personvalskandidat köper en annons i en tidning. Nu har jag absolut inte råd med köpt reklam utan får använda de medel som står till buds. Jag såg prideparaden som ett utmärkt tillfälle att komma ut med min kampanj.
Den som inte gillade det behöver varken läsa bloggen eller rösta på mig.
Zaida kränger sin person, nån annan kanske vill sälja mobiltelefonabonnemang. Båda kan naturligtvis hävda att de som vuxna människor "absolut inte har råd" med köpt reklam.
Tja, ekonomi är ju en fråga om planering och prioriteringar.
Men var avsikten med Pride faktiskt att göra den till krämarnas marknad?
Herregud! Hur orkar ni människor kasta skit hela tiden? Finner ni glädje eller njutning i att överanalysera en person som bara gjort en enkel sak som att skriva, "riksdagskandidat" på sin tröja? Jag finner att det hela är oerhört patetiskt. Jantelagen eller vad?
Inte nog med att kritiken mot Zaidas tröja är fånig, hon är dessutom otroligt läcker i den. På flera plan.
Skicka en kommentar
<< Home