U-landet Sverige
Men Sverige håller samtidigt på att bli ett u-land i fråga om att ha en kvinna på den högsta demokratiskt valda politiska posten. I det avseendet är Sverige fortfarande ett gubbsamhälle. I de två största svenska politiska partierna är det fortfarande män som styr, vilket knappast kommer att leda till en kvinnlig statsminister efter valet i september 2006. Ännu mer anmärkningsvärt i det sammanhanget är att dessa båda största partier aldrig ens har haft en kvinnlig partiledare.
- Kvinnor på frammarsch i världspolitiken, Vladislav Savic
Jag riktigt lacka på kampen mot diskriminerande strukturer inom politiken. Jag pratar om att hela tiden behöva rättfärdiga och bevisa sin existens och kompetens för att man är ung, kvinna och av invandrarbakgrund. Trött, trött, trött, trött. Det är vad jag är på det.
Min tröttsamhet förvandlas snabbt till ilska emot orättvisan vi brudar lever i. Att vi alltid i första hand ska vara snygga och inte smarta om vi vill få det där jobbet, den där pojkvännen eller komma in på krogen, osv.
Nu är det valtider. Det handlar om att andas, äta och bajsa valkampanjande ända fram till målstrecket 17 september.
Vad däremot de flesta inte känner till är bakgrunden till kampanjandet för de flesta individer. Nämligen alla de ascoola ungdomar, tjejer och invandrare som förhindrats att ta plats på valbar plats på partiernas listor. Mest för att de hotar den regerande maktens kotteri, nepotism och konserverande av rådande strukturer för att gynna de som redan befinner sig i den priviligerade maktsfären.
Det är därför jag blir så glad av att läsa om kvinnliga makthavare som inte bara norpar åt sig maktfulla positioner, de blir presidenter för länder. Som Michelle Bachelet i Chile, Ellen Johnson-Sirleaf i Liberia och Tarja Halonen i Finland.
Och tänk om det vore så enkelt att jämställdhetens motståndare skulle kunna hävda att jag stödjer politiker bara för att de är kvinnor. Det handlar ju inte om det. Det handlar ju om att världen befolkas av över 50 procent kvinnor, och av världens maktorgan äger vi om ens 10 procent av positionerna. Det handlar om jämställd representation.
Trots att Sveriges riksdag består av närmare 45 procent kvinnliga ledamöter domineras nyheterna av 70 procent män. Och för det mesta syns vi mest i de "mjuka" frågorna i kontrast till de "hårda" politiska frågorna.
Jag är glad att jag har möjligheten att kandidera som tvåa på Örebro Läns lista till riksdagen. Det ger mig en chans att peppa tjejer att ta plats och ge sig kast makten och politiken. Och om jag skulle komma in i riksdagen finns det ännu bättre möjligheter att jobba för kvinnornas utrymme i politiken.
Andra bloggar om: val2006, feminism
- Kvinnor på frammarsch i världspolitiken, Vladislav Savic
Jag riktigt lacka på kampen mot diskriminerande strukturer inom politiken. Jag pratar om att hela tiden behöva rättfärdiga och bevisa sin existens och kompetens för att man är ung, kvinna och av invandrarbakgrund. Trött, trött, trött, trött. Det är vad jag är på det.
Min tröttsamhet förvandlas snabbt till ilska emot orättvisan vi brudar lever i. Att vi alltid i första hand ska vara snygga och inte smarta om vi vill få det där jobbet, den där pojkvännen eller komma in på krogen, osv.
Nu är det valtider. Det handlar om att andas, äta och bajsa valkampanjande ända fram till målstrecket 17 september.
Vad däremot de flesta inte känner till är bakgrunden till kampanjandet för de flesta individer. Nämligen alla de ascoola ungdomar, tjejer och invandrare som förhindrats att ta plats på valbar plats på partiernas listor. Mest för att de hotar den regerande maktens kotteri, nepotism och konserverande av rådande strukturer för att gynna de som redan befinner sig i den priviligerade maktsfären.
Det är därför jag blir så glad av att läsa om kvinnliga makthavare som inte bara norpar åt sig maktfulla positioner, de blir presidenter för länder. Som Michelle Bachelet i Chile, Ellen Johnson-Sirleaf i Liberia och Tarja Halonen i Finland.
Och tänk om det vore så enkelt att jämställdhetens motståndare skulle kunna hävda att jag stödjer politiker bara för att de är kvinnor. Det handlar ju inte om det. Det handlar ju om att världen befolkas av över 50 procent kvinnor, och av världens maktorgan äger vi om ens 10 procent av positionerna. Det handlar om jämställd representation.
Trots att Sveriges riksdag består av närmare 45 procent kvinnliga ledamöter domineras nyheterna av 70 procent män. Och för det mesta syns vi mest i de "mjuka" frågorna i kontrast till de "hårda" politiska frågorna.
Jag är glad att jag har möjligheten att kandidera som tvåa på Örebro Läns lista till riksdagen. Det ger mig en chans att peppa tjejer att ta plats och ge sig kast makten och politiken. Och om jag skulle komma in i riksdagen finns det ännu bättre möjligheter att jobba för kvinnornas utrymme i politiken.
Andra bloggar om: val2006, feminism
posted by Zaida at 22:13
2 Comments:
Det här inlägget har tagits bort av bloggadministratören.
trött är bara förnamnet tycker jag....själv har jag andingsuppehåll en stund innan jag börjar på den nya stationen, det har precis börjat fungera hyfsat där jag är nu. Men jag kommer inte ge upp, jag bara väljer att inte ta debatter och trötta ut mig i onödan, det är inte värt det just nu.
Jag hejjar på dig, du vågar, och det, det imponerar!
Skicka en kommentar
<< Home