Asså, vad gjorde du 2006?

You wanna spread your wings but you're not sure
Don't wanna leave your comforts
Wanna find a cure
We're afraid of who we see in the mirror
We wanna let got but it feels too pure
Who wants to be alone in this world
You look around and all you see is hurt
But the light it always guides us
If we move with a little trust
- Afraid, Nelly Furtado
Jag tror att vi människor för ofta ber om ursäkt för våra bravader, våra vunna strider med vår omvärld och oss själva. Och därför tänker jag inte, som jag först egentligen började skriva, indirekt be om ursäkt för det som gör mig stolt över att leva.
I söndags kom jag hem från en klättervecka i Frankrike. Jag övervann rädslor jag inte visste jag hade. Jag gav min inneboende tveksamhet inför tilliten till omvärlden en rejäl omgång. För i klättring är det bara litandet som kommer att ta dig upp till toppen. Utan den står du med kramp på en avsats och vågar inte satsa 110 procent på ett steg som i all realistisk paranoidhet faktiskt ser väldigt osäkert ut.
Jag kan inte säga att jag hade "roligt" (det är väl klart jag hade det), det jag pratar om handlar om en helt annan dimension av känslor. Det handlar om gå förbi skojskön som många står och stampar i och gå direkt på rädslorna i livet. Och då menar jag inte bara det faktum att man frivilligt väljer att åka på en resa där det inte finns dusch och bara saltvattenshavet att tvätta sig i, jag menar den aktiva handlingen att se sina brister i vitögat.
Jag tror jag gjorde det. Jo, jag vet att jag gjorde det. För att när jag gjorde det var jag skiträdd. Som när jag för första gången skulle bege mig nerför den vertikala pistbacken, när jag för första gången dök ner på 60 meters djup eller när jag gav mig i kast den där klippväggen på 6a. Livet är ett smörgåsbord av dörrar att öppna och upptäcka nya saker bakom. Det gör mig så glad att leva.
Det är kul att ta utmaningarna. Och det är roligt att bli kallad Extreme Sporty Zpice och få skratta instämmande.
Andra bloggar om: val2006, livet, utmaningar, rädslor
7 Comments:
Jag tycker jag gör sånt h e l a tiden. Utmanar mina rädslor, pushar mig själv. Just nu är det väääldigt lungt, men å andra sidan bryter jag pp från hemstaden och flyttar om fyra veckor. Jaja, vad gör man inte för att inte hamna i rutin....
Vad skönt. Då känns det ju som man lever iaf!
Vart ska du flytta?
Linköping, har fått jobb där som brandman, fast tjänst och chans att bli räddningsdykare....det är ju det tuffaste man kan bli som brandman så givetvis måste jag ju blir det ;)
Wow!! Grattis! Jag är också räddningsdykare. Fast en sån som simmar runt i havet och bara tagit tre dykkurser... :)
Det här inlägget har tagits bort av bloggadministratören.
Tackar tackar! och ja, rescuediver är jag faktiskt inte med den vanliga dykningen, har inte funnits tid i sommar till det....tyvärr! Men en vacker dag så....
(inte riktigt samma, men det tror jag du fattade ;) )
Älskar också utmaningar. Livet är ju alldeles fullt med saker att upptäcka, både att se nya platser, möta nya människor och att upptäcka alla sidor hos sig själv.
Själv så älskar jag friluftsliv i alla dess former, speciellt grottor :-)
Skicka en kommentar
<< Home