Rör inte min tunnelbanevagn
Tokyo har det. Mexiko City har det. Och allra senast skaffade Rio de Janeiro det. Vi snackar tunnelbanevagnar för bara kvinnor. Första gången jag hörde en stockholmspolitiker komma med förslaget fnös jag mest åt tanken. Men vad jag inte tänkte på var att verkligheten är inte så enkel som att idén inte skulle behövas någon annanstans i världen. Ett nödvändigt ont i kampen för kvinnors rätt till sin egen kropp, sitt privatliv och sin integritet. Hur jävla svårt ska det vara egentligen? Uppenbarligen är det för svårt många gånger för män att hålla fingrarna i styr i tunnelbanan.
Jag kommer ihåg för några år sedan då snuskmän härjade i Stockholms tunnelbanevagnar. De ställde sig i trängseltrafiken väldigt nära kvinnor och började sedan snuska sig. Själv råkade jag ut för en sådan sluskman som vid Östermalmstorgs tunnelbanestation började jucka mot mig bakifrån. Det var en fruktansvärt kränkande upplevelse som gjorde mig asförbannad. Jag kan föreställa mig att det var i nästan nivå med en av min favoritbloggares, fotomodellen Elyse Sewells upplevelse när hon blev tagen i skrevet av en man på tunnelbanan Hong Kong. Nu tycker jag i alla fall inte att womens-only-tunnelbanevagnar bör införas i Stockholms lokaltrafik.
Så ska vi behöva könssegregera kollektivtrafiken för att kvinnor ska kunna åka hem med nån typ lugn i sinnet? Med tanke på att på den senaste tidens utveckling med en tjej som blivit våldtagen i tunnelbanan utan att någon medpassagerare reagerat förstår jag om kraven höjs.
Problemet är bara att vi löser inte problemet med män som misstar kvinnors kroppar för offentlig egendom genom egna tunnelbanevagnar. Som vanligt införs då åtgärder som inte syftar till att verkligen komma åt roten till problemet med mäns förtryck av kvinnor, nämligen att lägga ansvaret på kvinnor att inte bli sexuellt trakasserade istället för att lägga det på männen som faktiskt är det som kladdar.
Könssegregerad tunnelbana? Ett nödvändigt ont i stora drag. Men en långsiktigt sett ganska tandlös åtgärd mot mäns kränkningar.
Jag kommer ihåg för några år sedan då snuskmän härjade i Stockholms tunnelbanevagnar. De ställde sig i trängseltrafiken väldigt nära kvinnor och började sedan snuska sig. Själv råkade jag ut för en sådan sluskman som vid Östermalmstorgs tunnelbanestation började jucka mot mig bakifrån. Det var en fruktansvärt kränkande upplevelse som gjorde mig asförbannad. Jag kan föreställa mig att det var i nästan nivå med en av min favoritbloggares, fotomodellen Elyse Sewells upplevelse när hon blev tagen i skrevet av en man på tunnelbanan Hong Kong. Nu tycker jag i alla fall inte att womens-only-tunnelbanevagnar bör införas i Stockholms lokaltrafik.
Så ska vi behöva könssegregera kollektivtrafiken för att kvinnor ska kunna åka hem med nån typ lugn i sinnet? Med tanke på att på den senaste tidens utveckling med en tjej som blivit våldtagen i tunnelbanan utan att någon medpassagerare reagerat förstår jag om kraven höjs.
Problemet är bara att vi löser inte problemet med män som misstar kvinnors kroppar för offentlig egendom genom egna tunnelbanevagnar. Som vanligt införs då åtgärder som inte syftar till att verkligen komma åt roten till problemet med mäns förtryck av kvinnor, nämligen att lägga ansvaret på kvinnor att inte bli sexuellt trakasserade istället för att lägga det på männen som faktiskt är det som kladdar.
Könssegregerad tunnelbana? Ett nödvändigt ont i stora drag. Men en långsiktigt sett ganska tandlös åtgärd mot mäns kränkningar.
posted by Zaida at 14:26
2 Comments:
Hej. Jag tycker inte det är okej att tafsa på människor man inte känner i tunnelbanan. Samtidigt tycker jag det är ganska konstigt att just gruppen "män" är så tacksam att (från framför allt vänsterhållet) kollektivisera och sprida fördomar mot. Oavsett var man står i politiken så verkar det som om man är emot generaliseringar om och demonisering av vissa grupper samtidigt som man förtjust ägnar sig åt samma sak mot sina egna favorithatobjekt. Som du kanske förstår menar jag nu inte att attackera dig personligen, utan jag undrar snarare om det helt enkelt är omöjligt att vara konsekvent när man sysslar med politik. Eller över huvud taget, när man sysslar med att leva sitt liv. Visserligen är "konsekvens" också ett komplicerat begrepp och en bedömningsfråga och den fria viljan tycks lysa med sin frånvaro när man granskar begreppet närmare men... äh... lycka till i Gävle och ha en trevlig sommar. :)
/Mvh, en försynt förtryckare
Hej!
Tack för ditt eftertänksamma inlägg! Jo, som sagt. Jag tycker det är oerhört viktigt att våga analysera samhället utifrån en kontemporär kontext. Att vi därmed vågar erkänna strukturer som diskriminerar de som inte tillhör de föreskrivna normerna. Och patriarkatet, männens strukturella överordning mot kvinnor, är ingenting som är något Fi har hittat på. Detta är i själva verket något som regerat de största samhällena sedan tusentals år. Därför är det för mig självklart att kämpa för jämställdhet mellan kvinnor och män och för kvinnans rätt till samma mänskliga rättigheter som männen innehar.
Skicka en kommentar
<< Home