Jag minns mitt Högsby

Det är åtta år sedan jag lämnade Högsby. En by där jag växte upp med att vara den enda vegetarianen under min skoltid, där ingen var öppen homosexuell (det dröjde till jag gick på gymnasiet till jag träffade en tjej som berättade att hon var bisexuell), där det mesta man kunde göra en fredagkväll var att hänga vid pressbyrån och gå hem till någon och dricka HB. Det var en väldigt speciell tillvaro att ha som "annorlunda". Och med annorlunda menar jag främst med att vara halvblatte, vegetarian (tro mig det var konstiga grejor där), ointresserad av att supa bort småstadsmentalitetsångesten och ganska obrydd av att ta mycket plats med mina åsikter.

Och med denna nyhet. En kille hedermördades för att han var kär i "fel" tjej. Det känns helt overkligt. Men samtidigt vet jag att Högsby står inför många grundläggande problem. Högsby är den kommun som ligger högst på utflyttningsstatistiken i landet. Varför? Det finns inga jobb. Kommunen har satsat på att någonting de från början kallade Ullared2. Så det som idag finns kvar av lokalhandel är inte mycket. Affärerna hinner kånka innan de ens börjar. Min barndomsby har förvandlats till stället som folk stannar upp vid, konsumerar i billighetspalatsen och sen drar därifrån så fort som möjligt. Det finns inte så mycket mer att göra där.

Och det tynger mitt hjärta. Högsby är en av de vackraste ställena i Sverige. Den har all potential att ha småföretagarglädjen som finns att finna i t.ex. Gnosjö. Men inte.

Det är min fullkomliga övertygelse att vi måste satsa på att hela Sverige ska leva. Inte bara storstäderna. När kommer dessa politiker se förbi sin egen lönecheck och till hela bygdens välbefinnande och därmed vända den höga utflyttningsutvecklingen? Jag hoppas den dagen inte är för långt bort.