Uppvaktning välkomnas
I dag fyller jag 25 år. Ett kvarts sekel. I princip alla som har vetat om det har frågat mig "hur det känns". "Hur det känns att bli 25 år"? Det är en födelsedag, ingen lobotomi!
Och nu när jag äntligen har chansen vill jag passa på att fråga. I min lokaltidning i Småland Barometern och Östran kan man varje dag läsa under rubriken "uppvaktning undanbedes" människor som inte betackar sig folk som vill gratta dem. Vad i hela friden tänker man när man, säkert några veckor i förväg, skickar in ett brev till lokaltidningen för att slippa folks gratulationer.
Jag fattar ingenting. Nada. Men jag kanske är för "osvensk".
Och nu när jag äntligen har chansen vill jag passa på att fråga. I min lokaltidning i Småland Barometern och Östran kan man varje dag läsa under rubriken "uppvaktning undanbedes" människor som inte betackar sig folk som vill gratta dem. Vad i hela friden tänker man när man, säkert några veckor i förväg, skickar in ett brev till lokaltidningen för att slippa folks gratulationer.
Jag fattar ingenting. Nada. Men jag kanske är för "osvensk".
posted by Zaida at 12:57
22 Comments:
Grattis!
Halvvägs till femtio. Grattis! Funderade förresten på att fria till dig en gång eftersom du har både rätt åsikter och utseende, men jag avstod. Kanske återkommer. :P
Grattis
Grattis älskling!
Tack för att du är den du är, vi tänker på dig med stor kärlek även om det är på 39 mils avstånd.
Mor, Elizabeth o Bosse
"Det är en födelsedag, ingen lobotomi!"
hahaha den ska jag komma ihåg!
Grattis!
Grattis grattis! Ska vi ha gemensam fest, jag fyller år om e x a k t en vecka! ;)
Du kommer att förstå det i takt med stigande ålder och brist på visdom, varför en del undanber sig gratulationer. När du en dag fyller halvvägs till hundra - som jag själv har gjort - kommer du att känna det som att tjugofemårsdagen är bara två blinkningar och en nysning bort.
Av någon förunderlig tillvarons ordning, tycks livet gå allt fortare ju längre tid man har att granska i backspegeln. Den allt ökande accelererande hastigheten gör att det inte alls känns särskilt angeläget att fira sin femtioårsdag.
Men då du ju har en del år fram till accelerationsmaximum, vill jag säga grattis på tjugofemårsdagen.
Hipp hurra för dig Zaida!
Ha en bra födelesedag! En vanlig dag, men ändå speciell!
Henrik
Jag ska flagga på halv stång när jag blir 25 nästa år. Men men, grattis Zaida. Inte riktigt dödhalva än, men det närmar sig ;)
Iofs en dag för sent men grattis likväl.
Min personliga teori om att inte vilja bli grattad är att man inte orkar städa. Man kan ju inte ha det stökigt hemma om någon kommer på besök.
Men sen är jag ju svensk också (-:
Puss och kram på dig Z! Grattis, slå en signal så öl i helgen då jag föreläser på det där frihetsforumet.
//Richard
Tack för en underbart mysig kväll på Libanesen
och jättemkt Grattis återigen. Nu har du ju åtminstone lite att läsa framöver från några av dina vänner....
puss & kram
jag är inte heller så pigg på födelsedagshysteri, men grattis i efterskott iaf!
Wow! Tack för alla fina gratulationer. Som sagt, de flesta presenter funkar. Vare sig det är frierier, böcker eller tårta.:)
Grattis :-)
Grattis till 25 år utan ett hederligt handtag! Vill du bli försörjd via min skattsedel i 25 år till?
/Andreas
Förlåt, men vad är det som gör dig "osvensk"? Guatemalansk farsa?
Har du inte liksom dragit alla växlar som finns på det nu - ooh du är halvblatte, ooh du är osvensk ooh du kan spanska.
Jag har en norsk farsa. Är jag också "osvensk"? Är jag inte lika mycket "halvblatte" och utsatt offer som du?
Anonym:
Om du vill vara offer är det ditt val.
Det där med all uppvaktning undanbedes: jag tror att det har en ganska sorglig förklaring. Gamla människor som inte får någon uppvaktning på födelsedagen kan i alla fall trösta sig med att de faktiskt undanbad sig sådan.
Jag brukar också fundera över det där med uppvaktning undanbedes. Fast jag har trott att de faktiskt förväntat sig att folk ska komma och gratulera men bävat för att göra tårtor och koka kaffe.
Hälsningar från grannkommunen.
Grattis i efterskott.
Förståelsen ökar med åldern, erfarenheten och nednötningen av tidens gång. Den ungdomliga entusiasmen och viljan att stå i centrum minskar i takt med att åren går.
Vad är det egentligen man firar när man fyller år? Är det den tid som varit eller den tid som ligger framför en? Är firandet till för en själv eller för andra?
Jag tror att firandet i relation till åldern ser ut ungefär så här:
* 0-2 år - Lyckligt ovetande.
* 3 - 12 år - Jättekul med pressenter (iaf hårda paket).
* 13 - 14 år - Gärna pressenter men inget daltande av morsan och farsan.
* 15 år - MOPEEED!
* 16 år - Ännu snabbare moped.
* 17 år - Oj, oj, oj man skulle inte ha druckit det där i den där vita plastdunken.
* 18 år - Myndig, körkort (kanske), KROGEN (ja iaf den halvchaskiga kinarestaurangen).
* 20 år - Systembolaget
* 21 - 24 år - Livet är en fest.
* 25 år - Nu börjar det bli allvar. Ett kvarts sekel! Livet är inte alltid en fest. Antingen har man stadgat sig och känner en oro för att livet alltid ska förbli som det är eller också har man inte stadgat sig och orar sig för det ...
* 26 - 29 år - Insikten om åldrandet smyger sig sakta på.
* 30 år - Nu är det illa. Gammal!
* 31 år - Ännu äldre. 30+!!! Skrämmande.
* 32 - 39 år - Festligare igen. Man är ju trots allt "rätt ung fortfarande" (iaf i sina egna ögon).
* 40 år - Senior. Tungt.
* 41 år - Tyngre. Tråkigare.
* 42 - 49 år - Sakta men säkert kommer man till ro med det faktum att man inte har så långt kvar till pensioneringen.
* 50 år - Deprimerande
* 51 - 64 år - Nu räknar man bara ner till pensioneringen.
* 65 år - JAAA! Äntligen fri.
* 66 - 70 år - Livet är en fest.
* 71 - 100 år - Man konstaterar att man levt ett år till ifall man har det.
Grattis i efterskott!
"Det är en födelsedag, ingen lobotomi" måste jag komma ihåg till nästa gång. :)
/Mats - Klocklös
Skicka en kommentar
<< Home