En galen, galen värld

När världen är så här kaotisk som den är, är det faktiskt viktigt att börja tänka på hur vi i framtiden ska lösa problemen med de ökande naturkatastroferna. Låt mig säga så här, ni höger- och vänsterpolitiker kan diskutera arbetsmarknadspolitik och skattepolitiken i all evighet, men medan ni gör det rasar det humanitära katastrofer runt om i vår värld som driver människor på massflykt. Naturkatastrofer som leder till att hela generationer utplånas, som nu skett i Pakistan.

Min kompis Christian som bor i San Pedro som är en av de mest drabbade kommunerna, ligger 1,5 timmes bilfärd från Quetzaltenango, skrev precis detta till mig om situationen:

Hittills har det kommit lite hjälp från USA i form av helikoptrar och från Mexico, EU är här via Accion Contra el Hambre och nationella institutioner, eftersom Sverige och FN ska kanalisera sin hjälp
huvudsakligen via dessa nationella inst. hoppas vi att dom funkar;-) Här i San Pedro råkade en lastbil med mat komma bort i går...tja.

Ärligt talat, utan lokal koordinering ar det svårt att göra så mycket, problemen vi ser är ju i djupet effekter av lokala/nationella brister vad gäller planering och information.

Korruption från högsta till lägsta nivå hindrar hjälpen från att komma fram. Det är den här globala politiken vi måste lösa nu. De internationella biståndsorganen sitter på stora pengar som måste komma dit hjälpen behövs, inte i de redan priviligerades fickor.

Jag väntar fortfarande på att höra av mina vänner i Guatemala för att höra att de mår bra. Jag hoppas att inget har hänt, men ovissheten är oerhört påfrestande.