Merengue och sunkig bistandspolitik

Dagens middag: pringels, kinderaggschoklad och appeljos. Idag har vi akt bil i nara sex timmar. Jag ar trott och kinkig. Men det hindrar ingen, och verkligen inte mig, fran att hitta ett internetcafé.

Christian och jag holl i en taller for min favoritgrupp av alla fyra grupper vi aker runt och traffar. Gruppen bestar mest av ungdomar och alla ar oerhort oppna for nya idéer och perspektiv.

Igar kvall tog festkommittén ut oss pa stan. Haket for kvallen var diskoteket Lonchos. Dar dansade jag merengue for forsta gangen. Meme ville att jag skulle dansa La Punta med honom. Jag blev forvirrad nar jag trodde han sa puta forst. Men det missforstandet redde vi snabbt ut. Det var hur som helst helt galet roligt att ga ut i Coatepeque med festkommitten.

Efter far taller trodde jag och Christian att vi skulle luncha med gruppen innan det var dags att aka. Det visade sig att vi skulle luncha med Lions, Skogens vanner och en ideell organisation som arbetar for ett renare Coatepeque med sophamtning och dylikt.

Vi blev placerade vid ett podiumbord dar vi skulle fa var lunch. Sa vi at och pratade om allt som hant under dagen jag, Christian, Eva Goes och Ernesto Burgos. Da kom regnet och askan. Det ar ju som sagt regnperiod i Guatemala nu.

Nar askan sedan slog ner tio meter bredvid huset och dundret gjorde sa att huset skakade blev jag radd. Da kom ansvarige Lions-mannen fram och intygade att inget farligt skulle handa.

Nar han val gjort det passade han pa att fraga hur det blir med pengarna. Alltsa mojligheter till finansiering av deras verksamhet. Jag och Christian tittade pa varandra och sa forklarade C att det inte fanns nagat sant syfte med var resa.

Sedan borjade gruppen for en renare stad prata. De bad om tva lastbilar, caterpillars, narmare 100 000 quetzales (nastan samma varde i kronor), bland annat.

Efter detta tog Skogens vanner vid och gav oss ett projektforslag som slutade i en forfragan om 2 miljoner quetzales.

Lunchen borjade vanda sig i magen nar jag insag att det goda mottagandet i sjalva verket var ett val forberett tiggande for vasterlanningarna.

Vi diskuterade hur det kunde komma sig att det blev sa har. Ernesto sa att det maste varit ett missforstand mellan gruppen som bett organisationerna komma och presentera sig sjalva och de sistnamnda.

Men det ar anda en stor del av problemen som jag sjalv ser i Guatemala. Medborgarna ar bra pa att se problemen och ge en god analys av hur deras land ser ut. Men nar det val kommer till att sjalv ta ansvar och ta ett steg for att forandra sitt land slar handlingsforlamning till.

Vara grupper har alla under talleren visat prov pa att vilja se att andra arbetar fram HUR en verklig forandring ska kunna ske i Guatemala. For att fa till stand en riktig demokrati, for att fa bort valdet, osv...

Bistandsarbetet i varlden har i mangt och mycket handlingsforlamat initiativ i tredje varlden. De har istallet blivit experter pa att tigga fran den rika varlden.

Det ar hur som helst valdigt spannande att kunna aka runt, snacka med ungdomar och skaka om dom att sa att de faktiskt kan skapa sin egen forandring. Att de sjalva bar pa Guatemalas framtid och att vi svenskar inte har nagra forpaketerade losningar at dem. Vi kan bara ge rad och peppning pa vagen, om de vill ha det.