Macho-San pedro suger och hemlangtan

Jag glomde visst beratta att resan igar pa sex timmar tog mig upp fran havsniva och tropikerna till San Pedro pa cirka 3 000 meters hojd och klimat som hemma i Sverige. Sa att det ar varmt i betonghuset jag sitter i ar nog det sista jag skulle saga.

Idag hade Christian och jag var sista taller och kom i luven pa varandra. Jag vet inte vems luv, men det ar nagot med San Pedro. Forra gangen hande samma sak. Det verkar som (fran min synvinkel) att machokulturen gror och frodas i den har stan.

Under talleren sa en man som presenterade sin grupps arbete att han tillhorde ett riktigt parti med en riktig ideologi, namligen URNG. Han passade da pa att hanvisa till "la cumpañera de Suecia" som tillhorde nagot som hette Los Verdes och som uppenbart inte hade nagon klar, definierad ideologi.

Jag lackade.

Jag tal verkligen inte att bli bemott pa ett respektlost satt, dar jag dessutom inte har en chans att debattera den asikten som framfors. Det hela loste sig hur som helst ganska bra efter lite tandagnissel.

Jag forklarade svenska partiers organisationsstruktur med fokus pa maktdelningen. Och fick valdigt bra fragor av gruppen. Till exempel fragan om nar man definieras som "ung" och far vara med i ett ungdomsforbund. Jag forklarade att partikulturerna ar helt olika och att i vissa ungdomsforbund ar ordforanden barn och ar runt 30 ar, och medan andra partier gar ordforanden pa hogstadiet eller gymnasiet och bor hemmma.

Sedan fick vi i cirka tre timmar sitta och lyssna pa den politiska konflikten som rader i omradet huruvida foretaget Montana ska fa exploatera ett berg (kapa av det) i syfte att ta fram guldet som finns dar. Det var en ganska vinklad panel emot exploateringen. Men inte desto mindre ar situationen mycket problematisk. Flera foretag har fatt invanarna i till exempel Huehuetenango och San Marcos att ga med pa gruvexploatering. Vilket i princip innebar att de vilken dag som helst kan fa ett brev hem som sager att de maste flytta for att de ska bygga en arbetsplats for gruvan och borja exploatera.

En mycket prekar situation. Samtidigt som hela diskussionen om privatiseringen av vatten ar mycket het.

Igar var forsta gangen jag langtade efter vasterlandska bekvamligheter. Min soffa, min powerbook i knaet och en kopp te. Min sang och filmjolk ar andra saker som jag verkligen borjar sakna.

Imorgon aker vi till huvudstaden. Da ska jag kopa en latte och ladda upp bilder. Det ar sjukt vad man blir van vid en viss standard i livet. Men jag skulle faktiskt vilja bo pa ett stalle som till exempel Xela i ett ar och jobba. Det gar inte att fa ett grepp om kulturen, manniskorna och ett stalle pa bara nagon vecka.

Sa mersmak finns det gott om.

Nu ar det avskedsmiddag for San Pedro. Ernesto star och tittar stressat pa mig och undrar hur lange han maste vanta. Skriver snart!