Fran ett internetcafe i Huehue
Har i Huehuetenango ar klockan snart halv tio pa kvallen och jag ar helt slut. Idag hade vi var forsta taller och varit pa studiebesok och moten sedan atta i morse. Var facilitador Juan Antonio som aker med oss runtomkring i byarna Colotenango, San Sebastian och andra stallen uppe i bergen och dalgangarna borjade dagen med att beratta om vilka personer i gruppen vi skulle ha taller for som hade dott pa vagen vi akte. Sist dog en man i gruppen av att en lastbil korde over i en kurva honom nar han korde sin moped, innan dess dog en man som deltagit i protester mot CAFTA-avtalet (TLC) i Colotenango. Han dog av att polisen skot honom till dods.
En sak slog mig valdigt hart idag. Nar vi (jag och Christian) trotta efter en dag av forelasande, moten osv satt i minibussen tillbaka till Huehue hade vi en av deltagarna pa kursen med oss tillbaka. Dionisis som han hette, var glad for att fa skjuts i de 30 km vi kunde hjalpa honom. Jag fragade honom var han bodde, da sa han att bodde utanfor Huehue och att bussarna slutat ga vid klockan sex. Till slut kom det fram att killen maste ga en timme fran vagen for att komma hem till sitt hus.
Jag satt med nagra kakor i mitt kna som vi kopt som fardkost och holl pa att glufsa i mig dem for att jag inte atit nagon lunch, eftersom det bara fanns hel kyckling att ata i byn. Jag valde att ge Dionisis mina kakor som energiforrad till sin promenad hem.
Och medan vi snackar om att fa perspektiv har i livet, sa ska jag beratta om gardagens strapatser i byn Colotenango. Denna by styrs av en vidunderlig koalition mellan URNG (ex vanstergerillan) och FRG (militarpartiet mordat och lemlastat ursprungsbefolkning). I Colotenango fick vi se den nybyggda sporthallen, kommunhuset, biblioteket som haller pa att byggas, och slutligen den tvasprakiga (mayaspraket maam och spanska) grundskolan for mayabarn som kommer fran avlagsna byar och fattiga familjer.
Sa pa vag till skolan var vi tvungna att ga en kilometer i en mycket brant nerforsbacke. Jag beklagade mig for Christian om hur jobbigt det skulle bli att ga tillbaka till byn. Precis efter mitt utfall kommer en liten gammal man gaende med en kubikmeter tungt vedlast pa sin rygg dar repet satt pa hans panna. Jag sa till Christian att jag skulle sluta gnalla och vara glad for att jag inte behover bara vedlast uppfor den nastintill vertikalbranta backen.
Det har verkligen varit en fantastisk dag dar jag har varit mitt uppe i bergen bland kaffeplantage och sett hur en grupp med kvinnor organiserat sig for att skaffa sig en inkomst genom att bruka jorden. Och talleren gick ganska bra. Forutom att Christian pratade for mycket. Jag har sagt till honom att han far sluta ta sa mycket plats. Jag ska rapportera om han har atlytt mig efter morgondagens taller.
Bilder finns det hur mycket som helst av. Helt fantastiska spektakulara bilder. Men min tid haller pa att ta slut har pa internetcafeet i Huehue. 10 minuter kvar innan byggnaden stanger. Sen tar jag och Christian taxi for tio spann tillbaka till hotellet.
En sak slog mig valdigt hart idag. Nar vi (jag och Christian) trotta efter en dag av forelasande, moten osv satt i minibussen tillbaka till Huehue hade vi en av deltagarna pa kursen med oss tillbaka. Dionisis som han hette, var glad for att fa skjuts i de 30 km vi kunde hjalpa honom. Jag fragade honom var han bodde, da sa han att bodde utanfor Huehue och att bussarna slutat ga vid klockan sex. Till slut kom det fram att killen maste ga en timme fran vagen for att komma hem till sitt hus.
Jag satt med nagra kakor i mitt kna som vi kopt som fardkost och holl pa att glufsa i mig dem for att jag inte atit nagon lunch, eftersom det bara fanns hel kyckling att ata i byn. Jag valde att ge Dionisis mina kakor som energiforrad till sin promenad hem.
Och medan vi snackar om att fa perspektiv har i livet, sa ska jag beratta om gardagens strapatser i byn Colotenango. Denna by styrs av en vidunderlig koalition mellan URNG (ex vanstergerillan) och FRG (militarpartiet mordat och lemlastat ursprungsbefolkning). I Colotenango fick vi se den nybyggda sporthallen, kommunhuset, biblioteket som haller pa att byggas, och slutligen den tvasprakiga (mayaspraket maam och spanska) grundskolan for mayabarn som kommer fran avlagsna byar och fattiga familjer.
Sa pa vag till skolan var vi tvungna att ga en kilometer i en mycket brant nerforsbacke. Jag beklagade mig for Christian om hur jobbigt det skulle bli att ga tillbaka till byn. Precis efter mitt utfall kommer en liten gammal man gaende med en kubikmeter tungt vedlast pa sin rygg dar repet satt pa hans panna. Jag sa till Christian att jag skulle sluta gnalla och vara glad for att jag inte behover bara vedlast uppfor den nastintill vertikalbranta backen.
Det har verkligen varit en fantastisk dag dar jag har varit mitt uppe i bergen bland kaffeplantage och sett hur en grupp med kvinnor organiserat sig for att skaffa sig en inkomst genom att bruka jorden. Och talleren gick ganska bra. Forutom att Christian pratade for mycket. Jag har sagt till honom att han far sluta ta sa mycket plats. Jag ska rapportera om han har atlytt mig efter morgondagens taller.
Bilder finns det hur mycket som helst av. Helt fantastiska spektakulara bilder. Men min tid haller pa att ta slut har pa internetcafeet i Huehue. 10 minuter kvar innan byggnaden stanger. Sen tar jag och Christian taxi for tio spann tillbaka till hotellet.
2 Comments:
Älskling!
Vi följer noggrant dina uppdrag och upplevelser... var rädd om dig..
Det är med möten med andra vi förstår oss själva..
Puss o kram
Mamma, Elizabeth o Bosse
oh, vad spännande det måste vara! och ja, man måste få grymma tankeställare och läras ig om sig själv!
Skicka en kommentar
<< Home