Extra! Kulturchocken slog till!

Jag får väl vara ärlig och erkänna att kulturchocken att komma hem till Svea har var värre än kulturchocken när jag kom till Guatemala. Vad jag syftar på är att det bredare perspektivet, de andra sätten att leva på än vi i västvärlden gör - det är sköna ögonöppnare som jag ser fram emot. Och speciellt eftersom jag redan varit i Guate en gång hade chocken stillat sig.

Så när jag kommer tillbaka till vår bekväma inskränkta värld där vi tar för givet att mat står på bordet, sopbilen kommer och hämtar vår skit och politiken lämnar vi över till andra när vi inte orkar bry oss. Här där vi roar oss med att skapa homogena världar som "söder" och "stureplan" där vi vet de rätta klädesmärkena för att passa in. Den världen är så liten att jag inte kan låta bli att reagera (trots min vana och bättre vetande) nu när jag kom hem.

Jag läser om Ebbas äventyr i New York, och mot bättre vetande, äcklas jag av ytligheten. Nej, jag äcklas inte av Ebba, jag äcklas av livsstilen. Det är en skillnad. Vår materialistiska livsstil där Överflöd är überGuden. Vi fattar aldrig hur jävla bra vi har det med våra lyxproblem här i västvärlden när vi våra största problem består av att välja skomodell eller hårfrisyr. Tyck att jag är präktig hur mycket ni vill. Jag mår själv illa av snedfördelningen av resurserna i världen idag.

Tillbaka till vardagen.

I dag har jag kastats in i motionsskrivande, jagande av riksdagsledamöter, möten och jakten mot klockan. Och till min förvåning känns det inte helt farligt. Mina motioner ska jag lyckas styra i hamn till slut.

I morgon får vi se om det fortfarande finns ett budgetsamarbete med sossarna och om mina partikollegor på departementen har ett jobb kvar att gå till. Men jag stödjer helt och hållet den hårda linjen, om de inte ger flyktingamnesti till gömda flyktingfamiljer finns inget att samarbeta om. Vänsterpartiet och sossarna må skita i amnestifrågan, men vi har andra prioriteringar. Nog är nog.