"Ebba Witt Brattström sover med fienden"

Igår såg jag Ebba Witt Brattström prata i ottan (min definition av klockan åtta på morgonen och ja, det var jobbigt att gå upp så tidigt) i riksdagsrestaurangen.

Det var kul att se att talmannen Björn von Sydow verkligen verkar kunna alla ledamöters namn by heart. Han kunde i alla fall direkt identifiera vilka som räckt upp handen för att ställa en fråga till Brattström.

Nå väl.

Frågorna från ledamöterna var mycket inne på höger-vänsterdilemmat för feminismen. Måste feminism vara vänster? Jag vet att det är jobbigt med kollektivistiska analyser för högern. Men efter att fyra ledamöter ställt samma fråga började jag undra om det fanns ett djupare bottnat trauma i detta.

Anledningen till att jag själv var där var att jag inte ville missa chansen att se en av Fi:s grundare som nyligen hoppat av projektet prata om hennes syn på framtida feministiskt arbete. Jag hade ganska höga förväntningar, vilka självklart visade sig vara för höga.

Ebba pratade vurmande om fågelstalistan, grupp 8 och stödstrumporna. Men om Fi, där blev det inte så mycket sagt.

Jag slängde in två frågor, en om hennes förhoppningar inför att återigen arbeta utomparlamentariskt och en om hon tycker att hbt-frågan och feminism är två frågor som riskerar att tävla med varandra och i slutändan äta upp varandra.

Ebba förklarade med subtil humor att hennes definition av feminism är den som står i Svenska Akademiens ordlista "för den hade hon faktiskt hemma". Alltså både förkroppsligad som bok och människa. Hon svarade inte riktigt på min första fråga. Refererade till hennes arbete i stödstrumporna. Hur banbrytande de var (för fjärde gången tror jag) och fortsatte sedan på nästa fråga.

Det var intressant att höra henne beskriva hur hbt-frågan har kommit att få företräde framför feminism i Fi. Hon verkade inte tycka om att prata om Fi uttryckligen så jag tolkade henne så. Och hur hon liksom radikalflatorna på 1920-talet faktiskt först prioriterar helhetssynen framför hbt-frågor. Sedan konstaterade hon att detta kan ju bero på att hon tillhör den "andra sidan", dvs sover med fienden som vissa hbt-aktivister tycker.

Det var intressant att höra. Jag tycker själv att kampen för kvinnors rättigheter och hbt-rättigheter kan gå hand i hand. Det tråkiga är att det finns egoistiska brudar och snubbar i rörelsen som menar att hbt är feminism och därför inte längre är intressant.

Jag känner igen diskussionen från djurrättsrörelsen som jag var engagerad i. Där fick vi, dock från andra utanför rörelsen, ofta höra att "ni kämpar emot människors rättigheter genom att kämpa för djurens rättigheter", "ni prioriterar djurs rättigheter framför människors".

Så mycket kvalificerat skitsnack som djurrättsrörelsen lätt tacklade i diskussioner och debatter med att säga att människors emancipering och djurens går hand i hand.

Och det här med Fi tycker jag blir mer och mer intressant. När jag var på en fest i lördags såg jag två av talespersonerna där, Sofia Karlsson och Devrim Mavi. De hade med sig ett stort entourage av styrelseledamöter och medlemmar där. Det som slog mig var att det var många brudar jag kände igen från anarkistiska utomparlamentariska grupper. Det är alltså inga politrucker (obviously) eller på annat sätt partierfarna tjejer. Anarkabrudarna har gett sig in i politiken! Det här kan bara bli spännande. Vi får se vad de hittar på till valrörelsen.