Resedagboken börjar
Äntligen framme i Guatemala ciudad! Här är det cirka 25 grader och 90 procents luftfuktighet. Palmer längs med trottoarkanterna och tjocka svarta moln som förföljer alla bilar och stora chickenbuses som förflyttar folk från jobbet hem vid den här tiden på dygnet.
Resan började för cirka 24 timmar sedan. Närmare bestämt klockan ett på natten då jag började leta efter mitt pass. Det tog mig en timme att hitta passet. Vi snackar ångest och stress en una grande escala.
Taxifärden till Arlanda lättade upp resfebern med en rolig taxichaffis som förklarade varför han bara lyssnar på BBC radio och inte P4 på morgnarna, nämligen för att där är det "bara en massa jävla skitsnack och diskotek".
Hur som helst. Allting gick alldeles utmärkt tills vårt förbindelseplan från Madrid lyfte till Guatemala. Väl ombord fick jag veta att det inte fanns någon mat till mig alls. Jag såg hur den 11 timmar långa resan skulle bli ett långt och utdraget lidande där mina reskamrater glufsade i sig middag och mellanmål, medan jag satt och hungrade. I mitt kokande inre planerade jag en lång och detaljerad utskällning om hur Iberia skulle vara tvungna att ersätta mig. Efter detta fick jag veta när maten kom att en snäll flygvärd till slut lyckades fixa vegokäk till mig. All is well that ends well.
Och en rolig grej hände på väg ombord på flyget i Madrid. Vi var fyra tjejer och en kille som reste. Alla utom en tjej är blattar och mörkhåriga. Så på väg in flygplanet hälsar en av flygvärdarna på oss på väg ut mot gången. Han sa buenos dias till oss alla, förutom Sara som fick ett hello.
Vad jag förstår är klockan ett på natten i Sverige nu. Här är klockan fem på eftermiddagen. Jag är jetlaggad och väldigt trött på en dator som inte vill langa in mina roliga resbilder.
Men imorgon är en annan dag. Då kommer det förhoppningsvis roliga bilder och fler rapporter!
Resan började för cirka 24 timmar sedan. Närmare bestämt klockan ett på natten då jag började leta efter mitt pass. Det tog mig en timme att hitta passet. Vi snackar ångest och stress en una grande escala.
Taxifärden till Arlanda lättade upp resfebern med en rolig taxichaffis som förklarade varför han bara lyssnar på BBC radio och inte P4 på morgnarna, nämligen för att där är det "bara en massa jävla skitsnack och diskotek".
Hur som helst. Allting gick alldeles utmärkt tills vårt förbindelseplan från Madrid lyfte till Guatemala. Väl ombord fick jag veta att det inte fanns någon mat till mig alls. Jag såg hur den 11 timmar långa resan skulle bli ett långt och utdraget lidande där mina reskamrater glufsade i sig middag och mellanmål, medan jag satt och hungrade. I mitt kokande inre planerade jag en lång och detaljerad utskällning om hur Iberia skulle vara tvungna att ersätta mig. Efter detta fick jag veta när maten kom att en snäll flygvärd till slut lyckades fixa vegokäk till mig. All is well that ends well.
Och en rolig grej hände på väg ombord på flyget i Madrid. Vi var fyra tjejer och en kille som reste. Alla utom en tjej är blattar och mörkhåriga. Så på väg in flygplanet hälsar en av flygvärdarna på oss på väg ut mot gången. Han sa buenos dias till oss alla, förutom Sara som fick ett hello.
Vad jag förstår är klockan ett på natten i Sverige nu. Här är klockan fem på eftermiddagen. Jag är jetlaggad och väldigt trött på en dator som inte vill langa in mina roliga resbilder.
Men imorgon är en annan dag. Då kommer det förhoppningsvis roliga bilder och fler rapporter!
posted by Zaida at 01:05
3 Comments:
Jag finner det oerhört märkligt att en unga flicka som du inte bemödar dig om att som amerikanen säger "practice what you preach". Här är alltså en fullkomligt ojämställd situation där endast en ung man med beundransvärt mod, frivilligt ger sig ut på en resa i en grupp totalt dominerad av kvinnor. Som grädde på tårtan så omnämns han inte mer än med en hänvisning till att han är blatte, något han själv med all säkerhet inte finner tillstymmelsevis smickrande.
Ett utslag av ditt jämställdhetstänkande borde rendera att du kompenserar den unge mannens mod och mognad med att framledes enkom skriva om honom och hans beundransvärda patos. Han verkar faktiskt vara en utomordentlig person och det finns nog mycket du kan lära av honom.
Hälsar din statsminister,
Göran Persson
Inte för att vara petig men sitter inte Göran i regeringen och inte i riksdagen?
Hej zaida!
Laste precis om ditt krangel med veggimaten pa flyget. Jag blev minsann ocksa utan veggimat nar jag flog fran madrid till buenos aires med Iberia. De havdade bestamt att jag inte fanns med pa ngn lista fast att jag varit noga med att saga att jag var vegitarian nar jag bokade flyget. Man borde kanske skriva till iberia och klaga..Far se om min energi racker nu nar ilskan slappt.. Forresten, jattetrevligt att lasa dina reseinlagg fran Guatemala!
Skicka en kommentar
<< Home