Tjejer skär sig inte för att de vill dö
Det var i början av sommaren. Vi satt på Mosebackes terrass och pratade om de senaste veckornas slit blandat med äventyr. Han sa till mig att han under sina sju år på Hultsfredsfestivalen aldrig sett så många unga tjejer med armar fyllda av ärr och skärsår.
Några veckor senare satt jag i S:t Karins ruin och skulle lyssna på Susan Faludis föreläsning under Almedalsveckan. En tjej med ganska vanligt utseende satte sig bredvid mig i gräset. Men någonting stämde inte riktigt. När jag tittade på henne en andra gång såg jag hur hela hennes armar var fyllda av mindre och större ärr. Knivärr.
Och det gör ont i mig när jag tänker hur mycket svårare och jobbigare det är att växa upp som ung tjej i dagens kommersialiserade och medialiserade samhälle. "Tips" och "råd" från tjejtidningar om viktminskning, plastikkirurgi; normen om den perfekta kroppen från reklamaffischerna; tv-serier där skådisarna är plockade från modellagenturer.
Så läste jag Aftonbladet idag. Hanna, 16, berättar att syftet med att skära sig var aldrig att ta livet av sig, snarare att dämpa ångesten. Och det finns en skrämmande verklighet som hennes ord blottar. När tjejer istället för att ges utrymme att skrika ut sin frustration, manifestera den i vårt samhälle, då vänder sig tjejer mot sig själva istället och i princip straffar sig själva för sin taskiga psykiska hälsa.
Vi har byggt ett samhälle där vi som bäst kan få arbeta på McDonalds om vi inte är superdrivna entreprenörer med visioner. Ett samhälle där det bara finns ett kroppsideal som råder - allt annat går fetbort. Vi lever i företagens samhälle. Inte vårt eget samhälle.
Det är politikernas ansvar att problemformulera och komma med svar på hur vi kommer åt detta. Och det räcker inte med projekt som Flicka. Det krävs mer. Det krävs rättigheter från att målas in i ett normhörn. Det här är inte en lätt fråga. Men om ingen politiker börja nysta i den kommer fler och fler tjejer kunna ses på stan med skärsår och ärr över hela sina armar. Mer om detta skrev jag på DN Debatt innan valet 2002.
Några veckor senare satt jag i S:t Karins ruin och skulle lyssna på Susan Faludis föreläsning under Almedalsveckan. En tjej med ganska vanligt utseende satte sig bredvid mig i gräset. Men någonting stämde inte riktigt. När jag tittade på henne en andra gång såg jag hur hela hennes armar var fyllda av mindre och större ärr. Knivärr.
Och det gör ont i mig när jag tänker hur mycket svårare och jobbigare det är att växa upp som ung tjej i dagens kommersialiserade och medialiserade samhälle. "Tips" och "råd" från tjejtidningar om viktminskning, plastikkirurgi; normen om den perfekta kroppen från reklamaffischerna; tv-serier där skådisarna är plockade från modellagenturer.
Så läste jag Aftonbladet idag. Hanna, 16, berättar att syftet med att skära sig var aldrig att ta livet av sig, snarare att dämpa ångesten. Och det finns en skrämmande verklighet som hennes ord blottar. När tjejer istället för att ges utrymme att skrika ut sin frustration, manifestera den i vårt samhälle, då vänder sig tjejer mot sig själva istället och i princip straffar sig själva för sin taskiga psykiska hälsa.
Vi har byggt ett samhälle där vi som bäst kan få arbeta på McDonalds om vi inte är superdrivna entreprenörer med visioner. Ett samhälle där det bara finns ett kroppsideal som råder - allt annat går fetbort. Vi lever i företagens samhälle. Inte vårt eget samhälle.
Det är politikernas ansvar att problemformulera och komma med svar på hur vi kommer åt detta. Och det räcker inte med projekt som Flicka. Det krävs mer. Det krävs rättigheter från att målas in i ett normhörn. Det här är inte en lätt fråga. Men om ingen politiker börja nysta i den kommer fler och fler tjejer kunna ses på stan med skärsår och ärr över hela sina armar. Mer om detta skrev jag på DN Debatt innan valet 2002.
posted by Zaida at 10:37
14 Comments:
Det är SÅ synd om dessa små primadonnor som nyss har kommit på att de inte är världens medelpunkt och desperat försöker provocera till sig uppmärksamhet. Ju snabbare de lär sig att världen är hård, kall, och likgiltig, desto bättre. Den enda uppmärksamhet sådana olater förtjänar är en omgång stryk.
/Andreas
Det är uppdlitande som anhörig (mamma) när det plöttsligt går upp för en att det är just så det är. Det finns en uppsjö av sätt att ta till för att dämpa smärta i själen, istället för att våga skrika sig hes. Alkohol, tabletter, droger, isolering osv. För dessa unga tjejer är detta en utväg som finns tillgänglig, då kan de sköta skolan, umgänget med familj och vänner utan att det "sysn" för mycket. Jag minns den iskalla känslan i magen när jag såg (min dotter) och förstod vad det var hon hade gjort och varför. Det vi gav henne då var mer uppmärksamhet, mer kärlek, mer omtanke, fler tillfällen till samtal osv. Ärren finns där och jag ser dem och hon är medveten om att jag ser. Nu har det gått några månader och hon har inte skurit sig fler gånger men det kan hända igen det är jag medveten om, jag som förälder borde kunna visa henne andra bättre sätt, jag vet inte om jag lyckatts med att nå henne det får tiden utvisa. Glöm inte bort att våra "tonårs flickor" är flickor i en kvinnas kropp och att själen lätt kan få växtvärk. Mvh Katarina
Hur skulle man annars må i en värld byggd på alienation, tristess, tvång, ensamma individer och konkurrens mellan människor? Tyvärr Zaida men du är med i ett parti som stödjer och främjar en sådan värld.
Bortom horizonten finns det du söker:)
att skära sig själv, eller svälta sig, eller träna fanatiskt, alla är olika sätt att få fram något, att man är bra på något. kanske inte att skära sig, men det är ett sätt att dämpa all ångest som byggs upp inom en. men, många comunities hjälper dock många att se att det inte bara är dom, vilket nog kan ha hjälp många. å andra sidan finns det sidor som berättar hur man går lngre och längre, extremare och extremare. och jag vet inte om det enda man kan göra är att ge kärlek, inte för att man ska sluta, men för att när man är så inne i det, så märker man och ser inte att det finns de som tycker om en. men efteråt kommer man ihåg det. precis som om man vaknar upp från ett koma.
Självklart behöver flickor som har psykiska problem hjälp men vad menar du med
"Vi lever i företagens samhälle. Inte vårt eget samhälle."?
Samhället är format av oss alla inkluderat företagen. I mitt tycke är samhället ganska sjukt idag, det räcker att titta på tidningarnas löpsedlar för att inse att det är kändisar, halvkändisar, "dokuskändisar", utseendefixering, dokussåpor och sex (gärna i salig blandning) som verkar dominera våra liv!
Detta är dock något som de flesta företag inte har någonting att göra med. Visst, vissa företag är med och driver på denna utveckling men de gör ju bara det för att det säljer, alltså för att "vi" konsumerar skiten.
Jag hoppas att trenderna vänder och vi kommer bort från det fördummande klimat som råder nu. Så länge det går att sälja lösnummer på att "bigbrotherlinda" gjort eller inte gjort något och så länge folk står i kö för att få förnedra sig i tv lever vi kulturskymningens tid och det är ingenting vi ska skylla på Olssons färg, Alis Kebab, Rörpularen, Svegs båttillverkning AB, Autoliv, Helmer Elahs plåtslageri eller alla andra företag som finns i den verkliga verkligheten (kanske inte så bekant för politiker?).
Hyckleriet fortsätter - är du faktiskt totalt blind för vad dina egna texter säger?
Jämför "På lördag ska jag gå i Pride-paraden" med "det gör ont i mig när jag tänker hur mycket svårare och jobbigare det är att växa upp som ung tjej i dagens kommersialiserade och medialiserade samhälle (...) viktminskning, plastikkirurgi; normen om den perfekta kroppen från reklamaffischerna; tv-serier där skådisarna är plockade från modellagenturer."
Pridefestivalen , den bidrar ju INTE ALLS till sexualiseringen av samhället, oh nej ...
http://www.qx.se/nyheter/bilder/200408/20040801135547.jpg
http://www.qx.se/nyheter/bilder/200408/20040801140102.jpg
http://www.qx.se/nyheter/bilder/200408/20040801140630.jpg
http://www.qx.se/nyheter/bilder/200408/20040801141155.jpg
http://www.qx.se/nyheter/bilder/200408/20040801140424.jpg
http://www.qx.se/nyheter/bilder/200408/20040801140239.jpg
Jag tycker det är tråkigt att det inte verkar finnas utrymme för diskussion från många de 'anonyma' avsändarna på kommentarerna.
Jag har länge kritiserat gayrörelsens utseendesfixering och även arbetat med frågan i Grön Ungdom och Miljöpartiet.
Anonym:
Hade du varit smart och lite snäll hade du ställt mig en direkt fråga vad jag tycker om utseendesfixeringen i gayrörelsen med tanke på mina åsikter om detta. Men istället valde du att gå i konfrontation. Det öppnar inte så många dörrar för att föra en vettig konversation.
Anonym (nr.x) är tillräckligt smart för att ha sett att det inte spelar någon roll på vilket sätt man kritiserar dig, dina fördomar och ditt hyckleri - man får ändå inte till någon konstruktiv diskussion med dig när du har ertappats med brallorna långt under anständig nivå.
Hur var det t.ex. med hänvisningen till den källa du har som säger att män står för 99% av partnervåldet och kvinnor för resten, när all seriös statistik säger att fördelningen är ungefär 50/50? Istället för ett respektfullt bemötande och ett tack för att jag tog ifrån dig dina (köns)fördomar så blev jag utsatt för ett par personangrepp och möter en kompakt tystnad om en så viktig jämställdhetsfråga, särskilt när du menar att feminism är till för båda könen.
Det öppnar inte så många dörrar för att föra en vettig konversation.
Vår gemensamme bekant har bibringat mig upPGiften att du inte är så dum som du framstår här. Och om det stämmer så borde du väl inte vara så dum att du kastar sten i glashus på det här sättet.
Jag tycker det är tråkigt att det inte verkar finnas utrymme för diskussion från ... självaste bloggaren.
Så hur blir det Zaida? Ger du mig en källhänvisning till den källa som bekräftar ditt (annars grovt) sexistiska uttalande, eller ger du mig en ursäkt för personangreppen och ett tack för att jag avlägsnat en saftig fördom ur ditt eget lilla inskränkta universum?
Men det kanske bara är en fördomsfri (resterande) värld du kämpar för och inte en fördomsfri Zaida.
Zaida skrev: "Jag har länge kritiserat gayrörelsens utseendesfixering och även arbetat med frågan i Grön Ungdom och Miljöpartiet"
Hahaha! Exakt HUR har du "arbetat" med gayrörelsens utseendefixering i mp?
Sammankallat möten, suttit i kommitteer och författat PM mot glammiga fjollor, muscle daddies och ultrafemmeflator?
Och allt detta resulterade i en motion som enhälligt antogs av partistyrelsen, va?
Till val under parollen "sluta hetspynta er, fjollor!", visst?
Fan, du har verkligen legat i, du.
Men allvarligt talat: Tycker du inte själv att ditt svar är pinsamt?
Vilken hård attityd! Jag svarar gärna på frågor som skrivs på en någorlunda saklig nivå. Återkom gärna med en sådan så svarar jag. Fred och kärlek.
Exakt HUR har du "arbetat" med gayrörelsens utseendefixering i mp?
Vilken källa har du till att män står för 99% av partnervåldet?
Svara då, Zaida.
Inte slingra sig nu igen.
Det annonyma inlägget pekar bara på det som vi redan visste. Useende-, sex- och porrfixering accepterat på ett helt annat sätt när det gäller gayvärlden än när det gäller hetrovärlden.
Hetroporr är perverst men bögporr är kultur!
F.ö väntar jag fortfarande på svar på min fråga vad du menar med att "Vi lever i företagens samhälle. Inte vårt eget samhälle."?
Man får känslan att företagande inte står högt i kurs i dina ögon, det är mycket häftigare att engagera sig i Pride så man kan visa hur otroligt fördomsfri och duktig man är som människa.
Är det så miljöpartiet också ser på verkligheten?
Skicka en kommentar
<< Home