När tömdes världen på kärlek?
På promenad efter jobbet på drottninggatan såg jag en man ligga på gatan bredvid en av betonglejonen. Han låg som kollapsad i en konstig kroppsposition. Ur hans svarta jackficka stack en hårdplastflaska ut som såg att innehålla någonting farligare än alkohol. På hans underarm fanns ett bandage som läckte blod längs med armen ner till handen.
Och jag blev chockad. I mitt vardagsliv där man är van vid att träffa hemlösa som ber om pengar, där finns inte de som är kollapsade på marken och håller på att blöda ner sig. I mitt naiva huvud inbillar jag mig att de kanske blir fler under natten och då omhändertas av Stockholms uppsökningsenhet eller polisen. De ligger iallafall inte mitt framför mig på drottninggatan.
Jag och min vän fortsatte gå några meter i chocktillstånd. I detta "trygga välfärdssystem" gick vi alla förbi i tron (hopp om?) att någon annan skulle ta hand om den utslagna mannen.
Och jag blev skrämd av hur jag själv reagerade direkt och hur jag såg apatin i alla de andras ögon som oundvikligen såg honom ligga på marken.
Jag och min vän stannade självklart och gick tillbaka efter att vi blivit normala empatiska människor efter några sekunder. Jag ringde och flera andra hade till slut stannat för att se hur mannen mådde och för att ringa efter hjälp.
I en värld där man kan ligga på gatan och blöda till döds utan att någon bryr sig, hur långt har vi utvecklats då? Vem står näst på tur? Jag? Du? Det vet vi aldrig. Men det är fan dags att vi börjar bry oss mer om varandra. Ett samhälle är inget samhälle utan medmänsklighet och en känsla av gemenskap.
Och jag blev chockad. I mitt vardagsliv där man är van vid att träffa hemlösa som ber om pengar, där finns inte de som är kollapsade på marken och håller på att blöda ner sig. I mitt naiva huvud inbillar jag mig att de kanske blir fler under natten och då omhändertas av Stockholms uppsökningsenhet eller polisen. De ligger iallafall inte mitt framför mig på drottninggatan.
Jag och min vän fortsatte gå några meter i chocktillstånd. I detta "trygga välfärdssystem" gick vi alla förbi i tron (hopp om?) att någon annan skulle ta hand om den utslagna mannen.
Och jag blev skrämd av hur jag själv reagerade direkt och hur jag såg apatin i alla de andras ögon som oundvikligen såg honom ligga på marken.
Jag och min vän stannade självklart och gick tillbaka efter att vi blivit normala empatiska människor efter några sekunder. Jag ringde och flera andra hade till slut stannat för att se hur mannen mådde och för att ringa efter hjälp.
I en värld där man kan ligga på gatan och blöda till döds utan att någon bryr sig, hur långt har vi utvecklats då? Vem står näst på tur? Jag? Du? Det vet vi aldrig. Men det är fan dags att vi börjar bry oss mer om varandra. Ett samhälle är inget samhälle utan medmänsklighet och en känsla av gemenskap.
posted by Zaida at 19:04
4 Comments:
"Jag och min vän fortsatte gå några meter i chocktillstånd. I detta "trygga välfärdssystem" gick vi alla förbi i tron (hopp om?) att någon annan skulle ta hand om den utslagna mannen."
grattis Zaida! du har precis upplevt vad som händer i hykclarsamhällen där man sköter sin solidaritet via skattesedeln istället för egna handlingar. det är även detta 'trygga välfärdssystem' som har ställt mannen i fråga på gatan, eftersom han inte passade mallen eller ansågs värd avgiftning/psykvård. men den främsta anledningen att folk i 'solidariska' samhällen hatar svaghet och ohälsosamma livsstilsval är att de blir tvungna att betala för det via just skatten.
vill du ha grogrund för gemenskap och medmänsklighet så propagera för privata sjukförsäkringar, emot uppostringförbud mot 'brott' utan offer så att missbrukare vågar söka hjälp, men ffa för fler poliser och att staten bara ska ägna sig åt sin huvuduppgift, nämligen att skydda sina medborgare. resten (det som inte berörs av våldsmonopolet) kan läggas ut på entreprenad åt betydligt mer kompetenta människor, så blir staten trovärdig i sin roll som granskare oxå.
På pricken snöfallet! Skattesedeln är vår tids avlatsbrev och tar effektivt död på den stora majoritetens naturliga instinkt att hjälpa de som har det svårt. Det är en hemsk utveckling.
...eller också är det helt enkelt så att merparten av befolkningen helt naturligt känner att det inte finns några skäl till medlidande med pundare och alkoholister.
De har valt sin situation själva.
/Andreas
Hyckleriet fortsätter. Ena sekunden är Zaida "världsmedborgare"
http://www.blogger.com/comment.g?blogID=10764104&postID=112159527599943738&isPopup=true
... för att i nästa sekund gråta om att ett samhälle är inget samhälle om en känsla av gemenskap saknas.
Men herrejavvlar.
Den känslan av gemenskap har ju Zaida med gelikar för lääääänge sedan sopat undan. Den som envisats med att tala om "svenska" värderingar eller sett något positivt i svenskhet har fått sina fiskar varma av kultureliten.
Självutnämnda godhetsapostlar, både statliga och halvstatliga och "journalistiska" har berättat för folket hur man ska tycka. Och ve den som inte rättat sig i ledet.
- På nationaldagen för några år sedan upplyste Aftonbladets ledarredaktion folket om att "Det finns ingen specifik ”svensk” kultur".
Kurdisk, palestinsk, tibetansk kultur: ja. Svensk kultur: nej.
http://www.aftonbladet.se/ledare/0106/06/ledare.html
- Diskrimineringsombudsmannen hunsade folk med att det vara rasistiskt med adventsljusstakar.
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=119&a=146857
- Sossarnas kommunalråd i Malmö, Ilmar Reepalu tyckte att det bara var kalaskul att 100 000 av Malmös 270 000 invånare har utländsk bakgrund och att det talas 100 språk i Malmö. Visst ligger det en oerhörd gemenskap i att inte ha nåt gemensamt.
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,530436,00.html
-Historiska museet sysslar med allt annat än svensk historia och är väl numer mer känt för att hylla självmordsbombare än nåt annat.
http://www.svd.se/dynamiskt/Kultur/did_4148093.asp
- Zaida själv t.ex. missar aldrig ett tillfälle att påminna folk om att hon är blatte eller halvblatte (det varierar) trots att hon är uppvuxen i Smålands urskogar.
Speciell, det ska man vara. Men inte svensk, hu!
Satan satan satan så man måste hata den svenska gemenskapen för att hålla på så.
Som SvD konstaterar i sin recension av Karl-Olov Arnstbergs bok "Typiskt svenskt" var förutsättningen för folkhemmet "ett starkt socialt kontrakt, att man var villig att betala för andras välfärd. Vi ville inte ta hand om dem själva men ville heller inte se någon lida, så vi köpte oss frihet med skatterna.
Resultatet av folkhemsindividualismen skördar vi
nu, menar Arnstberg, det sociala kontraktet är upplöst med fragmentering, vilsenhet och utslagning som följd. "Individualismens värden är i Sverige oomtvistade och i detta är vi svenskar inte alls lagom utan extrema."
Staten och familjen har på senare år hamnat bakom individen i betydelse. Och livets främsta syfte för fritt fladdrande individer blir att ha roligt, inte att göra nytta."
"Eliternas förnekelse av svenskhet och kulturella skillnader hänger ihop med demoniseringen av nationell gemenskap, menar han. Själva känner de dock samhörighet med varandra som kosmopoliter, och enighet i sin anti-enhetsideologi. [se t.ex. clowntidningen Gringo som ett grällt lysande exempel] Nationalismen i vår tid är folklig och därför vulgär.
Men det kosmopoliterna missar är att alternativet är det som redan pågår i Sverige, indelning i små homogena gemenskaper utan kontakt med eller intresse för helheten."
I förlängningen är bomberna i London lika mycket ett resultat av multikulturalismen och fragmenteringen och bespottandet av det gemensamma som blödande knarkare. Som man bäddar får man ligga.
Och det kommer att bli mycket, mycket, mycket värre.
Tacka Zaida för det.
Skicka en kommentar
<< Home