onsdag, juni 22, 2005

Ungdomar till salu

Marit Bergmans sommarpratarprogram väckte idag ett minne från det förflutna. Det var en sen sommarkväll för tre år sedan. Jag satt på verandan med min pappa och pratade om livet. Det var några månader innan han försvann från mitt liv. Men det var ett samtal som betydde mycket för mig.

Min pappa pratade om sin uppväxt i Chile. Om hur alla syskonen hjälpte till med att sköta om hästarna, grisarna, hönsen och de andra djuren. Om att odla egna grönsaker för att kunna överleva. Han återkom ofta till att han som liten aldrig tålde den starka solen så bra och ofta fick migrän efter långa dagar ute på la pampa. Han berättade om att inte ha råd till riktiga skor utan om hur han och hans syskon fick gå en mil till skolan i "skor" gjorda av säckväv. Hans syster gick inte alls, för hon förväntades hjälpa till hemma. Den enda tjejen i syskonskaran som hon var.

Min pappa var fåordig om det hårda livet med att växa upp i fattigdom i Chile. Jag tror att han skämdes för det. Jag kunde aldrig förstå hur man kunde skämmas för något sådant. Men jag tror att det har med generationsskillnaden att göra. På pappas tid var det fult att inte ha råd till mat och skor. Idag är det en rättighet och något som makthavarna ska skämmas för om de inte tillgodoser.

Så vi satt på verandan. Pappa drack kaffe och jag njöt av sommarkvällens värme. Vi började prata om dagens ungdomar och hur dåligt många mår. Om alla rapporter från BRIS och undersökningar som berättar om att många fler ungdomar tar antidepressiva tabletter idag, att fler och fler självmordsförsök genomförs, att depression är den näst största hälsofaran idag enligt WHO.

Det var någonstans bland dessa ord jag sa att jag tror att jag vet vad det till viss del kan handla om. Att så många ungdomar idag saknar känslan av ett sammanhang, ett syfte, en mening med livet om du så vill. I boken Fight Club beskriver författaren Chuck Palahniuk det jag menar på följande sätt:

We're the middle children of history.... no purpose or place. We have no Great War, no Great Depression. Our great war is a spiritual war. Our great depression is our lives.

We've all been raised on television to believe that one day we'd all be millionaires, and movie gods, and rock stars. But we won't. And we're slowly learning that fact. And we're very, very pissed off.


Det är en bok. Men jag tycker det säger mycket om var vi tvåtusentals ungdomar befinner oss. Dokusåporna är våra normgivare och kommersen är vår bonusförälder. Frågan är om någon idag ens kan peka ut det kommersialiserade i våra liv eftersom företagen och deras märken har tagit över de flesta rummen vi rör oss i. Allt är bara "normalt". Som det ska vara.

Men jag tror att det är här vi går fel. Vi måste definiera vår samvaro. Inte företag. Vi måste säga vad våra drömmar är. Inte låta gigantiska företagsimperier definiera vår samvaro.

Marit Bergman sommarpratade om ett sammanhang som saknas för många ungdomar. Känslan av att befinna sig i ett sammanhang. Vad kan ett sammanhang vara då? Att känna att man har ett syfte i sitt liv... att känna sig behövd... att känna att man kan nå sina drömmar...

Det kommersialiserade samhället är dömt att skapa förvirring och frustration. Det kommer att självdö. Men innan dess måste vi se till att inte ta livet av oss själva för att samhället låtit företagen definiera vilka vi är och vilken mening våra liv har.

17 Comments:

Blogger Joakim Larsson said...

inte för att vara petig men : "tvåtusentals[talets] ungdomar" gissar jag att det ska var.. bara innan nån klankar ned på det i onödan

22 juni, 2005 21:40  
Anonymous bgan said...

Fint inlägg, Zaida.

22 juni, 2005 22:24  
Blogger Anna said...

ja fint. Jag tror det handlar mycket om att man måste låta folk få ha sina drömmar, det är det som gör att man klarar av vardagen. men sen vet jag inte om man måste känna att jag måste nå det målet, eller den drömmen. men även jag tror att världen som den ser ut nu är påväg mot ett kollektivt självmord, det fungerar inte i längden, trots företagsimperiernas önskan om att det ska fungera.

22 juni, 2005 23:10  
Anonymous Snöfallet said...

"På pappas tid var det fult att inte ha råd till mat och skor. Idag är det en rättighet och något som makthavarna ska skämmas för om de inte tillgodoser."

sen när blev det en mänsklig rättighet att bli försörjd av nån annan mot deras vilja? att det finns försäkringar och grundtrygghet är givetvis bra, men att betrakta dem som universella rättigheter och ta för givet att de existerar utan att förtjäna tacksamhet för det är bortskämt. minst sagt. och de borde administreras av andra än våra genomkorrupta statsrepresentanter. så kanske staten kan bli trovärdig i sin granskarroll oxå, när den får granska andra än sig själv.

och kan den utbredda vilsenheten och uppgivenheten ha nåt att göra med att den rödgröna röran du ingår i skadeglatt fröjdas över att detaljreglera och sönderskatta medborgarnas liv..?

22 juni, 2005 23:57  
Blogger Nisse said...

Ja, visst är det beklämmande som du skriver att

så många ungdomar idag saknar känslan av ett sammanhang, ett syfte, en mening med livet om du så vill.

Men det är också beklämmande att läsa att du vill skjuta över ansvaret för situationen på "dom andra", "dom onda" enligt din vänsterideologi, nämligen de kommersiella krafterna, istället för att se ditt och din ideologis ansvar för vilsenheten.

Det är nämligen just vänstern som sedan 70-talet intensivt ägnat sig åt att montera ned och förstöra de företeelser som alltid givit människor det som de idag i stor utsträckning saknar.

Sammanhanget skapas genom det kulturella identiteten och känslan av samhörighet med människor man möter. Detta har vänstern monterat ned och velat ersätta med det "mångkulturella" (läs: noll-kulturella) samhället där svenskhet ska beskrivas så nedlåtande som möjligt och allt svenskt ska beskrivas som inskränkt och enfaldig. Ett tydligt exempel på hur svenskheten kan förhånas är väl den senaste IKEA-reklamen. Alla som de senaste 25 åren har velat värna om vår kulltur som en sammanhållande faktor i samhället har av dig och dina gelikar omedelbart stämplats som rasist.

Något annat som kan skapa trygghet för vilsna ungdomar är en tydlig könsidentitet, där vuxna kan ge vägledning i de medfödda skillnader som man måste beakta för att kunna umgås med det motsatta könet på ett konstruktivt sätt. Men dessa traditioner har på senare år förhånats som "föråldrad kvinnosyn" och "förtryckande strukturer", istället för ett skydd mot den vilsenhet och otrygghet som följer av total nihilism och en möjlighet att genom att öva sig i de färdigheter som hör till en könsroll känna sig behövd av någon nära som inte har dessa färdigheter.

Mening med livet är svårt att åstadkomma utan en religion som tydligt placerar människan i ett större sammanhang. Men också kristendomen, vilken är den självklara tron för majoriteten av våra svenska ungdomar, har förhånats som förtryckande av vänstern och tömts på sitt innehåll av de politiskt korrekta, som i sin upphöjda okunnighet innbillar sig - likt sovjetkommunisterna - att den kan ersättas med något nytt och bättre, när det enda alternativet är den tomhet som så många idag upplever.

Sådana som du (läs: feminister) säger ofta att män skyller ifrån sig på andra - bl a för våldet - och inte vill se och ta det egna ansvaret. Om detta nu skulle stämma (vilket det alltså inte gör) så gör du själv just detsamma när du inte ser din egen ideologis ansvar för den obehagliga uppkomna situationen, utan försöker lägga skulden på "kommersen" och "det kommersialiserade samhället".

Från den ståndpunkt jag ser det är 70-talsvänstern de främsta vägröjarna för den situation vi har idag, också på så sätt att de har drastiskt monterat ner alla de institutioner i ett gott samhälle som kan hålla dessa kommersiella krafter stången, vilka gör situationen bara värre. Det enda medel som nu återstår, om vi inte vill se traditioner, svenskhet och kristendom som något positivt igen, för att undvika att konsumtion eller droger blir det enda som ger människor lisa, skulle vara ett totalitärt samhälle med bl a kvoteringselände och inskränkningar i yttrandefrihet.

Men jag kan tyvärr inte vara säker på att det inte är just det du önskar, med tanke på den klockrena marxismen i det avslutande stycket, där du fröjdas över önskningar om marknadsekonomins kollaps.

Ditt socialistiska drömsamhället är dömt att skapa just den förvirring och frustration vi ser idag. Det kommer att självdö, som i Östeuropa.

23 juni, 2005 01:00  
Blogger Ottosson said...

Brist på sammanhang beror kanppast på det "kommersielliserade samhället", utan skulle lika gärna kunna uppstå i ett socialistiskt samhälle. Jag är tveksam till om det är en politisk fråga överhuvudtaget, lycka är något personligt. Det finns inget universalrecept, det enda man kan göra från samhällets sida är att se till att alla har friheten att söka efter sin egen väg till lyckan, efter sina egna villkor och enligt ens egen syn på lyckan.

Men vad det gäller Palahniuk så är han en av mina favoritförfattare. Vetefan om jag håller med han alltid, men han skriver riktigt jävla bra.

23 juni, 2005 13:11  
Anonymous Anonym said...

Angående Nisses kommentar.

Om nu vänstern är mest ansvarig för vilsenheten i dagens samhälle, hur vill du förklara den utbredda ungdomsdepressionen och allmänna vilsenheten i USA - som ju är den goda kommersialismens högborg?

Mårten

24 juni, 2005 00:55  
Blogger vinterbadaren said...

Faktiskt fint skrivet Zaida. Kan inte bara skälla på dig--du har faktiskt dina fina sidor också trots allt.

Fridfull Midsommar

24 juni, 2005 02:09  
Blogger Nisse said...

Svar till Mårten:

Det finns egentligen inget att förklara, eftersom du tydligen missförstått min kommentar.

Jag har inte påstått att vänstern är mest ansvarig för vilsenheten, utan mest pekat på att Zaida blundar för detta vänsterns bidrag till ökad vilsenhet genom att den brutit ned de kulturella motmedlen mot den.

Det finns ingenting i min kommentar som säger att jag inte är minst lika kritisk som Zaida till kommersialismen och ser den som starkt bidragande till (eller snarare symptom på) vilsenheten och tomheten människor idag känner i ett samhälle inriktat på konsumtion (modell slit-och-släng) inte bara av varor, utan också av upplevelser, droger, onödig föda, sex, människor, utbildning och yrken.

I USA har man av historiska skäl inte behövt den vägröjare för snäv kommersialism i form av vänsterns nedbrytning av allt traditionellt - såsom förment förtryckande strukturer - som i Sverige varit nödvändig för att åstadkomma en situation där främst ungdomar känner en sådan tomhet och utsatthet att de ger sig hän åt tillfällig njutning och konsumtion som det enda som ger lisa för stunden - men i längden är än mer nedbrytande.

Skrivningen god kommersialism är en contradictio in adjecto. Om du menar att det finns god kommersialism, så bör du förklara vad du i så fall menar med kommersialism. Om du vill få det att se ut som om jag menade att det funnes god kommersialism, så ger du dig hän åt låg debatteknik.

25 juni, 2005 20:23  
Anonymous Anonym said...

ngn som orkar läsa nisses kommentarer? :D
word zaida. Du är en fantastisk skribent på alla sätt och vis.

27 juni, 2005 17:36  
Anonymous petter said...

fint skrivet...

27 juni, 2005 19:51  
Anonymous Anonym said...

Nisse - tack för alla dina genomtänkta och välformulerade kommntarer. De är en glädje att läsa.
Kan du tipsa om var man kan få läsa mer av dig?

30 juni, 2005 12:35  
Anonymous Snöfallet said...

"ngn som orkar läsa nisses kommentarer? :D
word zaida."


i allra högsta grad, till skillnad från enbart rövslickande ghettowannabes.

30 juni, 2005 20:36  
Anonymous Lasse said...

Ja du är för fin du snöfallet...alltid lika positiv och glad

01 juli, 2005 13:44  
Blogger Emma said...

Nisse är ett fantastiskt bevis på att det finns människor tror att de ska få syn på sanningen om de stirrar tillräckligt länge på en och samma fläck. Och som sedan tror att deras uppgift är att frälsa världen med sin bristande insiktsfullhet. Fascinerande.

Zaida: Du är klok och skriver så bra!

03 juli, 2005 13:15  
Blogger Nisse said...

Det här inlägget har tagits bort av bloggadministratören.

05 juli, 2005 18:45  
Blogger Nisse said...

Tack, Emma, för dina värmande ord. En av poängerna med att skriva kommentarer på Zaidas och andras bloggar är just att bevisa att det finns riktigt gott om människor på politiska maktpositioner som faktiskt stirrar sig blinda på en fläck (eller rättare: inkrökt ideologi) och tror att den är sanningen - Pravda på ryska.

Och visst kan man tolka det som att också Zaida har världsfrälsarambitioner om man vill vara lite ful i antydningarna. Dessutom blir det lite dråpligt ibland när hon säger sig kämpa för en demokratisk och fördomsfri värld samtidigt som hon genom att intensivt stirra sig blind på fläcken könsmaktsordningen, kan uttrycka fördomar som att killar och karlar lever en neandertalstillvaro och hon inte inser att det är frågan om bristande insiktsfullhet när man påstår att män står för 99% av partnervåldet.

Jag håller absolut med dig om att situationen är fascinerande, men din ironi i den avslutande kolonerade formuleringen tycker jag ändå går lite över gränsen. Att vara ironisk utan att markera det är riktigt fult, eller ...

05 juli, 2005 18:49  

Skicka en kommentar

<< Home