söndag, juni 26, 2005

Alla talar om vädret

Det är ju bara sånt fantastiskt väder. Jag har i mina tankar gått och tänkt att sommaren kommer säkert att komma i augusti, när jag inte befinner mig i Sverige. Precis som det brukar vara och precis som det var förra året.

Men så är sommaren här. Nu. Det är faktiskt underbart.

Idag satt och kollade i gamla fotoalbum. Jag såg några bilder tagna en tidig vår för några år sedan. På bilden sitter jag och min syster på en bänk i vinterjacka, träden i bakgrunden har inga löv, himlen är mulen och allting ser väldigt blött ut. Då slog det mig hur lätt jag hade glömt bort den nedfrusna vintern som aldrig ville ta slut och den värmande våren som liksom aldrig riktigt ville lägga i trean.

Hur kan det komma sig? Att allt jämrande över väder en lång och isande vinter kan te sig som så fjärran när värmen kommit och markerat sin närvaro? Men frågan väckte också en annan tankegång. Att det kan vara så lätt att glömma behöver inte nödvändigtvis inte begränsa sig till något så vardagligt som vädret.

Kan det vara så att vi lätt glömmer det förflutna? Att vi glömmer vår historia? I så fall hotas en av grundbultarna i mänsklighetens evolution, nämligen att lära sig av historien.

Kan det vara så att vi inte orkar tänka på allt det jobbiga som hänt i våra liv och att vi därför inte bara väljer att tänka på annat utan också faktiskt glömmer bort viktiga delar som skapade den människan vi är idag?

Kan det vara så att de gånger de mänskliga rättigheterna satts ur spel har vårt minne av hur något sådant kunde ske bleknat med historiens gång?

Inte bara farligt utan också ett hot mot mänsklighetens framtida öde på den här planeten.

6 Comments:

Blogger Ottosson said...

från vädersnack till teorier om kränkningar av mänskliga rättigheter....snygg övergång

27 juni, 2005 11:57  
Blogger Anna said...

glömmer vi verkligen? eller gömmer vi bara undan det obehagliga så länge? fast det fungerar aldrig ändå, allt kommer upp till ytan någon gång....

27 juni, 2005 16:22  
Blogger Nisse said...

Bravo, Zaida. Det är viktigt att minnas hur det gick till när de mänskliga rättigheterna sattes ur spel tidigare i historien, för att vi ska kunna motverka att samma sak händer igen. Och då är det viktigt att inte fästa sig vid ytliga karakteristika som om socialismen under vilken rättigheterna kränktes var nationell eller internationell. Viktigare är det att se på hur man kunde få vanligt folk att acceptera att en viss grupps mänskliga rättigheter omintetgjordes.

I Tyskland för ett 70-tal år sedan gjorde man så att man spred propaganda där en folkgrupp beskrevs som djur samtidigt som deras dåliga och brottsliga sidor överdrevs och deras kultur sades befinna sig på neandertalares nivå. Med den - oftast lögnaktiga - propagandan bröts folks respekt för folkgruppen ned, så att de till slut inte alls hade något emot att individer ur denna grupp trots kompetens kvoterades bort från vissa yrken. Denna kvotering var dock bara ett steg på vägen mot ännu värre övergrepp.

Efter några år av sådan propaganda var människorna så övertygad om djurens - dvs. folkgruppens - inneboende ondska, att man t o m kunde påstå att mäktiga representanter för folkgruppen begick rituella övergrepp på barn för att befästa sin makt.

Om man vill lära sig av historien hur det går till att kränka vissas mänskliga rättigheter, så är det viktigt att titta på hur man kommer fram till en situation där den allmänna respekten för dessa människor är så låg att få reagerar mot övergreppen. Ofta åstadkoms detta genom mångårig propaganda där enbart folkgruppens dåliga sidor tas upp och brottslingar förs fram som representativa för allihop, och gruppen tilldelas kollektiv skuld för ett fåtals brott.

Sådan propaganda tillåts idag inte komma från rasistiska organisationer, men väl från organisationer med en annan politisk ideologi. Jag tror du förstår vilken jag syftar på.

Ignorance is bliss.

28 juni, 2005 00:53  
Anonymous petter said...

tänkte på vad du, Zaida, skrev om att läras sig av historien, intressant. att komma ihåg sin egen historia är viktigt. att förlika sig med sin historia verkar ibland desto svårare, det är min erfarenhet iaf :) l&p

28 juni, 2005 07:48  
Blogger Zaida said...

Ibland kan det till synes mundana i livet sett i ett större sammanhang säga mycket om vår samvaro.

Jag skulle inte säga att jag skriver för att tillfredsställa andra. Jag skriver för att definiera mina tankar i ord.

28 juni, 2005 10:49  
Anonymous Anonym said...

"Jag skriver för att definiera mina tankar i ord."

Mmm, det kan jag tro.

Här är hur Esaias Tegnér uttryckte samma sak: Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.

;)

30 juni, 2005 12:47  

Skicka en kommentar

<< Home