Svennighetens status quo

I veckan har jag gjort några iakttagelser över hur vi svenskar egentligen fungerar. Och vad det egentligen innebär att vara "svenne".

Iakttagelse nr 1:

I tisdags var jag på Destiny's Child konsert i Globen och satt lydigt på en sittplats medan gruppen öste på med sina hits som Say My Name, Bills Bills Bills osv.

Efter halva konserten röt Kelly till med: "Det här är en fest! Hur kan ni sitta ner?"

Då fattade vi på våra sittplatser vinken och ställde oss upp och diggade med. Men det som förvånade mig mest var att de som köpt ståplatser stod mest stilla hela konserten. Det var en hitkavalkad utan dess like, men inte många svenska rumpor som skakade loss så långt ögat kunde nå. När sedan sista låten kom så drog i princip halva publiken under låten för att som det heter "slippa köa", "hinna till bilen innan alla andra", osv.

Pinsamt.

Iakttagelse nr 2:

Så var det så dags för guatemalanerna i vårt projekt att åka hem i måndags. De hade varit här för att prata om situationen i Guatemala och utbyta åsikter om politisk organisering.

Unisont stämde alla guatemalarnera in i vad de tyckte om Sverige: Svenskar är mycket disciplinerade. Det räcker för en svensk att veta att något är fel för att inte göra det.

Iakttagelse nr 3:

Sedan läste jag detta inlägg från Sanna. Och som svensk förstår jag hennes irritation över gatumusikanter utanför hennes fönster. Men som världsmedborgare fattar jag ingenting.

Väljer man att bo i city i Stockholm kommer det väl med territoriet att ha musikanter utanför fönstret? Och var annars än i Sverige klagar vi över sådana fenomen? På kontinenten lyckas ofta bra gatumusikanter skapa minifester på stan. Och var annars än i Sverige vill vi förbjuda glädjespridare i form av musikanter på tunnelbanan för att de som vi säger "väsnas så mycket"?

Klagobältet har spridit sig. Något allvarligt behöver göras. Jantelagen måste brytas ner. Tv:ns plats behöver ersättas av vänners sällskap. Spontanitet måste slutas ses som en avvikelse från vad som är "lagom" och "normalt". Ramen för vad som passar en svensk måste sprängas. Och för att sno en line från danska valkampanjen till Folketinget 2002: Invandrare lämna oss inte!