Orback försöker sig på en Destiny's Child

Jag är inte sosse, men nu ska jag komma med lite goda tips till allas vår jämställdhets-, demokrati- och integrationsminister: Jens Orback.

Jag har nämligen spenderat eftermiddagen med att delta på ett seminarium (fast nuförtiden verkar det heta hearing, gud vad vi är internationella) om mäns ansvar för jämställdhet anordnat av sossarna, vänsterpartiet och miljöpartiet.

Orback inledde med ett att ge ett förvirrat intryck men lyckades ändå säga något vikten av mäns engagemang och roll i jämställdhetsarbetet. Han menade dock att det nu var dags för männen att anpassa sig eftersom "kvinnor under de senaste hundra åren varit så bra på att förändra sig". Ibland går det inte riktigt ihop.

Jag lyssnade på fil dr Øystein Gullvåg förklara att 41 procent av norska män arbetar mycket övertid, att de som känner att de har för lite tid i vardagen är 64 procent och de som gärna vill arbeta mindre är hela 40 procent. Och i ett genusperspektiv är detta män som gärna vill ha mer tid över för familjen och kunna se sina barn växa upp - en roll som inte tidigare applicerats mannen. Gullvågs slutsats var att arbetsmarknadspolitiken måste anpassa sig till detta genustänk för att kunna hålla i längden.

Leo Razak från Sharaf hjältar imponerade med sitt ärliga, insiktsfulla och personliga sätt om ofriheten att leva i mansrollen. Det var mycket inspirerande att höra en 18-årig kille berätta om sitt arbete med andra invandrarkillar för att få dem släppa sin fördomsfulla syn på tjejer och kvinnor.

Efter följde Magnus Sjögren från projektet NORMal som plockade fram en guldram och en rosa tyggris och förklarade sitt arbete på skolor med att bryta ner killars homofobi och sexistiska föreställningar. Med guldramen lyckades Sjögren beskriva en ganska skrämmande värld som tonårskillar befinner sig i där de tvingas anpassa sig till ramen för mansrollen. Och med den lilla illrosa grisen som användes för att skickas runt till den som hade ordet vid runder i killgrupper, så lyckades Sjögren ingjuta hopp inför framtiden om att det går att gå utanför ramen.

Kalle Larsson (v), Ulf Holm (mp) och Jens Orback avslutade sedan med varsitt kort anförande. Jag vaknade till när Orback som fick slutordet var tvungen att adressera Kalle Larsson med genmälet "är du revolutionär, så är jag reformist".

För att göra succé som politiker, och inte minst som minister, krävs både politisk kunnighet och ett visst mått charm. Och på tal om charm såg igår jag r 'n' b drottningen Beyoncé i Destiny's Child få publiken att skrika av förtjusning bara genom att titta ut mot folksamlingen.

Jan Guillou kallade den nytillträdda ministern Orback för en tjusputte för ett tag sedan. Och det kan onekligen inte förnekas att ministern försöker använda sin charm för att ta sig igenom svåra politiska frågor. Problemet är att det krävs innehåll och inte bara skal på en minister. Destiny's Child skulle kunna komma undan med det, men inte Orback.