Scan och Bregott sitter i samma båt

Rassereklam från Scan eller verklighetsfrånvänd reklam från Bregott. Någon som känner igen? Scan försöker nu kränga köttslamsor genom att porträttera japanska pappor som samurajer som strimlar bambustänger och vattenmeloner till vardags. Det tog ett bra tag in på reklamen och efter ett antal samurajhalverade bambustänger framgick det att Scans bild av japanska familjer är en far som sitter i full samurajmundering vid middagsbordet med sina två barn och förklarar att han inte orkar samurajslamsa sönder mer saker och istället serverade Scans fantastiska färdigt slamsade kött. Herregud. En mer inskränkt, fördomsfull och dömande reklam av ett helt folk får man ju leta efter. Tack och lov handlar jag aldrig kött och behöver inte känna att jag sponsrat den fruktansvärt rasistiska reklamen.

Och Bregott tutar på med sin sedvanliga verklighetsfrånvända reklam där kossorna snackar semester och fika på eviga sommarängen. Det jag undrar är om folk verkligen går på att det är så här det ser ut i "Bregottfabriken"? Vilka vet att "Bregottfabriken" i själva verket består av mjölk från kossor som knappt får se solljuset och som står inlåsta i ett bås det mesta av sitt korta liv innan de blir Scans köttslamsor eller våra Gucciväskor eller Jimmy Choo-skor? Men det kanske vi inte orkar tänka på. Blålögnen som serveras till svenska folket i våra teveburkar om kossornas lyckliga liv i "Bregottfabriken" får min mage att vända på sig.

Men det kanske inte är bildmässigt att visa kossor som är fullpumpade av hormoner och juvrar så stora att de behöva hållare för att inte de ska släpa i marken, allt för att öka profiten per kossa och i slutändan håva in hårdvalutan.

I veckan fick jag en inbjudan till fest som herrtidningen Moore arrade på utestället Buddha i Stockholm. Inbjudan som av någon outgrundliga anledning damp ner i min mejlbox illustrerades av en skinnsmal tjej i 15 centimeters klackar hällandes skumpa över sina XXXL tuttar. Jag blev verkligen jättesugen på att gå dit. Jätte. Det är så uttjatat att köra den här pseudo-utlösningssymboliken. Men det kanske inte blir gammalt eftersom vi lever i ett patriarkat. Jag är dock tacksam för att den damp ner i min mejl, det är bra att veta hur en av Sveriges mest manschauvistiska tidningar marknadsför sig.

Moralkakan i denna bloggpost blir sedermera att se reklamen för vad den är. En fabrikation av hur marknaden vill att vi ska tänka, känna och tråna efter. Jag tror inte på att efterfrågan skapas enbart av konsumenter. Storbolagens spindoctors hittar på en massa crap som vi som konsumenter ska se som den nya "måste ha" produkten. Och vi sitter här på pottan med vår 40-timmarsvecka och tycker det är superskönt att piffa till våra liv med någon ny produkt. Jag säger inte att jag inte faller dit. Absolut inte. Men det kommer aldrig komma en jävla Scanbit in i mitt hem, den saken är säker.