Må bästa kvinna vinna

Igår kom det så. Feministpartiet som dementerats, återupplivats och till slut verkar finnas. Feministiskt Initiativ ska det heta.

Och jag välkomnar dem verkligen till den politiska arenan. Speciellt efter Göran Perssons och Fredrik Reinfeldts session på Agenda i söndags kände jag en smått akut desperations känsla inför att det vankas valrörelse med Perssons och Reinfeldts gamla vanliga och inte minst steriliserande tugg om skattesatser. Reinfeldt satte på sig den där den överlägsna och självbelåtna ansiktsuttrycket när han tyckte att han hade sagt något bra och kände att regeringsmakten kommit honom ett steg närmare.

Huamej, rädda mig från detta. Men så kom ju FI.

Jag är glad över dessa vänsterbrudar gör feminismen till en brännhet fråga inför valet och definitivt ett av valets viktigaste frågor. De här valet är de en murbräcka för hållbarhetsfrågorna.

Ni vet, alla de där frågorna som berör allt i vår vardag och miljö men som inte Göran Persson eller Fredrik Reinfeldt varken orkar eller vågar ta upp eftersom det skulle gå på tvärs med deras tro på att alla problem kan lösas i en debatt om tillväxten ska öka med si eller så många procent. Jag pratar om diskriminering p g a kön, etnicitet, ålder, sexualitet, funktionshinder, klimatproblemen och centraliseringen av makten.

Men det är ju också så att jag inte själv skulle välja ett feministparti. För att det är ju inte riktigt så enkelt. Som medborgare i en representativ demokrati vill jag vara någorlunda säker på hur mina politiker kommer att rösta, jag vill dessutom kunna utkräva ansvar. Kalla mig formalist, men jag tror på demokratins grundvalar. Partiet har i dagsläget ingen struktur, ingen linje i någon politisk fråga, bara en viljeförklaring att avskaffa patriarkatet.

Men cheesus, vem vill inte det. Vi måste bara göra det på bästa sättet.

Nej, jag tror faktiskt att det här partiet kommer att utvecklas precis som det presenterades på presskonferensen. Mycket snack och liten verkstad.

Men jag tar initiativet på största allvar. Jag ser fram emot debatter i valrörelsen inför nästkommande års val. För jag är också feminist, förbannad och frustrerad. Jag vill också att något händer nu.

if my life were a movie
i would light a cigarette
and the smoke would curl
around my face
everything i do would be interesting
i'd play the good
guy
in every scene
but i always feel i have to
take a stand
and
there's always someone on hand
to hate me for standing there
i always feel
i have to open my mouth
and every time i do
i offend someone
somewhere

Precis som Ani Difranco ser jag hindren, men precis som henne så hindrar det inte heller mig att se målet.

Må bästa kvinna vinna.