Lägga ner ungdomsförbunden?
Idag skriver Anders Isaksson på DN:s ledarsida att ungdomsförbundens tid som folkrörelse är förbi. Ja, den är lika mycket förbi som okreativa förslag som att lägga ner ungdomsförbunden.
Isaksson skriver att idag går skattebetalarnas pengar till att finansiera fraktionsstrider inom ungdomsförbunden. Jag kan ge Isaksson rätt på en punkt som han säkert inte själv verkar ha förstått, att ungdomsförbundens medlemsbaserade statsbidrag leder till ett onödigt fuskande och felfokusering av verksamheten.
Ungdomsförbunden behöver lägga ner den kvasiverksamhet som försegår när den för en egen politik gentemot sina moderpartier. Istället för att driva på ungdomars visioner och fräscha samhällsförbättrande idéer agerar förbunden istället radikala alibin och plantskolor för sina partier. Det som krävs är att göra ungdomarna till riktiga makthavare inom sina partier. Avskaffa de egna idéprogrammen och lägg istället ner de medlemsbaserade bidragen.
Jag gick med i Grön Ungdom därför att de tog sina medlemmar på allvar och inte hade ett eget idéprogram att bråka kring och leka politik.
Om ungdomsförbundens finansiering istället kom från mandatbaserade bidrag skulle deras energi istället behöva riktas mot moderpartiets politik och bästa. Och vid en sänkt rösträttsålder till 16 år skulle ungdomsförbundens roll öka markant. Det handlar om att våga ge över makt och ansvar till ungdomar. Det handlar om att sluta förenkla ungdomar till kapitalstarka konsumenter och därmed idiotförklara deras förmåga och kapacitet att förstå samhället och kräva mer visioner och demokrati i Sverige.
Men män som Anders Isaksson tycker säkert att det är tryggast att slentrianmässigt säga att ungdomsförbundens tid är förbi. Jag tror att han kan få rätt om vi låter honom få rätt. Men om vi väljer att vägra Anders Isaksson har rätt kan ungdomars engagemang och visioner få en betydande och avgörande roll för demokratins utveckling i Sverige.
Isaksson skriver att idag går skattebetalarnas pengar till att finansiera fraktionsstrider inom ungdomsförbunden. Jag kan ge Isaksson rätt på en punkt som han säkert inte själv verkar ha förstått, att ungdomsförbundens medlemsbaserade statsbidrag leder till ett onödigt fuskande och felfokusering av verksamheten.
Ungdomsförbunden behöver lägga ner den kvasiverksamhet som försegår när den för en egen politik gentemot sina moderpartier. Istället för att driva på ungdomars visioner och fräscha samhällsförbättrande idéer agerar förbunden istället radikala alibin och plantskolor för sina partier. Det som krävs är att göra ungdomarna till riktiga makthavare inom sina partier. Avskaffa de egna idéprogrammen och lägg istället ner de medlemsbaserade bidragen.
Jag gick med i Grön Ungdom därför att de tog sina medlemmar på allvar och inte hade ett eget idéprogram att bråka kring och leka politik.
Om ungdomsförbundens finansiering istället kom från mandatbaserade bidrag skulle deras energi istället behöva riktas mot moderpartiets politik och bästa. Och vid en sänkt rösträttsålder till 16 år skulle ungdomsförbundens roll öka markant. Det handlar om att våga ge över makt och ansvar till ungdomar. Det handlar om att sluta förenkla ungdomar till kapitalstarka konsumenter och därmed idiotförklara deras förmåga och kapacitet att förstå samhället och kräva mer visioner och demokrati i Sverige.
Men män som Anders Isaksson tycker säkert att det är tryggast att slentrianmässigt säga att ungdomsförbundens tid är förbi. Jag tror att han kan få rätt om vi låter honom få rätt. Men om vi väljer att vägra Anders Isaksson har rätt kan ungdomars engagemang och visioner få en betydande och avgörande roll för demokratins utveckling i Sverige.
posted by Zaida at 17:18
8 Comments:
Ungjävlar ska enbart knipa käft och göra som de är tillsagda. För detta tarvas inga bidrag.
Rösträtt är för övrigt något folk borde få göra sig förtjänta av, inte något att slösa med på vilka hjon som helst.
/Andreas
Missade du min kommentar/fråga under inlägget "5 dagar kvar"?
Du får gärna svara på något sätt. Antingen här eller där.
Sokrates,
Jag läste ditt inlägg och förstod inte riktigt vart du ville komma. Om du har någon konkret fråga som inte handlar om personangrepp får du gärna ställa den.
Vad jag vill reda ut är vad du gör politiskt numera. Vart du står någonstans, vad som är din drivkraft. Tänk DN 1 jan 2003 där du säger saker som:
"Grön ungdoms roll är att vara påtryckare, menar hon, att se till så att moderpartiet inte avlägsnar sig från sin ideologiska grund."
"Eftersom polisen har våldsmonopol så har den också ett enormt ansvar, säger hon. Men här kände jag att samhället visade sitt rätta ansikte. Det är inte så demokratiskt och fridfullt som vi förleds att tro."
"Vill agera påtryckare."
Du syns inte så mycket längre. Du kritiserar inte partiledningen öppet utan hoppar istället på Birger Schlaug i aftonbladet.
Du säger dig vara radikal men kommer inte till sak, inte vad som syns utåt i alla fall. Du är trots allt språkrör för Grön Ungdom. Och har varit det ända sen 2001 och sen 2002/2003 har det inte hörts mycket.
Tycker du att det förhåller sig annorlunda, var så god att svara. Det är dags att reda upp i röran och se vem som vill förändra världen eller sin egen karriär. Det finns många som trott på dig som inte längre gör det, tänk på det - öppenhet är medicinen för att bota denna maktspelssjukdom.
Och ja, det här en fråga till dig personligen på din personliga hemsida, känns det irrelevant?
Vet du vad, Sokrates, om du har bestämt dig för att inte tro på mig längre som politiker - vad kan jag göra åt det? Men de frågor du ställer ska du få svar på.
Det saker jag sa i DN-intervjun är exakt de sakerna som gäller idag. Min kritik mot Birger handlade om att han ville gå tillbaka till hur allt var 1981 då mp startade. Hela det här "det var bättre förr"-snacket köper inte jag. Och i artikeln poängterade jag att vi är faktiskt ett ungdomsförbund och många miljöpartister som hela tiden kämpar för att visionerna ska vara vägledande för partiets arbete och inte pragmatismens återvändsgränd. Sedan vill jag understryka att det inte var jag som hittade på den överdramatiserade illustrationen av någon typ av konflikt mellan Birger och mig.
Nåväl. Sokrates, den som slutat tro på mig som politiker för att de tycker att jag förlorat visioner har kanske till viss del rätt. Jag har förlorat många visioner på vägen. Bland annat att alla människor försöker bemöta människor såsom man vill bli bemött själv. Eller att alla människor håller på med politik därför att de brinner för någonting. Men jag är inte jag om jag inte fortsätter drömma och ha politiska visioner. Jag må ha blivit tuffare, men fan så mer övertygad om att visioner är avgörande för planetens överlevnad.
Det blev inga svar på vad den senaste tidens uteblivna radikala aktiviteter tog vägen, men det är ok.
Apporpå ingenting så hoppas jag att du förklarat artikeln från DN 1 november 2004, det är intressant att ett språkrör angriper sina "egna" så pass hårt. Artikeln kändes delvis osakligt. Dessutom kom den utan att föregås av någon intern debatt, vilket är ett slag under bältet, samt något som sänker ungdomsförbundet i extern media, inte så taktiskt Zaida. Artikeln är också tunn på konkret kritik av de ekvivalistiska tankegångarna vilket gör att det känns ännu mer som ett rent angrepp snarare än som konstruktivt arbete. Ok om det hade varit på moderaterna, men nu var det faktiskt på ditt eget förbund.
Var det så viktigt att hålla med Peter Eriksson i den frågan? Det är brukligt att låta andra komma med kritiken i det här fallet.
Om du någonsin ska kunna bli trovärdig måste du vilja genuint lyssna på de som väljer dig till representant och inte köra ditt eget race. Detta och att du måste infria dina löften och attityder.
Om du fortfarande står fast vid dina visioner får framtida handlingar bli beviset på, det är det enda som räknas. Vi är många som väntar och ser.
Lycka till!
Sokrates,
Ditt inlägg väcker några frågeställningar trots allt: Vad är radikala aktiviteter enligt dig? Hur var artikeln osaklig enligt dig? Att diskutera den strategiska placeringen och tidpunkten är en annan femma. Men var är den osaklig? Om du vill debattera ekvivalismen, kom med ditt bästa argument. Ekvivalismen delar i stort mycket av antifeministernas argumentation (se http://www.antifeminist.nu). Ekvivalismens tanke urholkar i stort jämställdhetens framsteg i att som andra vågens feminism gjorde, konstatera att det finns en könsmaktsordning där kvinnan är underställd mannen. Frågan är vad ekvivalisterna tänker göra nu medan feminismens tredje vågare kämpar för att aktivt kämpa mot könsmaktsordningen och införa samhället där vi alla är människor i första hand.
Till denna dag har jag inte hört en ekvivalist erkänna könsmaktsordningens existens. För mig säger det ganska mycket om ekvivalismens innehåll.
Men jag vill dock poängtera att när det begav sig 2001 så anslöt jag mig till tanken om ekvivalismen. Det hela slutade dock med att jag insåg att jag låtit antifeminister och patriarkala strömningar definiera feminismens innehåll till något som skulle vara "manshatande". Jag vägrar låta dessa strömningar definiera vad feminism är. Feminism är lika mänskliga rättigheter för alla människor oavsett kön. Jag skulle önska att Grön Ungdom ville reclaima feminismen.
klart att ungdomsförbund ska få finnas om de vill. vi har föreningsfrihet. de bör dock finansieras frivilligt, dvs inte med skattepengar. finns det behov för dem tror jag nog att folk är villiga att ställa upp. om de har nåt kvar efter utsugarskatterna vill säga...
Skicka en kommentar
<< Home