Kvinnoförbund and the city

Det kollektiva handlandet är grundelementet i motmakten.
Man kunde för enkelhetens skull säga att det är motmakten.
Thomas Mathiesen

Gröna Kvinnor är på gång i miljöpartiet. Ett kvinnoförbund vill startas för att kunna vara en maktfaktor i partiet. Jag var själv med och i starten av förbundet i höstas, mest av nyfikenhet inför den särorganisatoriska tanken och att verkligen kunna diskutera feminism utan att behöva försvara sig från anklagelser om att vara "manshatare".

Men så förändrades tiderna. Jag slutade vara engagerad i förbundet. Inte för att jag inte tror på särorganisering. Jag tror att det är en av de största politiska motkrafterna som kvinnliga feminister kan använda. Det sticker i ögonen på männen att det finns forum där de inte är välkomna. Där de inte kan sätta agendan. Problemet är att ett kvinnoförbund bygger på samma maktstrukturer som ett parti. En patriarkal organisationsstruktur som går ut på att centralisera makten.

Miljöpartiet har dock till skillnad från övriga partier gått i bräschen här för ett annat sätt, eftersom vi har två språkrör, ett manligt och ett kvinnligt.

Kvinnor har sedan tidernas ursprung definierats som ett objekt och med biologiska förklaringar om vår, enligt män, oförmåga att idrotta, lösa matematiska problem och sköta affärer. Simone de Beauvoir i Det andra könet uttryckte det på följande sätt:

Det som utmärker kvinnans ställning är att hon, vilken liksom varje mänsklig varelse äger en självständig frihet, upptäcker sig själv och väljer sig själv i en egen värld, där männen tvingar henne att ta på sig rollen som den Andra. [...] Kvinnans drama är denna konflikt mellan det fundamentala krav vilket framställs av varje subjekt,l som definierar sig själv som essentiellt, samt de krav, som framväxer ur själva hennes situation, vilken kommer henne att framstå som ickeväsentlig.

Nåväl. Jag har därför bestämt mig för att återstarta mitt intitativ från i höstas där jag lanserade idén om ett Grönt radikalt feministiskt nätverk i miljöpartiet. Det behövs i dagens samhälle en organisationsstruktur som motsvarar de behov och det engagemang som brinner i folks hjärtan. Min grundläggande inställning är att all typ av samlande feministiska krafter är ett måste och av stort behov i dagens ojämställda samhälle.

Miljöpartiets kongress startar nästa vecka i Gävle. Det blir fyra dagar av debatt om det nya partiprogrammet. Val av språkrör och partistyrelse. Men även ett ställningstagande i frågan om Miljöpartiet ska ha ett kvinnoförbund. Oavsett hur frågan avgörs måste feminismen bli högprioritet i partiet och dess praktiska arbete. Inte bara för att lyckas i valet, utan också för att inte sälla sig till de andra partiernas devis om "mycket snack, men liten verkstad". Min ambition är att det ska bli tvärtom.